Annons

Livets värde ställs på sin spets inför en korv

Daniel Nyström i ”Äta djur”.
Daniel Nyström i ”Äta djur”. Foto: Markus Gårder

En skojfriskt bisarr barnföreställning om livets värde för djur och människor spelas i Skärholmen. Där en charmerande fårskalle väcker frågor om vad som ryms i lammkorven.

Under strecket
Publicerad

Daniel Nyström i ”Äta djur”.

Foto: Markus Gårder

Äta djur

Genre
Barn- och ungdomsteater
Regi
Nadja Hjorton
Medverkande
Daniel Nyström
Var
Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen
Text
Nadja Hjorton, Lisa Berkert Wallard, Daniel Nyström

Scenografi, kostym, ljus: Lisa Berkert Wallard. Ljud: Teodor Sydbom Kourkoulis

”Vi smakar inte kofta” fnyser fyraåriga fåret Hammel (namnet är en ledtråd till kastrerad bagge) förtrytsamt till den storögda premiärpubliken som ser ”Äta djur” (från 8 år) i Skärholmen.

Stämningen i salongen är hög, vilket kan förvåna eftersom vi befinner oss i ett slakteri. Men vi sitter trivsamt på pälsklädda bänkar och skådespelaren Daniel Nyström, i grisskärt blänkande kroppsstrumpa med ullig hängselbyxa och fåröron, har piskat upp en exalterat yster stämning genom musik, muntert bräkande dans och avväpnande publikkontakt.

Hammel har presenterat sina originella kompisar kroken Hänga och pålen Snurre Spett och handgripligen visat oss att fåret är ett flockdjur genom att kasta sig in mellan barnen. Charader är roligt, som när Hammel snurrar runt på spettet och vi inte gissar rätt på kebab. Med lite socker i botten går medicinen ner och pedagogiska fakta om får, korvtillverkning och kretslopp spelas fram av Nyströms charmerande fårskalle med ursinnigt gott humör och illustrativa gester.

Regissören Nadja Hjorton lånar friskt av populärkultur, tv-program och kändisdyrkan. Hammel får catwalka en modeparad med både ulltrosor och helgdagsrock åt far. Som en bättre tv-kock ger han sig på ett oskyldigt kålhuvud för att göra sallad. Men Kålis har ett eget liv, mål i mun och kvider och lider när hen brutalt bankas och strimlas.

Annons
Annons

Daniel Nyström i ”Äta djur”.

Foto: Markus Gårder
Daniel Nyström i ”Äta djur”.
Daniel Nyström i ”Äta djur”. Foto: Markus Gårder

Hammel berättar också om sin idol, fåret Shrek på Nya Zeeland, som under flera år gömde sig i en grotta för att slippa saxen, blev kändis, klipptes i direktsändning och blev staty. Och mimar sedan loss till operadivan Toscas högdramatiska bön, iförd voluminös rosa-vit skumgummiutstyrsel i utflippad design av Lisa Berkert Wallard, där de magnifika höjdtonerna matchas av en hink-kvarn som mal ner pälsbitar till sprutande skumgummi-konfetti.

”Äta djur” är skojfriskt bisarr och yvigt knasig, men skuggas av existentiella frågor om liv och förgängelse. Ett slaktat djur anas bakom ett plastdraperi och suggestiva ljudbilder ackompanjerar berättelsen om Hammels barndomstrauma av blod och skrik när han förlorade sin mamma i slakteriet. Frågorna blir ofrånkomliga, om vad som hänt om allt varit annorlunda, om det gick att rymma från slakteriet. Om vad – eller vilka – vi äter; om livets värde och mening för människor och djur, om vad som ryms i lammkorv och får i kål.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons