Annons

Göran Eriksson:Löfven stödjer sig på 30–talets kohandel

Kohandeln på 1930-talet är förebild för januariavtalet över blockgränsen. Det var budskapet när Stefan Löfven för första gången talade till partiet, efter att han räddat partiet kvar vid makten med långtgående liberala kompromisser.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Stefan Löfven efter talet på S-kongressen.

Foto: Filip Erlind/TT Bild 1 av 3
Foto: Filip Erlind/TT Bild 2 av 3
Foto: Filip Erlind/TT Bild 3 av 3

Stefan Löfven efter talet på S-kongressen.

Foto: Filip Erlind/TT Bild 1 av 1
Stefan Löfven efter talet på S-kongressen.
Stefan Löfven efter talet på S-kongressen. Foto: Filip Erlind/TT

1. Vad var huvudbudskapet i Stefan Löfvens tal på S-kongressen?

Det var argumentationen för januariavtalet (JA). Inte så mycket för innehållet i det, som varför det var nödvändigt att göra upp med Centern och Liberalerna för att behålla regeringsmakten.

Stefan Löfven sa att man efter höstens val kunde ha gett upp, men att han i stället studerade historien och början av 1930-talet, när arbetslösheten var skyhög och ”det pyrde i Sverige”. Socialdemokraterna gjorde då upp med Bondeförbundet (dåtidens Centerparti) om jobbpolitik och jordbruksreglering.

”Vi lade grunden för välfärdsstaten och visade att demokratin kunde leverera”, sa Stefan Löfven och menade att man stod inför ett liknande dilemma efter höstens valet, och löste det på liknande sätt.

Annons
Annons
Foto: Filip Erlind/TT Bild 1 av 2
Foto: Filip Erlind/TT Bild 2 av 2

2. Är kongressombuden kritiska till januariavtalet?

Foto: Filip Erlind/TT

Nej inte alls, om det var rätt eller fel att sluta januariavtalet är en total ickefråga på S-kongressen. Här i Örebro talar Löfven till de redan troende. Ingen vill riva upp avtalet, trots att det innehöll stora eftergifter till de borgerliga partierna.

En viktig skillnad mot Löfvens 30-talsexempel är ju att Socialdemokraterna då fick stöd för sin arbetsmarknadspolitik – i dag har man istället tvingats köpa Centerns och Liberalernas jobbpolitik med förändrad arbetsrätt, a-kassa och sänkta skatter.

Farhågor för vad det kommer att innebära nämndes i ett försvinnande få antal inlägg under fredagskvällens allmänpolitiska debatt. Men den allmänna känslan här är tacksamhet över att partiledningen lyckades behålla regeringsmakten. Löfven fick stående ovationer.

3. Bemötte Stefan Löfven ändå den oro som har uttryckts i andra sammanhang, inte minst från fackligt håll?

Foto: Filip Erlind/TT

Grundargumentet är ju att uppgörelsen var nödvändig för att ”hålla högerextremismen från makten”.

De kritiska röster som finns vill att i alla fall partiet – även om regeringen är bunden av JA – ska ha en tydligare vänsterprofil. Men det fanns få eller inga sådana signaler i Löfvens tal, som handlade mycket om hedersvåld och om utbildning, och nästan inte alls om fördelningspolitik.

I den här församlingen behöver Löfven heller inte kompensera regeringsuppgörelsen med några vänstersignaler. I partiet är JA-frågan redan avgjord till Löfvens fördel.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons