Annons

Löftena som är omöjliga att hålla i EU

Foto: Henrik Montgomery/TT

Inför EU-valet har toppkandidater från vänster till höger föreslagit och lovat saker som EU-parlamentet varken kan föreslå eller har någon beslutsrätt över. SvD reder ut några fakta kring vem som bestämmer vad och hur beslut fattas i EU.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Kärnkraften är ett av de ämnen som har lyfts fram i den svenska EU-valspurten.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 3

Statsminister Stefan Löfven i Bryssel

Foto: Francisco Seco/AP Bild 2 av 3

Livsmedel är ett av de områden där parlamentarikerna har mycket att säga till om.

Foto: Tomas Oneborg Bild 3 av 3

Kärnkraften är ett av de ämnen som har lyfts fram i den svenska EU-valspurten.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1
Kärnkraften är ett av de ämnen som har lyfts fram i den svenska EU-valspurten.
Kärnkraften är ett av de ämnen som har lyfts fram i den svenska EU-valspurten. Foto: Tomas Oneborg

De föreslår och föreslår – men kan de leverera?

Det är bara EU-kommissionen som lägger lagförslag inom EU-systemet. Det är bra att känna till när man går igenom EU-kandidaternas ”förslag” om alltifrån nya EU-polisstyrkor, en omstöpning av jordbruksstöden, mer kärnkraft, straffregler för länder som inte respekterar demokratin och EU-flyktingläger i Nordafrika.

EU-parlamentarikerna kan uppmana EU-kommissionen att ta fram nya lagar, men inte själva formellt föreslå dem (ordet ”formellt” är viktigt – som politiker förväntas de ju alltid, formellt och informellt, driva sina väljares hjärtefrågor).

EU-kommissionen måste å sin sida rådfråga fler instanser än EU-parlamentarikerna innan den kan lägga lagförslag: först och främst EU-länderna, men också industrin, näringslivet, intresseorganisationer, patient- och konsumentgrupper, vetenskapen, juridiken och så förstås allmänheten, genom opinionsenkäter.

Annons
Annons

Statsminister Stefan Löfven i Bryssel

Foto: Francisco Seco/AP Bild 1 av 2

Livsmedel är ett av de områden där parlamentarikerna har mycket att säga till om.

Foto: Tomas Oneborg Bild 2 av 2

Ett ”förslag” från en svensk parlamentskandidat om att hela EU ska använda mer kärnkraft är ointressant, eftersom det inte finns på kartan att EU-kommissionen kommer att föreslå detta. Frankrike har 58 kärnkraftsverk – Tyskland skrotar sina. Förslaget skulle aldrig gå igenom.

Statsminister Stefan Löfven i Bryssel
Statsminister Stefan Löfven i Bryssel Foto: Francisco Seco/AP

Okej, men vem bestämmer?

Regeringarna bestämmer mest. Det ”riktiga” svenska EU-valet är faktiskt inte helgens, utan det i september, då vi valde regering. Vår regering representerar oss i ministerrådet, den tyngsta av EU-systemets två lagstiftande församlingar.

SvD:s mångårige EU-korrespondent Rolf Gustavsson uttrycker det bra i en krönika:

”Fortfarande är stats- och regeringscheferna EU:s herrar. I förhållande till dem är ledamöterna i EU-parlamentet i det närmaste helt maktlösa. EU är inte organiserat som en parlamentarisk demokrati. Ledamöterna i EU-parlamentet kan i första hand använda sin plattform för att agitera och bilda opinion (…)”

EU-parlamentet har ingen beslutsmakt om, till exempel, huruvida EU ska skapa ett gemensamt flyktingmottagande, eller om EU-länderna ska göra den ”sociala pelaren” och liknande principprogram till bindande lag. Bara regeringarna kan klubba nya ansvarsområden för EU.

Livsmedel är ett av de områden där parlamentarikerna har mycket att säga till om.
Livsmedel är ett av de områden där parlamentarikerna har mycket att säga till om. Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons

Men vad bestämmer EU-parlamentet egentligen om?

EU-parlamentarikerna har stor makt att påverka lagar inom de specifika områden som EU-parlamentarikerna har så kallad medbestämmanderätt i – alltså områden där även EU-parlamentet måste godkänna en lag för att den ska gå igenom, oavsett om alla EU:s regeringar redan är överens. Det gäller bland annat:

• Miljölagar: EU-parlamentet är med och bestämmer procentsatser för utsläppsmål och förnyelsebar energi, stora miljöstrategier, energieffektiviseringsdirektiv, till exempel.

• Vissa arbetsmarknadslagar, som till exempel utstationeringsdirektivet, med regler för en arbetare från ett EU-land som arbetar i ett annat.

• Regler för EU:s inre marknad, med rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Inre marknadsreglerna täcker in alltifrån upphovsrättslagar och bankgarantier till djurskyddsregler och handeln på internet.

Det kan också gälla livsmedel – vilka kemikalier som måste förbjudas eller begränsas i maten, för att främja allas hälsa, och hur matprodukter ska märkas. Kort sagt: regler för allt som säljs och cirkulerar på den jättemarknad som EU är.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons