Annons

Antoon Geels:Låt yogans urtext tänja tankens muskler

Runt fem procent av Sveriges befolkning sägs ägna sig åt yoga. Men få utövare har förmodligen läst ”Yoga-sūtra”, som för snart 2 000 år sedan formulerade filosofin bakom denna form av meditation. Här delas vägen till total befrielse in i åtta stadier av försjunkenhet.

Under strecket
Publicerad

Calcutta-bor firar internationella yoga­dagen, som infaller årligen den 21 juni.

Foto: Debsuddha Banerjee/TT

Calcutta-bor firar internationella yoga­dagen, som infaller årligen den 21 juni.

Foto: Debsuddha Banerjee/TT
Calcutta-bor firar internationella yoga­dagen, som infaller årligen den 21 juni.
Calcutta-bor firar internationella yoga­dagen, som infaller årligen den 21 juni. Foto: Debsuddha Banerjee/TT

Intresset för yoga är galopperande, inte bara i Sverige utan i hela västerlandet. Som sökord i Google får det hela 1,6 miljarder träffar. Populariteten underblåses av massmedierna och av det faktum att kändisar som Madonna, Jerry Seinfeld, Sting, Meg Ryan och många andra hör till utövarna. 

I Sverige har yoga blivit ett verb. ”Våga yoga!” skrev en reporter i Aftonbladet redan i november 2004. Träningen har blivit trendig. Yoga passar de flesta. Och nya typer av yoga skapas av entusiastiska introduktörer. Några exempel är vad som kallas bastuyoga eller bikram-yoga, som görs i 40 graders värme; medicinsk yoga; kundalini-yoga; power-yoga och hatha-yoga. I en artikel om de psykologiska effekterna av yoga, i senaste numret av Modern Psykologi (2/2019) sägs att runt fem procent av den svenska befolkningen ägnar sig åt yoga och att Bolagsverket har registrerat 260 yogacenter.

Annons
Annons

Det är troligen så att väldigt få av utövarna känner till den klassiska yogans grundläggande text, den som kallas ”Yoga-sūtra” av Patañjali. Den föreligger i ny översättning, direkt från sanskrit, av Måns Broo, docent vid Åbo Akademi (Nya Doxa). Måns Broo har tidigare tillsammans med Martin Gansten översatt ”De tidiga upaniṣaderna” (2005), filosofiska skrifter av varierande längd, och i egen regi och översättning urvalet ”Hinduismens heliga skrifter” (2010). Måns Broo forskar på filologisk grund och därför redovisas sentenserna på först på sanskrit, sedan transkriberade till latinska bokstäver, sedan en ord-för-ord-översättning samt slutligen en friare tolkning till modern svenska.

En fråga som kan ställas är om dagens yogautövare behöver lära känna denna filosofiska text, som enligt Måns Broo är skriven någon gång efter 350 e Kr. Vi får återkomma till denna fråga. 

Yogas förhistoria går enligt Måns Broo att spåra till­baka till den drygt 3 000 år gamla ”Rigveda”, som omtalar asketer och deras yoga-liknande övningar. Något senare, i några upanishader, sägs det att ”yogas hela regel” är ”att stadigt bemästra sinnena”. Begreppet yoga kommer från roten yuj, som betyder ”binda samman”. Broo nämner att ordet yoga nämns bortåt 1 000 gånger i det stora episka verket ”Mahabharata” från cirka 100 f Kr. Där ingår den populära skriften ”Bhagavadgita”. Yoga får stort utrymme i denna skrift. Välkända är de tre yoga-vägar som utförligt presenteras: handlingens, kunskapens och hängivelsens yoga. I det sjätte kapitlet av denna text som skrevs mellan 200 f Kr och 200 e Kr beskrivs en teknik som något senare kom att utvecklas i ”Yoga-sūtra”. En yogi skall söka sig till en enskild plats, med rak kropp, och ”tygla tankens och sinnenas verksamhet”. 

Annons
Annons

Yoga räknas också till ett av den indiska filosofins klassiska system. Det är starkt påverkat av en annan filosofisk tankevärld: det dualistiska samkhya, som betyder ”räknande” eller ”kategorisering”. Grundläggande är att till­varon delas in i två grundläggande kategorier: den passiva och andliga purusha och den materiella prakriti. Kontakten mellan dem ger upphov till tillvaron i stort, inklusive människans psykologiska konstitution, bestående av förnuft, identitet och tanke, som tillsammans bildar sinnet (citta), och våra fem sinnen och deras motsvar­ande verksamhetsområden (till exempel hörsel och tal) samt fem subtila element som ljud, smaker och dofter och lika många grova element, exempelvis eld, vatten och jord. 

Med samkhyas grundliga analys i botten kan yogin inleda en förvandlingens kamp med målet att isolera eller frilägga purusha, ett tillstånd som i översättningen av Måns Broo kallas ”åtskillnad” (kaivalya). Det är självfallet en lång och mödosam väg. I en kommentar till strof 4:34 skriver Måns Broo att detta tillstånd ur prakritis perspektiv är en ”oerhört sällsynt händelse”. 

De knappt 200 aforismerna i ”Yoga-sūtra” bildar en text som ryms på drygt tio sidor. Det behövs alltså uttolkare, och de har varit många under historiens lopp. Det säger sig själv att de inte alltid är överens. Aforismer är oftast mångtydiga. Måns Broo använder sig flitigt av ett fåtal kommentatorer, men lämnar också egna initierade synpunkter. 

Idéinnehållet leder osökt till buddhismens tankevärld. Ett exempel är utgångspunkten för ”Yoga-sūtra”. I kommentaren till den första aforismen – ”Och nu, under­visningen om yoga.” – skriver översättaren att texten
i bred mening söker en lösning ”på den otillfredsställelse som genomsyrar livet”, samma utgångspunkt som inleder buddhismens fyra nobla sanningar om lidandet. 

Annons
Annons

Varför befinner vi oss i en värld av smärta? Svaret är, liksom på så många andra håll inom hinduismen, att vi konstruerar en illusorisk värld. Med en häpnadsväckande psykologisk klarsyn skriver Patañjali att orsaken till det är att vi identifierar oss med personlighetens och världens oupphörliga förvandlingar. Därmed hindrar vi oss själva från att uppleva det mänskliga medvetandets fundamentala stillhet och frihet (kaivalya). Därför definieras
yoga redan i den andra aforismen: ”Yoga är hejdandet av sinnets rörelser”. Liksom inom den tidiga buddhismen hävdar Patañjali att när medvetandet befrias från sina processer och sitt innehåll då uppnås kaivalya

Vilka är då sinnets rörelser? I strof 2:6 sägs att de är fem till antal: vetskap, misstag, föreställning, sömn och minne. Jag har under läsningens gång haft två andra översättningar på skrivbordet: ”Yoga – Discipline of freedom. The yoga sutra attributed to Patañjali” av Barbara Stoler Miller (1998) och ”The yoga-sutra of Patañjali” av Georg Feuerstein (1989). När det gäller ordet vetskap skriver Stoler Miller ”valid judgement” och Feuerstein ”valid cognition”. I stora drag handlar det om att vårt medvetande befinner sig i ett ständigt flöde av intryck och bearbetningar av dem. 

Vägen till total befrielse delas in i olika stadier av vad som kallas försjunkenhet eller absorption. Försjunkenhet ”med frö” och ”utan frö” motsvaras av vad vi inom religionspsykologin brukar beskriva med objektinriktad och objektlös meditation. Den mer praktiska vägen dit är ämnet för nästa del, som kallas sadhana eller övning. Den kallas ”handlingens yoga” (kriya-yoga). Det rör sig bland annat om de hinder som ligger i vägen för försjunken­hetens stadier, hinder eller ”plågor” som okunskap, jagkänsla, begär, avsky och livsdrift. Okunskap och begär betonas också av buddhismen. 

Annons
Annons

Längre fram berörs yogans åtta ”delar”, eller ”lemmar”, som kan leda till målet, kanske den del som är mest känd för västerländska yoga-utövare. De utgörs av moraliska principer (yama), observans (niyama), kroppshållning (asana), andningskontroll (pranayama), att frigöra sinnena från de yttre objekten (pratyahara), koncentration (dharana), meditation (dhyana) och kontemplation (samadhi). 

De tre sista av textens åtta delar (ashtanga) betecknas som systemets inre lemmar. Koncentration (dharana) innebär att fokusera uppmärksamheten på en enda punkt, som kan vara ett yttre objekt eller en föreställd bild. Den övergår naturligt i meditation (dhyana), definierad som ”en enda ström”, det vill säga helt ostört av ovidkommande tankar.

Systemets sista lem är ren kontemplation (samadhi), ett tillstånd i vilket medvetandet är utan innehåll. Det finns inte längre någon distinktion mellan subjekt och objekt. Men det är ändå inte yogins högsta mål som ber­örs i den fjärde delen av ”Yoga-sūtra”. Däremellan, i tredje delen, avhandlas alla möjliga supranormala förmågor som kan komma att överraska yogin. Det handlar bland annat om insikter i tidigare existenser, att få kunskaper om framtiden, att känna till andra människors mentala tillstånd, och otaliga andra ”mirakulösa krafter” (siddhi). Patañjali varnar adepten att sådana krafter kan leda fel om man binder sig vid dem. Även här gäller att lugnt och utan känslor förhålla sig till dem. 

Slutet av yogins väg är absolut frihet, ”hejdandet av sinnets rörelser” (citta-vritti-nirodha), som Patañjali alldeles i början av texten angav vara definitionen på yoga. Nu är yogin där. Det innebär att personlighetens grund, självet (purusha), ger sig till känna för medvetandet. Självet har nu fullständigt frigjorts från naturens dominerande inflytande.

Annons
Annons

Till slut några ord om översättningen. Eftersom jag inte kan sanskrit har jag alltså haft två andra översättningar tillhands. Måns Broo håller sig nära ursprungstexten, medan Barbara Stoler Miller är friare i sin tolkning. Feuerstein ligger också nära ursprungstexten, men infogar klargörande begrepp inom klamrar. Ett exempel från ”Yoga-sūtra” som handlar om andningskontroll (2:49) får illustrera skillnaderna:


Att när det är så hindra ut- och inandningens gång är ”behärskande av andningen”. (Måns Broo)


When the posture of yoga is steady, then breath is controlled by regulation of the course of exhalation and inhalation. (Barbara Stoler Miller)


When this is [achieved], breath-control [which is] the cutting off of the flow of inhalation and exhalation [should be practiced]. (Georg Feuerstein)

Enligt min bedömning är Feuersteins metod att föredra. Den gör det lättare att hänga med i en text som kan vara nog så kryptisk. Hursomhelst behövs de utförliga kommentarerna. 

Tillbaka till den inledningsvis ställda frågan: behöver dagens yoga-utövare bekanta sig med denna filosofiska text? Jag tror att yoga kan jämföras med det buddhistiska begreppet mindfulness. Behöver vi kunskap om buddhism för att förstå denna meditativa teknik? I strikt mening är svaret nej. Mindfulness kan frigöras från sin kontext och tillämpas i terapeutiska sammanhang. På liknande sätt kan man resonera kring ”Yoga-sūtra”. Man behöver inte sätta sig in i denna relativt svåra text för att ägna sig åt yoga. Men om man bemödar sig att ta sig igenom den, långsamt och liksom idisslande, så är den belönande. Den förser oss med ofta häpnadsväckande insikter i människans psykologi. 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons