Annons

The match / The man who grew common in wisdomLekfullt när Cullberg jagar dansens essens

Adam Schütt, Suelem de Oliveira da Silva och Eleanor Campbell i ”The match” av Deborah Hay.
Adam Schütt, Suelem de Oliveira da Silva och Eleanor Campbell i ”The match” av Deborah Hay. Foto: Urban Jörén

Den amerikanska koreografen Deborah Hays pionjärinsats för dansen speglas i Cullbergs senaste program: ett solo som Hay själv dansade 1989 och det komplexa ”The match” som är både en kvartett och fyra solon i ett verk.

Under strecket
Publicerad

Suelem de Oliveira da Silva, Adam Schütt, Eleanor Campbell och Anand Bolder i ”The match” av Deborah Hay.

Foto: Urban Jörén

Eva Mohn i "The man who grew common in wisdom".

Foto: Dajana Lothert

The match / The man who grew common in wisdom

Genre
Dans
Medverkande
Cullberg: Adam Schütt, Agnieszka Sjökvist Dlugoszewska, Anand Bolder, Eleanor Campbell och Eva Mohn
Var
Dansens hus
Koreografi
Deborah Hay

Musik: Ellen Fullman.Kostym: Marita Tjärnström, Susan Norwood.

Även om det skiljer drygt femton år mellan verken som ingår i Cullbergs senaste samarbete med Deborah Hay är det åtskilligt som förenar dem. Som en av grundarna av Judson Dance Theater i New York tillsammans med Trisha Brown, Lucinda Childs och Yvonne Rainer i början av 1960-talet har hon hela tiden arbetat med att plocka isär dansen i alla sina beståndsdelar för att genast sätta ihop den på nytt. Vilket innebär att hennes koreografiska verktygslåda växer på ett sökande och nyfiket sätt samtidigt som den utgår från det allra mest grundläggande, det vill säga kropp, röst, rytm, minne och rörelse.

Men nu handlar det alltså om två mindre verk, sett till antalet dansare, men som båda är så komplexa att man så snart som möjligt skulle vilja se om dem för att kunna upptäcka alla detaljer och speciellt i ”The match” se vilka val som de fyra dansarna gör en annan gång. Eftersom de fyra solona alterneras mellan flera dansare varierar föreställningen från kväll till kväll även om grundstrukturen i det knappt timslånga verket består.

Annons
Annons

Suelem de Oliveira da Silva, Adam Schütt, Eleanor Campbell och Anand Bolder i ”The match” av Deborah Hay.

Foto: Urban Jörén

Eva Mohn i "The man who grew common in wisdom".

Foto: Dajana Lothert
Suelem de Oliveira da Silva, Adam Schütt, Eleanor Campbell och Anand Bolder i ”The match” av Deborah Hay.
Suelem de Oliveira da Silva, Adam Schütt, Eleanor Campbell och Anand Bolder i ”The match” av Deborah Hay. Foto: Urban Jörén

Det inledande närmast minimalistiska solot i ”The match” följs av en intrikat svit av lika kollektiva som individuella tablåer där rösten och mimiken ofta är minst lika viktig som själva rörelsekombinationerna – oavsett om de består av mjuka omfamningar, krypanden på alla fyra eller spretigt utsträckta armar. Och av tre mer eller mindre insprängda solon som gör ”The match” till det lekfulla och koreografiska spel som titeln antyder.

Även i den inledande ”The man who grew common in wisdom” där Eva Mohn dansar det tredelade solot till Ellen Fullmans musik är lekfullheten påtaglig när rörelser återkommer i olika skepnader. Det här sättet att arbeta med upprepningar och variationer leder också till att Deborah Hays verk lika mycket blickar bakåt som det befinner sig i ett påtagligt här och nu. Vilket gäller både solot ”The man who grew common in wisdom” som ”The match” från 2004. Nu kompletterar de varandra på ett fint sätt samtidigt som de ringar in Deborah Hays (född 1941) mångåriga intresse för solot som form.

Eva Mohn i "The man who grew common in wisdom".
Eva Mohn i "The man who grew common in wisdom". Foto: Dajana Lothert

Hennes teoretiska utgångspunkter och tankar kring hur kroppens erfarenheter av sina egna handlingar är en konkret kunskapskälla är också tydlig i både de solon hon själv dansat och dem hon gjort åt andra dansare.

Kort sagt skulle man kunna säga att Hay är på jakt efter dansens essens samtidigt som hon velat tänja på vad själva begreppen dans och koreografi kan innehålla.

Att Cullberg, som Cullbergbaletten heter sedan i våras, under en treårsperiod förutom Alma Söderberg och Jefta van Dinther även knutit Deborah Hay till kompaniet lovar därför gott. Speciellt med tanke på hur väl hennes och musikern Laurie Andersons ”Figure a sea” från 2015 fungerade med kompaniet. Samt hur Deborah Hay precis som Cullberg har en närmast ikoniserad historia att förhålla sig till när de tillsammans nästa år ska presentera ett helt nytt verk, ”Anytime now”, för hela kompaniet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons