Annons

”Låt inte bolagen bygga master var som helst”

En dålig planering från operatörernas sida kan aldrig vara skäl att offra värdefulla landskap så som skedde i stor utsträckning med 3G, skriver debattörerna.
En dålig planering från operatörernas sida kan aldrig vara skäl att offra värdefulla landskap så som skedde i stor utsträckning med 3G, skriver debattörerna. Foto: Jonas Forsberg/Naturfotograferna/TT

Utbyggnaden av 5G behöver planeras och styras för att skydda känsliga landskap som kust och skärgård, fjällen och öppna kulturlandskap. Beredskap för detta verkar helt saknas, skriver professorerna emeriti Lars Emmelin och Klas Sandell.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | MOBILMASTER

Pågående utbyggnad av 4G och kommande av 5G riskerar att medföra betydande ingrepp i känsliga landskap i kust- och skärgårdsområden, fjällen och öppna skyddsvärda kulturlandskap. Av tekniska skäl behöver master i glesbygd vara mycket höga och därmed blir deras påverkan stor. Dessa landskap är viktiga för besöksnäring och friluftsliv och för lokal upplevelse och identitet. Känsliga och värdefulla landskap har pekats ut som riksintressen och värdena skyddas av den europeiska landskapskonvention som Sverige tillträtt. Detta gjordes innan ingreppen med mycket höga mobilmaster eller vindkraftverk var aktuella. Kommunerna ska i sina översiktsplaner precisera vilka hänsyn som ska tas. För vindkraften har ”vindplaner” gjorts. Något motsvarande har inte skett för mobilmaster, varken för 3G eller för pågående och kommande utbyggnader.

Utbyggnaden av 3G tog kommuner och miljömyndigheter på sängen. Nationella beslut om utbyggnaden togs snabbt, miljö- och planmyndigheterna hölls utanför utformningen av licensvillkoren och utbyggnaden var extremt forcerad. Fyra konkurrerande och parallella system skulle byggas upp. Efter beslutet om tilldelning av licenser vidtog en delvis mycket uppskruvad diskussion om det antal höga master som skulle spridas över landskapet. Boverket gjorde ett försök att skapa en databas för att förbättra planeringen och undvika rent olämpliga placeringar. Operatörerna var emellertid helt ointresserade. (Se denna avhandling för närmare beskrivning.) Reglering av samlokalisering mellan operatörerna för att undvika ansökningar om bygglov av master nära varandra kom sent i utbyggnadsprocessen och tycks inte i någon större utsträckning ha utnyttjats eller vara aktuellt att kräva vid 5G. Även mycket olämpligt placerade master har trots överklaganden i stort sett alltid fått bygglov. Operatörerna har lärt sig att inte behöva ta hänsyn!

Annons
Annons

Den fortsatta utbyggnaden av mobilmaster behöver styras på följande sätt:

• Kommunerna måste aktivt planera för höga strukturer i känsliga landskap. Kommuner med känsliga områden behöver göra ”mastplaner” för att konkretisera hur hänsyn ska tas i riksintresseområden. Att döma av enskilda ärenden rörande 4G tycks kommuner tro att de inte har ansvar eller möjlighet att planera för eller försöka styra placering av master och samlokalisering av basstationer. Kommunernas skyldighet att visa hur man vill beakta riksintressena uppfylls därför inte i dag.

Kommunerna behöver vägledning. De allmänintressen som ligger i riksintressanta landskap som kuster, skärgårdar, fjäll och i öppna skyddsvärda kulturlandskap behöver samordnas och avvägas mot det allmänintresse som ligger i mobilnätstäckning. Vägledning behövs för kommunala ”mastplaner”.

• Boverket, Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket bör skyndsamt ta fram kriterier för bedömning av lokalisering i känsliga områden. Kommunal planering behöver stöd av vägledning och kriterier. Miljömålen ger ingen vägledning eftersom indikatorer på exploaterade landskap saknas i systemet. I praktiken tar man dessutom inte hänsyn till inverkan på håll vilket innebär att vindkraftverk och mobilmaster, som starkt påverkar ett större område men som är placerade på en plats som inte anses känslig släpps fram utan hänsyn till deras större påverkan.

• Varje enskild mast kan inte vara ett överordnat samhällsintresse. Kommuner, länsstyrelser och i förekommande fall mark- och miljödomstolar accepterar i dag utan vidare nya master från olika operatörer som ett samhällsintresse som tar över andra allmänna och enskilda intressen. Men en dålig planering från operatörernas sida kan aldrig vara skäl att offra värdefulla landskap så som skedde i stor utsträckning med 3G. I dag accepterar myndigheterna regelmässigt kategoriska påståenden om att samlokalisering inte är möjlig utan att ställa krav på underlag eller bevis.

Annons
Annons

• Krav måste ställas på samlokalisering av basstationer inte bara till operatörens existerande mobilmaster utan även till andra operatörers master, dels generellt men särskilt i känsliga områden – kust och skärgård, fjäll och öppna skyddsvärda kulturlandskap. I 3G-utbyggnaden fick kommuner in ansökningar om bygglov för master med 100 meters avstånd utan att kunna hantera detta.

• Krav måste ställas på operatörerna i licensvillkoren. Hur systemen ”rullas ut” över landskapet genom operatörernas radioplanering har stor betydelse för om enskilda master hamnar olämpligt. Att i efterhand justera en placering får ”dominoeffekt” på systemet. Dålig planering av helheten och ovilja till samlokalisering kan inte vara skäl att bevilja bygglov. Kommunal planering och stöd från centrala myndigheter kommer att vara verkningslösa om operatörerna inte får krav på sig att göra en bättre och mera hänsynsfull planering av systemens helhet. Hittillsvarande praxis har uppmuntrat operatörer att strunta i detta.

• God planering är inte ett hinder – om den görs i tid! Mobil internetuppkoppling är mycket viktig inte minst för glesbygd, men en utbyggnad måste ske planerat och hänsynsfullt! Behovet av helhetlig planering och styrning är stort och överhängande. Eftersom villkoren utformas nu och licenserna ska tilldelas under 2020 brådskar det.

Lars Emmelin
professor emeritus i miljöbedömning, Blekinge tekniska högskola
Klas Sandell
professor emeritus i kulturgeografi, Karlstads universitet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons