Anna-Karin Palm.
Anna-Karin Palm. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Livet som författare: ”Hur ska vi betala räkningarna?”

Att vara författare är omgärdat av ett mytiskt skimmer. I verkligheten har det blivit allt svårare att försörja sig på att skriva böcker. Men var det verkligen bättre förr? Har ljudboken potential att förbättra villkoren för svenska författare?

Publicerad

Selma Lagerlöfs andra roman, ”Antikrists mirakler” från 1897, trycktes i en första upplaga om 3 000 exemplar. För detta fick författaren drygt 5 000 kronor.

− Hennes årslön som lärarinna inbringade en inkomst på 1 000 kronor om året. Hon fick alltså fem årslöner för en upplaga på 3 000 böcker, säger författaren Anna-Karin Palm, som är aktuell med biografin ”Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf”.

Anna-Karin Palm har själv varit verksam författare i snart 30 år och har en lång rad romaner, novellsamlingar och barnböcker bakom sig.

− Om vi tänker hela åttiotalet med författare som Göran Tunström, Kerstin Ekman, PC Jersild. De sålde mycket. Det fanns bokklubbar som spred deras verk. Det var litteratur av hög kvalitet som ändå hade möjlighet att nå ut till många människor. Så ser det inte ut i dag.  

Själv har hon bara kunnat leva på sitt författarskap i korta perioder, trots en stadig utgivning, fina recensioner och litteraturpriser. Oftast har hon haft andra uppdrag vid sidan om, som exempelvis frilansande förlagsredaktör och lektör.

− På lång sikt blir det väldigt slitsamt och det kräver en viss mentalitet att vara i utkanten av alla trygghetssystem och att aldrig riktigt veta hur framtiden ser ut, säger hon.

Jag känner igen mig i beskrivningen. Själv gav jag ut min första bok i våras, en biografi över tonsättaren Fanny Mendelssohn –”För dig ska musiken bara vara ett smycke” – på Leopard förlag. Jag hade den stora lyckan att få ett kontrakt när boken ännu var på idéstadiet, vilket inte hör till vanligheten som debuterande författare, och troligen har att göra med min roll som journalist. Men någon ekonomisk vinstaffär var det knappast.

Annons
Ellinor Skagegård och Fanny Mendelson.
Ellinor Skagegård och Fanny Mendelson. Foto: Robert Agius. Konstnär: Moritz Daniel Oppenheim

Ett snabbt överslag: Jag arbetade ungefär 70 procent under ett års tid med boken, det var mycket kvällsarbete och jag hade bara fyra dagars sommarsemester. Dessförinnan hade jag gjort lågintensiv research i tre år. Boken trycktes i 2 000 exemplar, en ganska vanlig upplaga för en debuterande författare. Nu, när lite mer än halva upplagan sålts och boken har fått ett oväntat stort mediautrymme med många fina recensioner, kan man konstatera att det knappast kommer att leda till att jag kan flytta till en lägenhet i något hippare område. Slutsumman landar på ungefär en normal månadslön.

− Någonstans är det helt groteskt. Vad var det som gjorde att författarna hamnade så långt ner i litteraturens näringskedja trots att den är beroende av att vi finns? frågar sig Anna-Karin Palm.

Annons

Merparten av svenska yrkesarbetande författare har fått det allt svårare att försörja sig på sina böcker. De senaste siffrorna som finns är Författarförbundets inkomstundersökning 2014. Om än ouppdaterad visar den på en ihållande trend där författares inkomster blir mindre, och en mindre del av inkomsten kommer från litterär verksamhet. Bara ett fåtal av förbundets medlemmar kan leva på sitt skrivande.

− En författare som har gott renommé, har fått goda recensioner är någorlunda känd i litteratur-Sverige, har ändå fått se upplagorna minskade med hälften sedan mitten på 1990-talet, säger Författarförbundets ordförande Grethe Rottböll.

Slående är att det breda mittsegmentet författare mer eller mindre försvunnit, och att vi gått mot en så kallad stjärnekonomi. Detta framgick redan i Författarförbundets undersökning där gapet bland de skönlitterära författarna var störst: medianinkomsten var cirka 45 000 kronor per år och medelinkomsten 170 000 kronor. Med andra ord säljer några få författare stora mängder, medan de flesta säljer mycket lite.

Annons

En författare som tillhör storsäljarna är deckar- och barnboksförfattaren Kristina Ohlsson. Hon arbetade som analytiker på Säpo när hon debuterade med ”Askungar” (Piratförlaget) 2009, men gick snart över till att vara författare på heltid.

”Om man tycker det är viktigt att bli läst så får man se till att ens böcker är begripliga och relevanta för folk”, säger deckarförfattaren Kristina Ohlsson.
”Om man tycker det är viktigt att bli läst så får man se till att ens böcker är begripliga och relevanta för folk”, säger deckarförfattaren Kristina Ohlsson. Foto: Magnus Liam Karlsson/TT

− Vissa genrer, som kriminallitteratur, har ju den fördelen att det finns ett stort utlandsintresse. Har du en agent som är duktig och lyckas piska upp intresset kan du få utlandskontrakt och förskott innan boken ens är släppt, säger hon.

Kristina Ohlsson hade sex utlandskontrakt innan debutboken gavs ut. Hon vill inte säga vilka intäkter ett sådant kontrakt ger, men avslöjar att hennes första Tysklandskontrakt uppgick till ett sjusiffrigt belopp.

− Då, alldeles i början, utgjorde förskotten en stor del av mina intäkter. Det förändrades dock ganska snabbt när böckerna börjat komma ut i Sverige och i dag tjänar jag lika mycket eller mer här än jag gör på samtliga andra marknader sammanlagt.

Annons

Hennes böcker är översatta till ett trettiotal språk och har sålt i 3,5 miljoner exemplar. Men också hon har märkt att bokmarknaden förändrats, och att många av hennes läsare nu väljer ljudboken istället för den fysiska boken.

I dag räknas en bok vara aktuell i ungefär tre månader efter att den släppts, säger Författarförbundets Grethe Rottböll. Det är då den förhoppningsvis syns i bokhandeln, i nätbutikerna och i medier. Författare och förlag har alltså dessa tre månader på sig att sälja boken. Sedan försvinner den och ersätts av nya i en stadig strid ström.

− Detta resulterar i att det blir en väldigt hård marknadsföring kring vissa författare. Det räcker inte att boken får fina recensioner, den måste synas överallt under den här korta tiden. Man lägger därför järnet på några få titlar och de andra syns inte, säger hon. 

2016 gjorde Nyhetsbyrån Siren en sammanställning av svenska författarföretag, och rapporterade att ett 40-tal hade ett rörelseresultat på över en miljon kronor. Jonas Jonasson, författare till ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” hade en omsättning på över 40 miljoner kronor, Jonas Gardell 14,5 miljoner och Fredrik Backman och Camilla Läckberg kom inte långt därefter.

Annons

Kristina Ohlsson säger att hon har svårt för den negativa tonen kring storsäljande underhållningslitteratur, och den klassiska uppdelningen mellan litteratur som recenseras men inte säljer, och litteratur som går hem hos massorna.

− Den här extremt cementerade uppdelningen mellan fin och ful litteratur finns inte på samma sätt i andra länder. Jag håller inte med om att det finaste man kan göra är att skriva en bok som ingen läser, jag tycker att det är helt bisarrt.

Hon tillbakavisar att det bara är så kallad genrelitteratur som har möjlighet att slå stort och nämner exempelvis Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande”.

Lena Andersson på bokturné genom Sverige.
Lena Andersson på bokturné genom Sverige. Foto: Staffan Löwstedt

− Den sålde hur mycket som helst. Att träffa en nerv hos människor, där man på något sätt känner igen sig eller bara rycks med, det är en förutsättning för att bygga upp en succé. Man har ett egenansvar som författare. Jag får ofta höra just att jag är duktig på att upprätthålla nerven i böckerna, jag tappar inte läsaren, säger hon och betonar att hon inte ser kampen om läsarna som ett nollsummespel.

Annons

− Folk köper visserligen inte obegränsat med böcker, men det är inte heller så statiskt att någon tar alla läsare och att det inte finns några kvar till den där andra författaren.

Sölve Dahlgren, författare och grundare till bokbranschsajten Boktugg samt hybridförlaget Hoi, menar att mittensegmentets minskning just beror på digitaliseringen och ljudbokens genombrott. Medan försäljningen i den fysiska bokhandeln minskade med 5,2 procent förra året ökade de digitala abonnemangstjänsterna med 33,4 procent. Bara häromdagen kom ny statistik från Svenska förläggareföreningen som visade att antal sålda exemplar gått upp första halvan av 2019, men att den totala försäljningen minskat, vilket alltså beror på den starkt ökade försäljningen av digitala abonnemangstjänster. Dessa står nu för 46 procent av bokförsäljningen sett till volym.

− För några år sedan var en normal upplaga på en fysisk bok kanske 1500 till 2000 exemplar, om det inte var etablerad författare eller en debutant som man hade stora förväntningar på. Idag tenderar förlag att dra ner på förstaupplagorna. Man vet inte hur mycket pappersboken kommer att sälja i förhållande till den digitala.

Annons

Att dagens tryckteknik gjort det billigare att trycka små upplagor, förstärker denna tendens. Förskottet, författarens garantibelopp som utgörs av en viss procentandel av halva fysiska upplagan och inte behöver återbetalas, minskar om upplagan minskar. I dagsläget har också den inbundna fysiska boken störst försäljningsvärde eftersom den digitala utgåvan ger lägre ersättning per bok, även om det finns potential att nå fler i en streamingtjänst.

− Ett framtida scenario skulle vara att ett förlag lyckas pumpa upp en tillräcklig hajp på en bok som ligger precis rätt i tiden. Då är det fullt möjligt att en miljon svenskar lyssnar på eller läser denna bok i sin mobil under första veckan efter utgivning. Då har du en försäljning som nästan inga fysiska böcker uppnått på två år efter släppet, säger Sölve Dahlgren. 

Daniel Sandström.
Daniel Sandström. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Daniel Sandström, litterär chef och förläggare på Albert Bonniers förlag, anser att man som traditionellt förlag bör sträva efter att arbeta med författare så långsiktigt som det går. Han trycker dock på att ett allmänt minskat fönster för litteratur i offentligheten – bokhandel, medier, bibliotek – har gjort att genomslagskraften har minskat på bredden. Därför, menar han, är det allvarligt när SVT häromdagen gick ut med att man tar bort boktips och recensioner från ett populärt program som Gokväll.

− Det är ett dråpslag mot spridningen av litteratur, när boken redan har det svårt, säger han och konstaterar att den förändrade situationen för litteraturen sammanfaller med skiftet från en kultur som i grund och botten varit textcentrerad till en kultur som blir alltmer bild- och ljudcentrerad, med Youtube och Instagram i förskeppet.

− Det tror jag är en större kulturell förvandling än vad vi riktigt vill erkänna och något vi inte har tagit höjd för kulturpolitiskt. Det är en demokratisk ödesfråga. Om vissa läser och stora grupper inte, vad händer med ett sådant samhälle? Att kulturen blir billigare digitalt betyder bevisligen inte att fler läser.

Annons

Han menar att det är viktigt att det finns ett digitalt utbud för litteratur, men oroas av att värdet på innehållet tenderar att sjunka i det digitala kretsloppet. Detta exemplifieras av den konflikt som fram till nyligen rådde mellan Bonniers och digitala abonnemangstjänsten Storytel, angående just ersättningsmodellen.

− Frågan är hur man ska prissätta digital kultur. Tittar man på branscher som gått före, som musik- och tidningsbranschen, skrämmer det i alla fall mig när det finns en vilja att pressa ner böckerna till samma nivå, som nästan ska vara gratis. Om du går från att en bok är värd 250 kronor till att den blir värd 50 kronor, vad händer då med litteraturen över tid?

På Storytel, den största svenska digitala abonnemangstjänsten, håller man inte med om att man bidrar till att sänka värdet på litteraturen. Snarare, menar Lotten Skeppstedt, Head of Global Content, är de digitala litterära upplevelserna bättre rustade att ta upp kampen med de digitala underhållningserbjudanden som idag slåss om människors tid.

Annons

– Streamingtjänster för böcker stärker konsumtionen och fokus på litteratur i alla format. Dessutom gynnar Storytel inte bara nya boksläpp, utan väldigt tydligt även författarens tidigare utgivning. Det i sig skapar nya, långsiktiga intäkter för både förlag och författare, säger hon.

Men hon ser också att digitaliseringen av bokmarknaden skapat en oro i branschen som liknar den musikindustrin upplevde för en tid sedan.

– Vårt sätt att ta ansvar är att utveckla affärsmodeller som speglar hur litteratur konsumeras idag, och att ha författarperspektivet levande i allt vi gör. Som när vi i somras valde att inte sänka vårt utpris mot svenska kunder när den digitala bokmomsen sänktes kraftigt. Det innebär i praktiken att intäkterna som författarna tar del av ökar med 18 procent, säger Lotten Skeppstedt.

I en Expressenkrönika från augusti i år blickar författaren Jonas Gardell tillbaka på sin långa karriär i en förlagsvärld han beskriver som lika traditionell som patriarkal. Undertonen är att det paradigmskifte bokbranschen just nu genomgår – där böcker inte med självklarhet är något man läser utan lika gärna något man lyssnar på – inte enbart är av ondo. Han konstaterar att hans förlag Norstedts inte längre räknar antalet sålda tryckta exemplar utan antalet sålda enheter: lästa, lyssnade, streamade, printade eller digitala.

Annons

”Det går naturligtvis inte att hindra utvecklingen men kanske borde vi ändå föra en diskussion om den och vara medveten om både dess fördelar och dess nackdelar.”

Foto: Stina Stjernkvist/TT

En annan förändring i den traditionella förlagsvärlden är att man gärna låter det gå lite längre tid mellan en författares utgivningar, åtminstone vad gäller så kallat ”litterära böcker”. Förr i tiden var det ganska vanligt att författare kom med en bok om året. Idag hinner det mediala kretsloppet – där intervjuer och recensioner ingår – inte ladda om så snabbt. Fler böcker ska dela på ett minskat utrymme.

Ekonomiskt kan detta innebära svårigheter för författare som varit beroende av en viss utgivningstakt för att försörja sig. För barn- och ungdomsförfattare, som tidigare kanske haft en högre utgivningstakt eftersom det i regel tar kortare tid att skriva en barnbok än en vuxenbok och där royaltyn ofta ska delas mellan författare och illustratör, har det resulterat i att man tvingas vara ”otrogen” mot sitt förlag och ge ut böcker på andra förlag.

Annons

Framför allt driver de minskade möjligheterna till bokinkomster författare att i större utsträckning söka sig till andra typer av kringverksamheter. Översättaruppdrag, kulturjournalistik, sceniska aktiviteter, biblioteksbesök och skolbesök har blivit en allt större, och viktigare, del av den litterära verksamheten. Detta går i linje med att biblioteken lånar ut allt färre böcker, men har fler evenemang.

För ett biblioteksbesök på mellan 15 minuter och två timmar rekommenderar Författarförbundet en ersättning på 7 500 kronor inklusive skatt och sociala avgifter. För ett skolbesök motsvarande en skollektion är summan 4 000 kronor. Men också här är konkurrensen hård, och stjärnfokuserad.

En av dem som trots gedigen utgivning och litterära priser fått dryga ut sin litterära verksamhet med andra uppdrag är barnboksförfattaren, formgivaren och illustratören Pija Lindenbaum.

− Jag har nog klarat min ekonomi bland annat tack vare att mina böcker ganska ofta dramatiseras av olika teatrar och på film. Berättelserna lever vidare i andra former.

Annons
Pija Lindenbaum
Pija Lindenbaum Foto: Magnus Liam Karlsson

Till exempel skrev hon librettot till musikteatern ”När då då” på Kungliga Operan där hon också stod för scenografi, kostym och mask. Denna typ av projekt har varit tacksamma då hon i förväg vetat om vilket ersättning hon ska få.

− När man läser om att barnboksförsäljningen ökar så är det inte något som vi barnboksgörare märker. Det är några mycket få titlar som säljer väldigt mycket. Andra säljer en bråkdel av vad som såldes tidigare. När jag pratar med kollegor har de samma erfarenheter.

Hon fortsätter:

− Antalet titlar har ökat från år till år, även om jag tror att man bromsat utgivningen nu. Detta utan att försäljningen ökat, så alltså är det fler upphovsmänniskor som ska dela på försäljningskakan.

En fast punkt i tillvaron för Pija Lindenbaum är den årliga ”särskilda biblioteksersättningen” från Sveriges författarfond, den enda summa som hon vetat att hon får in varje år.

Annons

Efter att ha talat med en rad representanter för Sveriges litteraturliv blir det tydligt hur viktig Författarfonden är för svensk kvalitetslitteratur. Författarfonden har till uppgift att fördela den statliga biblioteksersättningen, alltså den summa som staten betalar ut som ersättning för fysiska lån på Sveriges bibliotek, till drygt 4000 enskilda upphovsmän. Denna summa uppgick 2018 till ungefär 150 miljoner kronor. En del av pengarna delas ut individuellt till litterära och bildlitterära upphovspersoner, en del kan sökas som stipendier.

Och så finns då den särskilda biblioteksersättningen som ges till personer som mer eller mindre är renodlat yrkesverksamma författare, och som har en längre karriär bakom sig. Jag får ta del av listan med de 168 namn som idag innehar ersättningen, vilken nu uppgår till 255 000 kronor per år (före skatt och sociala avgifter). Bland dem finns namn som Klas Östergren, Aase Berg, Per Hagman, Bengt Ohlsson, Steve Sem-Sandberg, Kristina Sandberg och Carl-Johan Vallgren. En tendens på senare år är att allt större del av dessa författares inkomster utgörs av den särskilda biblioteksersättningen.

Annons

Varje ansökningsperiod får Författarfonden in mellan 800 och 1000 ansökningar. Hos dessa brukar medianinkomsten ligga på ungefär 200 000 kronor per år, alltså motsvarande en månadslön på ungefär 17 000 kronor. En låg summa med tanke på att en stor andel av de sökande är högutbildade.

Med dessa förutsättningar: Varför fortsätter folk skriva böcker? Tillbaka till Anna-Karin Palm. 

− Vi författare sitter till syvende och sist där vi sitter, för att vi inte kan låta bli att göra det vi gör. Utan ersättningen från Författarfonden hade jag nog varit författare ändå men det hade tagit tio år mellan varje bok.

Anna-Karin Palm
Anna-Karin Palm Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Och hur villkoren än ser ut så har vi det där ordet – författare. Efter att ha gett ut min debutbok är det med viss tvekan jag vågar kalla mig det. Enligt någon allmänt roterande uppgift ska var tredje svensk drömma om att ge ut en bok. Antalet skrivkurser har exploderat, var och varannan skrivkunnig titulerar sig lektör, det poppar ideligen upp nya hybridförlag, Författarförbundet är ett av få fackförbund som har ett ökande medlemsantal.

− Det är en så märklig schizofreni som alla vi som håller på med detta måste leva med, säger Anna-Karin Palm.

− Det finns å ena sidan ett mytiskt skimmer över oss författare. Å andra sidan vet vi inte hur vi ska få ihop pengar nog att betala våra räkningar.

Ellinor Skagegård och Fanny Mendelson.

Foto: Robert Agius. Konstnär: Moritz Daniel Oppenheim Bild 1 av 7

”Om man tycker det är viktigt att bli läst så får man se till att ens böcker är begripliga och relevanta för folk”, säger deckarförfattaren Kristina Ohlsson.

Foto: Magnus Liam Karlsson/TT Bild 2 av 7

Lena Andersson på bokturné genom Sverige.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 3 av 7

Daniel Sandström.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 4 av 7
Foto: Stina Stjernkvist/TT Bild 5 av 7

Pija Lindenbaum

Foto: Magnus Liam Karlsson Bild 6 av 7

Anna-Karin Palm

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT Bild 7 av 7