Annons

”Lättare att fortsätta se det som inbillningssjuka”

Är pms något kulturellt skapat som inte finns på riktigt? Det har under åren hävdats från olika håll, allt sedan pms:en fick ett namn 1953. Jenny Öhrn Segolsson som driver Pms-podden har ofta mött den inställningen.

Under strecket
Publicerad

Jenny Öhrn Segolsson driver Pms-podden tillsammans med Charlie Michaelsen.

Foto: Carl BredbergBild 1 av 3

Synen på pms och pmds är ett centralt tema för podden Jenny Öhrn Segolsson och Charlie Michaelsen driver.

Foto: Carl BredbergBild 2 av 3
Foto: Carl BredbergBild 3 av 3

Jenny Öhrn Segolsson driver Pms-podden tillsammans med Charlie Michaelsen.

Foto: Carl BredbergBild 1 av 1
Jenny Öhrn Segolsson driver Pms-podden tillsammans med Charlie Michaelsen.
Jenny Öhrn Segolsson driver Pms-podden tillsammans med Charlie Michaelsen. Foto: Carl Bredberg

Pms och pmds | Del 5

Kvinnor föds inte med pms, de skapar det. Så skulle det kunna sammanfattas om man använde sig av den franska författaren Simone de Beauvoirs välciterade ”Man föds inte till kvinna, man blir det”. För vissa menar att pms, och även den svårare varianten pmds, är en social konstruktion, något som skapats av olika faktorer i samhället.

I idéhistorikern Karin Johannissons bok från 1994, ”Den mörka kontinenten”, om synen på kvinnosjukdomar genom historien, går att läsa att pms dök upp sent i den medicinska litteraturen och då som ett fenomen kännetecknande för privilegierade medelklasskvinnor.

De första att använda begreppet pms, premenstruellt syndrom, i en medicintidskrift 1953, var två britter: gynekologen och forskaren Katharina Dalton och endokrinologen Raymond Greene.

Annons
Annons

Allt började med att Katharina Dalton som 32-årig gravid läkarstudent började fundera på varför hennes månatliga huvudvärk hade försvunnit och kontaktade Raymond Greene, sin tidigare lärare. Katharina Dalton ägnade sedan sitt liv åt att forska om pms, att framhärda i att det är ett sjukdomstillstånd och att på sin klinik hjälpa drabbade kvinnor.

När den antidepressiva medicinen Premalex för fem år sedan godkändes som läkemedel för pms i Sverige flammade diskussionen upp om att pms och pmds är påhittade av läkemedelsindustrin med syftet att sälja mer mediciner till kvinnor. Att se det som ett sjukdomstillstånd ansågs av en del vara att förringa hur kvinnor mår.

Det handlar om att skilja ut den här gruppen som har så svåra besvär att livet inte fungerar.

I stället, eller åtminstone också, tyckte de bland annat, bör kvinnor uppmärksammas på hur de kan förändra frustrerande faktorer i sin livssituation. I en artikel i Läkartidningen 2011 gjorde en grupp specialister inom allmänmedicin en jämförelse med uppfattningen att menstruationen är en periodisk sjukdom på 1800-talet användes som argument för att förhindra kvinnors tillträde till universiteten. Att se pms som en sjukdom skulle alltså vara mer till skada än nytta. Av de skälen har även ledande feminister under åren hävdat att det är ett kulturellt skapat fenomen.

Det är en komplex fråga, i synnerhet som det är ett ämne som det inte forskats tillräckligt på. Marie Bixo, professor i obstetrik och gynekologi vid Umeå universitet och en av de främsta forskarna i Sverige på pms och pmds, intervjuad här, har i sitt arbete stött på uppfattningen att pmds inte är något sjukligt tillstånd.

Annons
Annons

Synen på pms och pmds är ett centralt tema för podden Jenny Öhrn Segolsson och Charlie Michaelsen driver.

Foto: Carl BredbergBild 1 av 1

–  Det har inte drabbat mig personligen, men några som jag har samarbetat med inom forskningen har blivit beskyllda för att gå läkemedelsföretagens ärende. Det är ju inte roligt direkt. Man får vara väldigt tydlig om att det inte handlar om att sjukdomsförklara alla kvinnor som känner av svängningar under menscykeln och inte lägga på dem bördan, det är viktigt. Det handlar om att skilja ut den här gruppen som har så svåra besvär att livet inte fungerar, säger hon.

Inställningen att pms och pmds inte är fysiskt stöter många kvinnor på i vardagen. För ett år sedan startade Pms-podden, i samarbete med Pms-förbundet, med skribenten och copywritern Jenny Öhrn Segolsson och komikern Charlie Michaelsen. Varje vecka kommer ett nytt avsnitt med skarpa, roliga och personliga betraktelser om vitt skilda ämnen. Vid flera tillfällen har de tagit upp omvärldens oförståelse. Ofta hör det av sig lyssnare som berättar att deras partner anser att de bara inbillar sig och att de av att ha lyssnat på podden insett att de inte är galna, att fler mår så där. Många vittnar också om en hånfull attityd från sjukvården.

Synen på pms och pmds är ett centralt tema för podden Jenny Öhrn Segolsson och Charlie Michaelsen driver.
Synen på pms och pmds är ett centralt tema för podden Jenny Öhrn Segolsson och Charlie Michaelsen driver. Foto: Carl Bredberg

I somras diskuterade de i ett avsnitt en studie om synen på pms, om att de psykiska besvären kan vara inlärda, eller just en konstruktion av läkemedelsföretagen.

Annons
Annons
Foto: Carl BredbergBild 1 av 1

Kvinnor får inte spotta, fräsa, svära, be folk dra åt helvete.

–  Det där med social konstruktion kan ju direktöversättas till inbillningssjuk, säger Jenny Öhrn Segolsson.

–  Jag tror att det i mångt och mycket beror på att pms inte är så definierat och kan se så olika ut. Det är lite: ”Jaha, är du trött, ledsen och har ont i huvudet, det är ju som folk mår mest hela tiden.” Det är då det blir så viktigt att man kommer in på det konkreta, om hur hormonerna ändras under månaden, om forskningen och olika definitioner. Mycket av det här handlar ju om ett strukturellt ointresse för kvinnors hälsa, det är lättare att fortsätta se det som en inbillningssjuka än att forska ordentligt på det.

Jenny Öhrn Segolsson avslöjar samtidigt att även hon och poddpartnern Charlie kan inbilla sig att deras pms inte är på riktigt.

–  När vi mår bra är allt sådär strålande och vi kan tänka: ”Är det verkligen så farligt?” Vi är som guldfiskar och har glömt hur det var för bara några dagar sedan. Men då är det bra när Charlie kan säga till mig, när jag planerar att ha ett barnkalas på ett stort lekland dag 18 i cykeln, att det nog är en ganska dålig idé, haha.

Hur bemöter ni påståendet att det är inbillningssjuka just när ni har pms?

–  Då sitter vi med fysiska symptom, som hjärtklappning och annat. Charlie kan till och med få panikångest. Det är väldigt fysiska symptom och så påtagligt att det inte är hitte-på.

–  Jag tror också att det just för kvinnor med barn blir tydligt att det är ett problem. När man mår som sämst kan man tänka att partnern går det att klara sig utan, men barnen vill man alltid ha. Men de där dagarna kan kvinnor tänka: ”Nej, jag orkar inte.” Då är vi inne på bilden av vad en kvinna ska orka. Kvinnor får inte spotta, fräsa, svära, be folk dra åt helvete. Vi ska alltid orka och även göra en sockerkaka om någon kommer förbi. Om det verkligen sågs som en sjukdom skulle det definieras som något mer verkligt. Det skulle kunna påverka hela bilden av kvinnlig hälsa.

Foto: Carl Bredberg

Drömscenariot är att vi har knäckt koden och hjälpt kvinnor ur det dåliga måendet.

Hur skulle synen på pms vara om det vore män som hade problem, tror du?

–  Jag tror inte hormonell ohälsa hos män tas upp på det sätt som det borde heller. Men vi kan väl ponera att om jag och Charlie var män och pratade så här mycket om ett problem och hade så här många som höll med oss, då skulle det nog hända saker snabbare.

Hur hoppas du att vi ser på pms i framtiden?

–  Drömscenariot är att pms då inte är sammankopplat med att vi kvinnor mår dåligt, utan att vi har knäckt koden och hjälpt kvinnor ur det dåliga måendet. Då kan kanske kvinnors hormon-faser i stället ses som ett power tool, med en massa kraft.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons