Foto: Staffan Löwstedt

Levde utan smartphone i en månad – och blev rädd

Digital detox gav sinnesro. SvD:s Lars Berge låste in sin Iphone i källaren under en månad. Men samtidigt blev resultatet en illavarslande känsla av att hela världsordningen är i upplösning.

Uppdaterad
Publicerad

Jag kände inga fantomvibrationer i byxfickan. Jag var avgiftad, rehabiliterad, nykter.

Det gick ju så bra. Jag hade slutat att tvångsmässigt leta igenom mina fickor så fort jag fick några sekunder över. Plingande ljud fick mig inte längre att rycka till. Jag kände inga fantomvibrationer i byxfickan. Jag var avgiftad, rehabiliterad, nykter.

Nu ligger jag invirad i svettiga lakan efter att ännu en gång sträckt mig efter min mobil. Klockan är fem på morgonen. Jag känner hur de klara och sammanhängande tankar min hjärna nyligen klarade av att producera bleknar i det kalla vita ljuset från skärmen. Jag måste vara ärlig, både med mig själv och med självhjälpscoachen som jag har konsulterat. Det är ett återfall.

Foto: Staffan Löwstedt

En dryg månad tidigare, första gången vi talas vid, säger Patrik Wincent att det kommer bli tufft.

– Du tar i genomsnitt upp din mobil 300 gånger under en dag. Det gör att din hjärna fastnar i en dopaminloop. Att plötsligt upphöra med snabba belöningar kommer att framkalla ångest.

Vi ses på en mässa för socialarbetare på Läkarhuset i Stockholm. Det är många som har kommit för att lyssna på hans föreläsning om mobilberoende. Patrik Wincent är auktoriserad terapeut, coach, författare och föreläsare med många års erfarenhet av beroendeproblematik. Han är specialiserad på överdriven konsumtion och digitalt missbruk. Han är dessutom en av experterna i TV3:s ”Lyxfällan”.

Annons

Att ha honom i sitt liv innebär att man har problem. Första steget är att erkänna det för sig själv. Och ja, för mig har mobilanvändandet blivit alltmer tvångsmässigt.

Samma dag går jag till Kjell & Company och köper en Nokia av den typ som pensionärer och knarklangare använder.

Jag hittar mig själv djupt nere i kaninhål av meningslös information. Upptäcker att timmar av mitt liv plötsligt gått upp i rök. Folks konflikter på Twitter, människor jag inte ens vet vilka de är, påverkar mitt humör. Under min och min sambos sällsynta middagar på tu man hand känner jag ett behov av att sträcka ut min mobil och ta en bild på oss tillsammans. Som om vår relation inte är verklig ifall den inte delas på Instagram. På Facebook gratulerar jag rutinmässigt människor jag inte känner på födelsedagen.

En tidig morgon står jag inte ut längre. Samma dag går jag till Kjell & Company och köper en Nokia av den typ som pensionärer och knarklangare använder. Den kostar mig ett par hundralappar. (En ny Iphone X ligger på 14 995 kronor.) Planen är att leva utan min Iphone under en månad. Det är dags för rehab.

Annons

Enligt Patrik Wincent finns en uppenbar risk att jag kommer drabbas av ångest, tryck över bröstet och hjärtklappning. Det är ett tillstånd som brukar kallas nomofobi, rädslan att vara utan mobil. Eventuellt kommer jag gå in i ett depressivt tillstånd. Jag behöver förstå varifrån dessa känslor kommer. Kunskap är viktigt, säger coachen. Därför läser jag allt jag kommer över om mobilanvändning. I början har jag svårt att koncentrera mig längre än några minuter innan jag fylls av en stark längtan att kolla mina flöden i sociala medier.

Efter reklamen visas:
Så gör du slut med din mobil

Det är ett beteende som inte gör mig konkurrenskraftig i den digitala ekonomin, om man ska tro Cal Newport, vars TED-talk ”Why you should quit social media” har 4 miljoner visningar på Youtube. Hans bok ”Deep Work” (Piatkus books 2016) toppar försäljningslistorna i kategorin managementlitteratur. Vid klockan 17 stänger denne professor i datavetenskap av sin dator och går hem till sin familj, leker med sina barn och lagar näringsrik kost. På kvällarna brukar han luta sig tillbaka i en bekväm fåtölj och koppla av med en god bok. Det framgår inte ifall han även röker pipa men det skulle inte förvåna mig.

Annons

Cal Newport – som är betydligt yngre än jag – argumenterar för att förmågan att kunna koncentrera sig djupt på en uppgift under lång tid är en av de viktigaste och mest åtråvärda egenskaperna i den rådande informationsåldern. Personer som klarar av att stänga ute distraktioner och försjunka i sina projekt skriver de bästa texterna, kodar de smartaste algoritmerna och skapar den mest banbrytande konsten. Vi som fått vår koncentrationsförmåga förstörd av ständiga pling och vibrationer får nöja oss med att vara utbytbara kuggar i uppmärksamhetsekonomin.

Nej, min Linkedin-profil är ingen minnesvärd litteratur. Mitt resting bitch face kommer inte att gå till historien. Fan, det här funkar inte! Jag måste bli en bättre och mer analog människa, känner jag.

Foto: Staffan Löwstedt
Annons

Nackdelarna med Nokian är många, det går inte att förneka. Det ålderdomliga operativsystemet känns som ett fängelse. Jag hade glömt bort hur otroligt omständligt det är att skicka meddelanden med en vanlig knappsats. Utan Google maps kör jag vilse bland labyrintiska på- och avfarter till motorleder långt ut i Stockholms satellitkommuner. Att leva utan Bank-ID och bankernas, Försäkringskassans och sjukvårdens onlinetjänster innebär ett liv i utanförskap. Att betala räkningar över disk kostar 75 kronor styck (150 om jag inte vore tidigare kund) och kräver att man tillbringar flera timmar på ett bankkontor tillsammans med papperslösa, utländska studenter, pensionärer och folk som av olika orsaker saknar nätuppkoppling, personnummer och – som det verkar – ett värdigt liv.

Jag saknar mitt podcastbibliotek.

Jag upplever plötsligt en sinnesfrid jag inte gjort sedan min ungdom på 90-talet.

Men att inte ha en massa appar, att inte vara tillgänglig online och att inte ha några nummer sparade i telefonboken innebär också att jag måste släppa kontrollen över min vardag. Det är inte enbart negativt. Veckorna går och jag upplever plötsligt en sinnesfrid jag inte gjort sedan min ungdom på 90-talet. Nu när jag för första gången på mycket länge tillåter mig att bli understimulerad och tänka i längre sammanhängande tankebanor börjar jag fundera på ifall det moderna mobilabonnemanget har förstört möjligheten att vara en slacker? Tripadvisor har åtminstone sabbat det planlösa resandet. Finns det längre någon ung som längtar efter att bara ge sig av i en bil från en stad full av förlorare, som i den där sången av Bruce Springsteen?

Annons

Enligt Jean M Twenge, professor i psykologi på San Diego-universitetet och författare till boken ”iGen – smartphonegenerationen” (Natur & Kultur 2018), har mobilen helt förändrat vad det innebär att vara ung. Twenge har forskat om tonåringar och deras mentala hälsa i 25 år. 2012 noterade hon en påtaglig förändring i resultaten av de stora attitydundersökningar hon studerar. Ungas vardagliga erfarenheter verkade helt enkelt vara radikalt annorlunda än hos dem som varit unga bara några år tidigare. De kurvor som genom årtiondena, ibland så långt tillbaka som till 1930-talet, mätt ungas beteendemönster började nu variera kraftigt från normalkurvan. Vad hade hänt? Jo, 2012 var året då andelen amerikaner som ägde en smartphone passerade 50 procent.

USA skiljer sig på många sätt ifrån Sverige. Det är större, det bor mer folk i städerna, klyftorna mellan rik och fattig är djupare. Men det finns också stora kulturella likheter. I Sverige har 98 procent av alla 11-åringar en egen mobil. 85 procent av den totala befolkningen har en smartphone. 74 procent av oss använder internet på mobilen dagligen. Över hälften av Sveriges treåringar har vana av att surfa på internet.

Annons

När jag kommer hem en dag hittar jag min tolvårige son nedsjunken i sin saccosäck med hörlurar på och en sprucken Ipadskärm framför sig. I mina nya, nyktra ögon – som åter klarar av att vila på en horisont istället för på en skärm en decimeter från fejset – är det en beklämmande syn. Här sitter du och slösar bort dina formativa år, tänker jag, men säger:

– Vill du vara med i ett experiment?

Jag lockar med pengar. 100 spänn i veckan, säger han utan att slita blicken från Youtube-kanalen med humor jag inte förstår mig på.

Siffror visar att ungdomar i en ålder som motsvarar våra sistaårselever på gymnasiet numera lämnar hemmet mer sällan än åttondeklassare gjorde 2009.

– Deal!, svarar jag. 

Därefter sliter jag Ipaden ur hans händer och placerar den med hans mobil i en skokartong tillsammans med min Iphone. Lådan bär jag ner i vårt källarförråd och låser dörren med ett kraftigt hänglås.

Det finns positiva aspekter av att vara uppkopplad, naturligtvis. Barn lär sig saker genom pedagogiska appar och spel. Kurar man i sitt tonårsrum över sin mobil hamnar man mer sällan i trubbel. Dagens tonåringar – åtminstone i USA – dricker mindre sprit, slåss mer sällan, råkar ut för färre bilolyckor, röker mindre och debuterar sexuellt senare än tidigare generationer. De tycks även tillbringa mer tid hemma med sina föräldrar. Denna dygdiga skötsamhet behöver dock inte innebära goda nyheter.

Annons

En av de mest häpnadsväckande förändringar som Jean M Twenge funnit i statistiken har ägt rum i närtid. Siffror visar att ungdomar i en ålder som motsvarar våra sistaårselever på gymnasiet numera lämnar hemmet mer sällan än åttondeklassare gjorde 2009. De är också betydligt mindre sociala. Sedan år 2000 har andelen unga som hänger med vänner dagligen sjunkit med 40 procent. Dagens unga amerikaner jobbar heller inte i samma utsträckning som tidigare generationer. Allt fler struntar i att ta körkort.

Amerikanska tonåringar – de som definierade den västerländska ungdomskulturen och dess drömmar om frihet och rörlighet – sitter i dag mest hemma med sina mobiler. Ofta känner de sig ledsna och ensamma. Den psykiska ohälsan och självmordstalen har stigit i raketfart. Att ungdomar allt oftare tänker på självmord går förstås inte enbart att skylla på skärmarna. Men det går heller inte att utesluta att de apparater vi sätter i våra barns händer gör deras liv miserabla.

Foto: Staffan Löwstedt
Annons

Min tolvåring ger upp efter ett par veckor. Ett liv utan Snapchat blir ett socialt stigma. Men det är två intressanta veckor. Han spelar mer fotboll än han någonsin gjort. När det blir lov hojar han till planen och stannar hela dagen. Där träffar han nya vänner. I hans säng hittar jag böcker och serietidningar. Vi spelar kort och tittar på fotbollsmatcher tillsammans. Vi bråkar betydligt mindre än vanligt.

Det går upp för mig att nästan alla våra konflikter på ett eller annat sätt går att koppla till hans skärmtid. Det fyller mig med en oro som handlar om något betydligt större och mer existentiellt än att han kommer få ful handstil eftersom han aldrig övar på att skriva med penna och papper. Det handlar om vilken sorts värld han kommer växa upp i.

Det går upp för mig att nästan alla våra konflikter på ett eller annat sätt går att koppla till hans skärmtid.

En undersökning visar att en genomsnittlig amerikansk tonåring konsumerar media under nio av dygnets timmar. Sex och en halv av dessa tillbringas framför mobil, laptop eller padda. Dokument som läckte från Facebook tidigare i år avslöjade att företaget kunde erbjuda sina annonsörer att exploatera användare i behov av att ”boosta sitt självförtroende”. Algoritmer kunde lokalisera personer som givit uttryck för känslor av ”osäkerhet” eller som kände sig ”värdelösa”. Jean M Twenge finner att ungdomar som lägger mer tid än genomsnittet på aktiviteter som idrott och läxläsning uppger att de mår bättre. De som tillbringar mer tid med sina mobiler och plattor än genomsnittet känner sig olyckligare.

Annons

När den första generationen Iphones lanserades för drygt tio år sedan lät det annorlunda. Då var vi alla vinnare. Den smarta mobilens främsta försäljningsargument var möjligheten att vara uppkopplad överallt. En solstol på en soldränkt strand kunde vara ditt kontor. Iphone beskrevs som en ”magisk produkt”. En symbol för frihet, individualism, motion och frisk luft. Men i takt med att nackkotor har böjts framåt, ögon kisat över de glödande små rektanglarna och dess vibrationer och ljud framkallat stressreaktioner har den smarta mobilen istället kommit att uppfattas som ett växande folkhälsoproblem.

Precis som rökning kan ditt mobilanvändande inte bara påverka din egen hälsa utan även människor i din omgivning. I 85 procent av de trafikolyckor som drabbar fotgängare eller cyklister så har de inblandade blivit distraherade av en mobiltelefon, meddelar Transportstyrelsen. Sedan februari i år är det förbjudet enligt svensk lag att mobilsurfa och köra bil samtidigt.

I Frankrike har staten vidtagit ännu mer vittgående åtgärder. Arbetsgivare är förbjudna att skicka mejl till sina anställda efter arbetstid. Tillägget i arbetsmarknadsreformen heter ”rätten att koppla bort” och togs fram efter stigande ohälsotal relaterade till stress och utbrändhet. President Emmanuel Macron såg till att förbjuda mobiltelefoner på skolans lektioner när han tillträdde som president. Förbudet kommer utvidgas till att gälla hela skolområdet sedan larmrapporter slagit fast att skolelever slutat ägna sig åt fysisk aktivitet på rasterna. De svenska Socialdemokraterna går till val med ett liknande löfte. Enligt en opinionsundersökning stödjer 9 av 10 väljare ett mobilförbud i skolan.

Annons
Foto: Staffan Löwstedt

Sedan lanseringen 2007 har Apple sålt över en miljard Iphones. Pekskärmen har revolutionerat samhället men kanske inte på det sätt vi en gång räknade med. Att förhindra människor att ha tillgång till sina mobiler har blivit en global tillväxtmarknad. Grundaren till företaget Yondr, Graham Dugoni, ser en enorm tillväxtpotential för sin produkt i skolor och universitet världen över. Vad han erbjuder är ett slags tvångströja åt mobilen. Den lilla vinylfickan försluts med ett magnetspänne som endast kan låsas upp vid en särskild upplåsningsstation. När komikern Chris Rock uppträdde i Globen i höstas fick publiken finna sig i att få sina käraste ägodelar bältade och obrukbara under flera timmar.

De sociala medierna påminner om ett kasino, menar Patrik Wincent. Man vet aldrig när man får en tillfredställande nyhet nästa gång.

Annons

Terapeuten Patrik Wincent beskriver mobilanvändandet som att gå omkring med en liten spelautomat i fickan. De sociala medierna påminner om ett kasino, menar han. Man vet aldrig när man får en tillfredställande nyhet nästa gång. Ett mess, en like, en matchning. En notifikation som gör en till vinnare för en liten stund. Det är bara att svepa med fingret på den släta skärmen och uppdatera sidan. Se den lilla symbolen snurra. Igen och igen.

Mannen bakom pull-to-refresh-funktionen heter Loren Brichter. Han är en 32-årig programmerare som genomgår en inre kris. Det är åtminstone så hans nuvarande tillstånd beskrivs i en uppmärksammad artikel med rubriken ”Our minds can be hijacked” i brittiska The Guardian. Efter Brexit och Donald Trumps valkampanj fruktar Brichter, likt många andra unga techarbetare i Silicon Valley, att han varit med om att skapa ett monster. Refreshfunktionen programmerade han redan 2009 och han är förvånad över att den fortfarande används. Det finns ju egentligen inget behov av den. Appar och flöden uppdaterar sig själva. Själv misstänker han att tumrörelsen över skärmen snarare fyller en psykologisk funktion hos användaren, ungefär som spaken till en spelautomat. Till The Guardian säger han:

Annons

”Jag har ägnat timmar, veckor och månader åt att fundera på ifall något jag har gjort egentligen har påverkat mänskligheten alls i någon positiv riktning…”

Själv försöker han – precis som jag – att vänja sig av med sin smarta mobil. Han sätter den på laddning klockan sju på kvällen och rör den inte förrän på morgonen efter. Han har skurit ner sitt Twitteranvändande till ett minimum.

Kollegan Justin Rosenstein är inne på ett liknande spår. Även han har tagit avstånd från sociala medier och jämför Snapchat med heroin. Rosenstein är mannen bakom Facebooks tumme upp-ikon, själva symbolen för det digitala umgänget. I dag ägnar han sig åt produktivitetsanalyser och är oroad över hur anställdas mentala hälsa påverkas av att över 2 000 gånger varje dag låta fingertopparna vidröra mobilskärmen. Enligt Justin Rosenstein hotar vårt mobilberoende och vår besatthet vid sociala medier inte bara vårt psykiska välbefinnande utan hela den demokratiska samhällsordningen. 

James Williams, ytterligare en före detta Google-anställd i 30-årsåldern – alltså den sista generation som fortfarande minns när telefon var en apparat som satt fastpluggad i väggen – har tillsammans med en kollega startat Time Well Spent, en intresseorganisation i syfte att förändra industrin inifrån. Williams menar att Silicon Valleys stora techbolag har skapat ett prisma genom vilket användarna ser världen. Men bilden är förvriden. I uppmärksamhetsekonomin handlar allt om att belöna användarens hjärna med dopamin.

Annons

När jag tänker efter är de flesta andra som offentligt tagit avstånd från sina Iphones också män.

Enligt Williams innebär det att primitiva impulser premieras på bekostnad av analys och eftertänksamhet. Om techjättarna påverkar vår förmåga att fatta självständiga beslut undermineras till slut den fria mänskliga viljan, fruktar han. Frågan medborgare i den fria världen behöver ställa sig är vid vilken punkt den demokratiska processen upphör att fungera.

Några veckor in i mitt experiment träffar jag en kvinnlig bekant som skrattande pekar på min lilla Nokia och säger ”åh, vilken gullig!”. Sedan upplyser hon mig om att min digitala detox är ”typiskt krisande medelålders män”. Vad jag ägnar mig åt är att lämpa över bördan för att projektleda familjelivets alla aktiviteter – något som till stor del sköts med hjälp av en Iphone – på en kvinna i min närhet. Det är möjligt att hon har rätt.

När jag tänker efter är de flesta andra som offentligt tagit avstånd från sina Iphones också män. Mediekillarna Henrik Shyffert och Calle Schulman. Silicon Valley-avhopparna Williams, Rosenstein och Brichter. Applegrundaren Steve Jobs lär ha förbjudit sina barn att använda Iphone och Ipad. Nästan alla namn jag nämner i den här artikeln tillhör män. Kanske ser jag – på ett högst omedvetet plan – mobilen som ett hot mot min maskulinitet? Att göra sig till och posera för att få en hjärtsymbol som tecken för andras uppskattning är inte särskilt manligt. En traditionell man förväntas strunta i vad andra tycker.

Annons
Foto: Staffan Löwstedt

Efter en månad utan smartphone känner jag mig fri. Jag kan stirra framför mig på tunnelbanan utan att drabbas av ångest. Som de flesta nyfrälsta ser jag på mina förtappade medmänniskor med lika delar medlidande och förakt. Ibland tar jag även med mig något så ålderdomligt som en papperstidning i kollektivtrafiken.

I DN läser jag Björn af Kleens intervju med Steve Bannon, den politiske strategen som förde Donald Trump till Vita huset. Säga vad man vill om någon som utnämnt sig själv till politikens Darth Vader och vill ”krossa staten”. Men att den luggslitne demagogen har en unik inblick i det digitala politiska landskapet råder inga tvivel om. Han var med och byggde upp företaget Cambridge Analytica, som senare anklagades för att ha samlat in information från miljontals Facebookprofiler i syfte att skräddarsy politiska budskap och påverka utgången i Brexitomröstningen och det amerikanska presidentvalet.

Annons

Jag kan stirra framför mig på tunnelbanan utan att drabbas av ångest. Som de flesta nyfrälsta ser jag på mina förtappade medmänniskor med lika delar medlidande och förakt.

Efter att ha fått sparken från Trumps administration försöker Bannon nu samla de populistiska högerkrafter som vinner allt större politiskt inflytande i Europa. För honom är mobiltelefonen och de sociala medierna ett politiskt slagfält. Han kallar den moderna människan för ”en digital träl” som har fått sin personliga integritet kränkt av Facebook-grundaren Mark Zuckerberg.

”Moderna människor är livegna, okej? Och jag tror att folk har tröttnat”, säger han till DN.

I framtiden ser han en kollision mellan kvinnorörelser som #metoo och Time’s Up – vilka vuxit fram på mobilernas digitala plattformar – och den spirande nationalism som vill bevara traditioner och gamla strukturer. Kampen står, ur Bannons synvinkel, mellan globalister som vill kontrollera digitala trälar och vanliga, hederliga medborgare som vill ha kontroll över sig själva och sina samhällen.

Annons

Krossar man det yttre höljet på en Iphone hittar man gröna kretskort som påminner om kartbilder över en storstad. Kanske är det just så man måste förstå mobilens roll i samtiden? Där finns ockrarna, spelhålorna, de tillfälliga sexuella förbindelserna och den banala underhållningen. Där finns ensamheten och den borgerliga livsstil som bygger på att visa upp en fasad av ett lyckat liv. Där finns de uppretade folkmassorna som hotar den allmänna ordningen. Där finns de krafter som riskerar att förvandla den uppväxande generationen till viljelösa slöfockar oförmögna att bilda familj, skaffa sig en karriär och än mindre försvara landets gränser.

I mobilen finns all den urbana dekadens som man för 100 år sedan ansåg hotade hela samhällskroppen efter den industriella revolutionen. Då som nu fanns hos många en längtan tillbaka till ett autentiskt liv nära naturen och tydliga skillnader mellan män och kvinnor, folk och nationer. Det var en längtan som den gången resulterade i organiserat friluftsliv, cigarettrökning och nazism. Vad som händer efter den digitala revolutionen? Ingen aning. Men den gamla visionen om ett socialdemokratiskt folkhem känns ofta mer avlägsen än Silicon Valleys tech-libertarianska drömmar om en värld styrd av algoritmer, artificiell intelligens och marknadens osynliga hand.

Annons

Våra mobilvanor kontrolleras och ägs av en knapp handfull globala företag. Amazon, Apple, Facebook och Google åtnjuter en dominans över vårt vardagsliv som saknar motstycke i historien. Tillsammans har de ett marknadsvärde som motsvarar Frankrikes BNP. De betalar knappt någon skatt, de ödelägger arbetsmarknader och de koncentrerar enorma rikedomar hos ett fåtal entreprenörer. Ropen efter mobilförbud kanske är ett desperat försök från den politiska klassen att skydda sina intressen, snarare än folkhälsan? Inflytandet över medborgarna är ju på väg att vridas ur deras händer. Kanske är mitt missbruk inte ett resultat av min tvivelaktiga karaktär eller svaga psyke? Kanske är det samtiden – inte jag – som är problemet?

1/2
Foto: Staffan Löwstedt
2/2
Foto: Staffan Löwstedt

När en månad har gått går jag nedför trapporna till källaren, låser upp det stora hänglåset och hämtar min mobil. Nu gäller det att försöka bli en brukare istället för missbrukare. Jag startar enheten på nytt och avinstallerar mina sociala medier-appar utom Instagram (morsan och farsan kräver bilder på barnen). På inrådan av Patrik Wincent har jag upprättat mobilfria zoner i vår lägenhet. Inga mobiler vid matbordet eller i sovrummen. Ingen får använda mobilen efter klockan 19 annat än för att ta emot och ringa samtal. Ingen mobil på morgonen innan skolan.

Annons

Nu gäller det att försöka bli en brukare istället för missbrukare.

”Lyxfällan”-experten har förklarat att man kan se på digitalt innehåll ungefär som mat. Bättre välmående kan kräva att man börjar hålla diet. Ett projekt dömt att misslyckas, med andra ord. Det vet alla viktpendlare.

Och nej, min nya livsstil håller inte länge. Det finns så många andra appar att förlora sig i förutom Twitter och Facebook. Jag börjar slaviskt följa börsens kurser och fotbollens transfermarknad istället. På Instagram översköljs mina ögon av bilder på knytblusar och extremt vältränade crossfit-människor. Börsen fortsätter att stiga och Neymar ryktas till Real Madrid för hisnande summor. Frågan är vad allt det här betyder? Min hjärna letar mönster och ett narrativ som förklarar världen omkring mig.

Jag börjar åter vakna om natten för att sträcka mig efter telefonen. Mitt vänstra ben förnimmer ständiga fantomvibrationer. Det dröjer inte länge förrän jag är tillbaka i gamla gängor och tänder upp mobilen hundratals gånger varje dygn för att kolla vad som har hänt sedan sist. Jag har en vag känsla av att det är så här – ur individuella neuroser och global teknologi – som ideologier skapas.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 7
Foto: Staffan Löwstedt Bild 2 av 7
Foto: Staffan Löwstedt Bild 3 av 7
Foto: Staffan Löwstedt Bild 4 av 7
Foto: Staffan Löwstedt Bild 5 av 7
Foto: Staffan Löwstedt Bild 6 av 7
Foto: Staffan Löwstedt Bild 7 av 7