Annons

Linnea Axelsson får SvD:s litteraturpris

Kolonialism och förnedring. Linnea Axelsson lyfter fram rösterna som inte brukar höras i den svenska framgångssagan. Nu har hennes diktverk ”Ædnan”, om 100 år av samisk historia, belönats med SvD:s litteraturpris.

Under strecket
Publicerad

Linnea Axelsson belönas med SvD:s litteraturpris för sitt diktepos ”Ædnan”. Ædnan är gammal nordsamiska och betyder ”landet”, ”marken” eller ”jorden”.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 3

Linnea Axelsson belönas med SvD:s litteraturpris för sitt diktepos ”Ædnan”. Ædnan är gammal nordsamiska och betyder ”landet”, ”marken” eller ”jorden”.

Foto: Malin Hoelstad/Svenska DagbladetBild 2 av 3
Foto: Malin Hoelstad/Svenska DagbladetBild 3 av 3

Linnea Axelsson belönas med SvD:s litteraturpris för sitt diktepos ”Ædnan”. Ædnan är gammal nordsamiska och betyder ”landet”, ”marken” eller ”jorden”.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1
Linnea Axelsson belönas med SvD:s litteraturpris för sitt diktepos ”Ædnan”. Ædnan är gammal nordsamiska och betyder ”landet”, ”marken” eller  ”jorden”.
Linnea Axelsson belönas med SvD:s litteraturpris för sitt diktepos ”Ædnan”. Ædnan är gammal nordsamiska och betyder ”landet”, ”marken” eller ”jorden”. Foto: Tomas Oneborg

Linnea Axelsson gör ett anspråkslöst intryck. Men boken hon skrivit, ett epos om det moderna Sveriges framväxt, kan framstå som anspråksfull. ”Ædnan” är hennes poseidebut. När den växte fram insåg hon att hon arbetade med ett epos.

– Innan boken kom ut tänkte jag själv att det låg en risk i att kalla den här långa historien för ett epos, att det skulle jag kunna få äta upp. Men då får man ju inte backa, ler hon.

”Ædnan” är tjock och tung. Nästan 800 sidor dikt. Men den är också luftig, läsningen flyter lätt. Olika röster bryts mot varandra när Linnea Axelsson skriver fram livsöden i ett nordligt landskap.

På måndagskvällen belönades hon med SvD:s litteraturpris 2018 för ”en bok som skriver historia”. ”Ædnan” har hyllats av kritiker och nominerats till Augustpriset.

Annons
Annons

Linnea Axelsson belönas med SvD:s litteraturpris för sitt diktepos ”Ædnan”. Ædnan är gammal nordsamiska och betyder ”landet”, ”marken” eller ”jorden”.

Foto: Malin Hoelstad/Svenska DagbladetBild 1 av 2
Foto: Malin Hoelstad/Svenska DagbladetBild 2 av 2

– Boken har fått ett liv, och det är roligt, säger hon när vi ses i Vasastan i Stockholm.

Det är gråmild november. Linnea Axelsson sitter på ett fik där hon ibland stannar till på sina promenader; flanerandet, då hon skriver i tankarna och orden lösgör sig, är en viktig del av hennes vardag.

Precis som Kristina Sandberg, som tilldelades SvD:s litteraturpris 2014, beskriver Linnea Axelsson det moderna Sveriges framväxt ur ett annat perspektiv än det gängse. Kristina Sandberg skrev en hemmafrus historia. I ”Ædnan” skriver Linnea Axelsson om tre generationer samer. Hennes verk tar sin början i de tvångsförflyttningar som svenska staten beslutade om på 1920-talet.

”Ædnan” är en historia om förluster - det handlar om människor som förlorar sitt språk och ser sina barn hämtas till nomadskola - men också om kamp för rättigheter.

1/2

Linnea Axelsson belönas med SvD:s litteraturpris för sitt diktepos ”Ædnan”. Ædnan är gammal nordsamiska och betyder ”landet”, ”marken” eller ”jorden”.

Foto: Malin Hoelstad/Svenska Dagbladet
2/2
Foto: Malin Hoelstad/Svenska Dagbladet

Gjorde du mycket research?
– Nej, det handlar om sådant jag har med mig, och kunskap som finns i den samiska världen, säger Linnea Axelsson.

På handleden tickar ett ur i ett armband med tenntrådssömnad. Armbandet är ett stycke hantverk som hon ärvt av sin mamma som är same.

”De får ursäkta om vi stör deras drömmar, de får förlåta. Men framgångssagan och världssamvetet rymmer inte hela historien om deras land”, heter det i boken.

I ”Ædnan” skriver Linnea Axelsson om folkhemmets brutala sidor med koloniseringspolitik och utnyttjande av naturen. Det är stumma älvar och förnedrande läkarundersökningar. Hon skriver fram små samhällen som Porjus, som snabbt placerades ut i landskapet för att Vattenfall skulle kunna exploatera älvarna.

Annons
Annons

– Den stora arbetsgivaren såg till att allt fungerade. Där skulle finnas allt från simhall till Folkets hus. Men tanken var hela tiden att detta skulle finnas ett tag och sedan försvinna, inte att människor skulle rota sig där.

Fakta och kunskap är en sak. Men konsten gör ju att man får erfara något själv.

Det handlar om kända fakta, om ett rationellt samhällsbygge som gav välfärd och undanträngning, men det är en historia som väntat på litterär gestaltning.

– Jag är ju för en stark stat. Och folkhemmet nådde väldigt långt med att förverkliga det man ville. Men samtidigt. Eftersom jag har den bakgrunden jag har så har jag ju sett andra sidor av det. Att man exploaterade naturen så ohämmat, det är för mig väldigt främmande.

Linnea Axelsson har ingen agenda med sitt skrivande. Men helt klart bidrar hon till en djupare förståelse av svensk modern historia.

– Fakta och kunskap är en sak. Men konsten gör ju att man får erfara något själv. Konst är en dialog på ett särskilt plan, som är nödvändig.

Linnea Axelssons egen väg mot en konstnärlig yrkesbana var inte självklar. Hon och hennes syskon var de första i släkten som studerade på universitet. Linnea Axelsson ville bli författare, och hon trodde att forskarbanan skulle vara lämplig att förena med författandet. Det blev en avhandling i konstvetenskap.

– Jag hade svårt att underkasta mig det vetenskapliga. Jag skrev min avhandling men den blev väldigt personlig och fri.

Hon släppte forskarbanan. 2010 debuterade Linnea Axelsson med romanen ”Tvillingsmycket”, och efter den belönades hon med ett stipendium på 50 000 från Svenska Akademien. Hon vet hur mycket ett sådant stipendium kan betyda för en aspirerande författare.

Annons
Annons

– Det fina med Svenska Akademien är ju att där finns en möjlighet att inte följa trender. Det skulle behövas fler sådana strukturer, säger hon som med förskräckelse följt rapporteringen om Akademiens sönderfall.

Stipendier och priser ger inte bara uppmuntran, utan också ekonomiska möjligheter att skriva. En tid bodde Linnea Axelsson med sin familj i ett hus i Västerbotten, för att kunna dra ned på levnadsomkostnaderna.

Nu bär hon på tankar på en ny bok. Linnea Axelsson liknar skrivandet vid en kärleksrelation som måste rymma frihet, exempelvis från marknadens och bokbranschens logik. ”Ædnan” hade kunnat bli en klassisk romantrilogi, sådana brukar sälja bra. Men istället fick den bli ett tjockt diktverk.

Hur har ”Ædnan” tagits emot i Porjus där du växte upp?

– Det som nått mig är att människor där är glada för att boken skrivits, säger hon och tillägger att hon samtidigt sluppit förväntningarna på att hon ska bli talesperson för en grupp.

Linnea Axelsson tycker att mycket har förändrats sedan hennes barndom i Porjus.

– Nu finns det ett annat intresse för det samiska som inte är exotiserande. Tidigare har den samiska närvaron i Sverige varit något exotiskt som kunde visas upp vid behov, så var det även när jag växte upp. Det är en förändring från storsamhällets sida.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons