Annons

Åsa Linderborg: Orättvist att kalla Horace för gris

Stundvis heta ordväxlingar då kulturcheferna för Sveriges fyra största tidningar samlades i SvD:s monter på Bokmässan. Åsa Linderborg (Aftonbladet), Björn Wiman (DN), Karin Olsson (Expressen) och Lisa Irenius (SvD) diskuterade krisen i Svenska Akademien, och vad som händer nu.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Åsa Linderborg, Björn Wiman, Lisa Irenius.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1

1 / 5

”Det hände något under metoo-hösten”

Åsa Linderborg, Björn Wiman, Lisa Irenius.
Åsa Linderborg, Björn Wiman, Lisa Irenius. Foto: Staffan Löwstedt

Vad handlar egentligen krisen i Svenska Akademien om? Det är den första frågan som ställs av kulturjournalisten och samtalsledaren Anders Mildner. Kulturcheferna ser olika på saken. För Björn Wiman handlar allt om de arton kvinnor som i ett reportage av Matilda Gustavsson riktade anklagelser mot Jean-Claude Arnault om sexuella trakasserier och övergrepp som ska ha skett ”i Svenska Akademiens omedelbara närhet”.

Att krisen fick de proportioner den fick berodde, enligt Wiman, på akademiledamöternas ”oförmåga att behandla anklagelserna, i vissa fall arrogans”.

Lisa Irenius höll inte med om att det enbart är Arnault-affären som ligger till grund för Akademiens kris. ”Det är inte så enkelt. Det här är principdiskussioner – om ansvar, moral, rättsäkerhet och konflikterna inom Akademien som i sig blivit ett problem. Akademien är en mycket speciell typ av institution, en kunglig institution med stark sekretess och dålig insyn. Då är det viktigt att ledamöterna är hedervärda. Synen på sexuella trakasserier är bara en sak, de framstår inte längre som hedervärda på grund av många saker.”

Karin Olsson breddade diskussionen till att även inbegripa frågan om kretsar och slutna grupper som har utarbetat sätt att göra saker och ting på som är världsfrånvänt, och som skiljer sig från resten av samhället.

”Akademien, kulturjournalistiken, en manlighetssfär, har utvecklat beteenden som har tillåtits, och normaliserats. Nu hände något under metoo-hösten där den överenskommelsen bröts, det gäller alla de sfärerna”, menade Olsson.

Annons
Annons
Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1

2 / 5

”Alla redaktionerna så måna om att få en ledamot som skriver på deras sida”

Foto: Staffan Löwstedt

Alla fyra kulturcheferna var också överens om att metoo-rörelsen var sammanhanget som gjorde skillnad. Jean-Claude Arnaults beteende och ekonomiska oegentligheter kring Forum kom upp i dagen redan 1997 i reportage i Expressen, men ledde då inte till någon större uppmärksamhet.

– Det har varit ett väldigt svassande och smörande kring den här gruppen, sa Karin Olsson. Alla har varit så måna om att få en ledamot som skriver på deras sida.

– I och med metoo, i och med sammanhanget, fick berättelserna ett helt annat genomslag, sa Lisa Irenius.

– Först med metoo blev det möjligt att uppnå en kritisk massa av källor för ett sådant här reportage så Björn Wiman påpekade att Akademien har haft en enorm makt över svensk litteratur.

– På grund av den makten har man skapat en självuppfattning där man lämnade mänskliga sfärer, man har varit som utanför det mänskliga normsystemet.

Annons
Annons

Stor uppslutning när Åsa Linderborg, Björn Wiman, Lisa Irenius och Karin Olsson talade om Svenska Akademien med moderator Anders Mildner i SvD:s monter på Bokmässan.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1

3 / 5

Konfliktlinjerna i Akademien ritas återigen om

Stor uppslutning när Åsa Linderborg, Björn Wiman, Lisa Irenius och Karin Olsson talade om Svenska Akademien med moderator Anders Mildner i SvD:s monter på Bokmässan.
Stor uppslutning när Åsa Linderborg, Björn Wiman, Lisa Irenius och Karin Olsson talade om Svenska Akademien med moderator Anders Mildner i SvD:s monter på Bokmässan. Foto: Staffan Löwstedt

Svenska Akademien är i dag uppdelad i å ena sidan den så kallade ”restakademien”, med tio ledamöter som är aktiva, å andra sidan fyra personer som inte deltar i arbetet. Fyra stolar står dessutom tomma.

Konfliktlinjerna går emellertid, enligt kulturcheferna, kors och tvärs även genom dessa grupper. Karin Olsson betonade att det är komplexa relationer mellan människor som haft med varandra att göra i många år, ”som vi i medierna ofta varit tvungna att förenkla för att göra det hela begripligt”. Som exempel nämnde Olsson Kjell Espmark, ”Horace Engdahls gamla nestor, som har blivit passiv ledamot och säger att Horace Engdahl inte är hedervärd”.

Björn Wiman förklarade att konfliktlinjerna dras upp kontinuerligt, ”as we speak”, och påpekade att ledamöterna, medan kulturcheferna samtalade på Bokmässan, hade samlats i ett extrainsatt medlemsmöte. Konflikten gäller nu, liksom i två tidigare omröstningar, Katarina Frostensons vara eller icke-vara i Akademien.

– Där har man ytterligare ställt till det för sig genom de nya kommentarerna till stadgarna, sa Wiman. Den som hotas av uteslutning ska själv få vara med och besluta om ärendet, och kan även vända sig till en skiljenämnd. Är det så olyckligt att man blir utesluten även där så går det hela till Europadomstolen. I praktiken kan man inte längre utesluta någon ur Svenska Akademien.

Även vad gäller den roll Sara Danius tilldelats i dramat, ansåg flera av kulturcheferna att det fanns mer att säga än vad som tidigare gjorts.

– Den stora bilden tenderar att göra Sara Danius till väldigt mycket hjälte och Horace Engdahl till väldigt mycket skurk. Den är inte så nyanserad, det är svårt att nå ut med det till allmänheten. Det finns säkert anledning till självrannsakan.

– Jag insåg med fasa i morse att jag hade klätt mig i knytblus, sa Expressens Karin Olsson. Det är inte för att uttrycka stöd för Sara Danius. Det har blivit som en kult kring Sara Danius, hon skrider fram som en drottning och tillbes av sina fans. Hon är en feministisk hjälte för många, absolut. Men det finns alltid mer att säga i en sådan här historia.

Åsa Linderborg om Sara Danius:

– Det är en sak hur hon varit som ständigt sekreterare, utåt, en annan hur hon agerat som arbetsledare och chef på en arbetsplats. Här vet vi mer som vi inte kan skriva om.

Linderborg beklagade även mediernas behandling av Horace Engdahl:

– Jag har tagit illa vid mig. Man har kallat honom en gris, en intellektuell nolla, sagt att han inte betytt någonting. Det är orättvist, det är förfärlig journalistik.

Annons
Annons

Åsa Linderborg och Björn Wiman

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1

4 / 5

”Vi vet alla mycket mer än vad vi kan berätta”

Åsa Linderborg och Björn Wiman
Åsa Linderborg och Björn Wiman Foto: Staffan Löwstedt

Åsa Linderborg tog under samtalet flera gånger upp att journalister, inklusive de samtalande kulturcheferna, visste mycket om situationen i Svenska Akademien som man både före och under krisen valt att inte berätta:

– Jag vet mer än jag kan skriva, så är det. Det kommer jag inte runt. Det är viktigt att kunna erkänna det, men också viktigt att stå emot för att det handlar om pressetik och integritet.

Björn Wiman undrade vad Åsa Linderborg menade med att veta:

– Vad är att veta? Vad har vi vetat? Någon har hört skvaller, en annan ett rykte. Det är ju ingen journalistik.

– Menar du att du aldrig hört talas om de problem som fanns på Forum med Jean-Claude Arnault? kontrade Linderborg.

– Det har ju varit en snackis i alla år.

Under samtalet berättade hon om sitt eget första möte med den så kallade Kulturprofilen, i samband med Bokmässan:

– Det var på Park [hotell i Göteborg] och han sa: ”Du ser ut att ha en vacker fitta”.

– Medierna måste vara självkritiska, kulturredaktionerna har absolut hjälpt till att bygga upp Forum, sa Irenius. Men det har ändrats mycket i besättningarna på kulturredaktionerna, det var mycket mer skrivningar om Arnault och Forum för tio år sedan och tidigare än så. Redaktionerna har dragits sig bort lite från Forum. I Akademien är det till stor del samma personer som sitter kvar, därför faller skuggan mer över dem.

– Kulturredaktionerna har också professionaliserats, för 15 år sedan var det mest kritiker, det var inte personer som drev granskningar som satt där, ansåg Björn Wiman.

– Att Arnault tafsade, att han var besatt av unga tjejer, att han letade upp svaga personer, allt detta har vi alla hört, sa Karin Olsson. Men jag tror att det var ett beteende man i alla tider fram till nu betraktade som normalt, man tänkte att det fanns inget nyhetsvärde i det, det är inte vad grävande journalister håller på med. Det gäller även bland människor i allmänhet. Och det förändrade ju metoo.

Annons
Annons

Lisa Irenius och Karin Olsson

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1

5 / 5

”Frågan är om vi får någon lösning alls”

Lisa Irenius och Karin Olsson
Lisa Irenius och Karin Olsson Foto: Staffan Löwstedt

Vad gäller Akademiens framtid så gissade Karin Olsson att krisen kommer att ses som århundradets stora kulturdebatt och stora kulturavslöjande:

– Jag kommer aldrig få vara med om något liknande någonsin, en offentlig dokusåpa inför öppen ridå med alla de här komponenterna.

Lisa Irenius var pessimistisk vad gäller Akademiens framtid:

– Det bästa i det här läget hade varit en radikal lösning där man på ett par års sikt hade bytt ut ledamöterna. Så kommer det nog inte att bli. Frågan är nu om vi får någon lösning alls.

Efter reklamen visas:
Mellan raderna NYA TIDER STÄNGS UTE FRÅN BOKMÄSSAN
Annons
Annons
Annons
Annons