Annons

Göran Eriksson:Löfven tar unika risker i det politiska laboratoriet

Har de svenska Socialdemokraterna blandat till en drog som skyddar partiet mot utplåning – eller kommer det att gå ännu snabbare utför?

Det unika svenska experimentet handlar S-kongressen inte alls om.

Under strecket
Publicerad

Statsminister Stefan Löfven (S).

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1

Statsminister Stefan Löfven (S).

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1
Statsminister Stefan Löfven (S).
Statsminister Stefan Löfven (S). Foto: Henrik Montgomery/TT

Den här helgen skulle Stefan Löfven avgå som ledare för Socialdemokraterna.

Det är en korridorteori i Örebro, som försöker förklara varför den här S-kongressen inte behandlar några spännande frågor. Partiledarbytet skulle ju göra den tillräckligt intressant ändå.

Men Löfven klarade sig med änglavakt – och Annie Lööf – kvar som statsminister, och därmed kan ett socialdemokratiskt tronskifte skjutas på framtiden. Kvar blir en urvattnad S-kongress som ägnar mycket tid åt partiets interna organisationsfrågor.

Det kunde ha varit annorlunda, eftersom de svenska Socialdemokraterna just har slutit en överenskommelse, januariavtalet, som på flera centrala punkter går på tvärs mot det egna partiets politik.

De svenska Socialdemokraterna delar nämligen en upplevelse med många äldre: gamla vänner insjuknar, och verkar plötsligt ligga för döden.

Annons
Annons

Och man har gjort det när det finns faktiska skäl – om det är möjligt för ett parti – att känna dödsångest.

De svenska Socialdemokraterna delar nämligen en upplevelse med många äldre: gamla vänner insjuknar, och verkar plötsligt ligga för döden. Det gäller de förut starka systerpartierna i Nederländerna, i Frankrike, i Grekland och Tyskland.

Det är förstås skrämmande, eftersom det väcker frågan om samma sak kommer att drabba en själv. För människor slutar processen alltid med döden, men är det verkligen ödesbestämt att Europas socialdemokrater ska utplånas som politisk kraft?

Nej, svarar Socialdemokraternas egna valanalys som publicerades i veckan, och bjuder på en guidad tur till Europas havererade S-partier. Sammanbrottet för Pasok i Grekland har en likhet med flera andra S-krascher: partiet satt vid makten när finanskrisen slog till, och blev i det närmaste utplånat.

I Spanien och Portugal var processerna liknande, även om partierna har rehabiliterat sig och för närvarande regerar i både Madrid och Lissabon.

I Nederländerna och Tyskland har Socialdemokraterna varit det mindre partiet, i koalitioner med partier som ligger till höger. Väljarna tackade tyska SPD med 20,5 procent av rösterna i valet i september 2017, partiets sämsta resultat någonsin. Och Socialdemokraterna i Nederländerna raderades nästa ut med ett resultat på 6 procent, i valet ett halvår tidigare.

I Frankrike kopplas socialistpartiets kraftiga tillbakagång först till president Hollandes marknadsliberala reformer. Men siffrorna vände inte uppåt med den Bernie Sanders-inspirerade, och vänsterlutande, presidentkandidaten Benoit Hamon. Partiet kraschlandade våren och sommaren 2017.

Annons
Annons

Genomgående ser alltså Socialdemokraternas egna valanalys hur väljarna har straffat partier som har bedrivit politik som har uppfattats som borgerlig – antingen för att man har tvingats till det som krishantering, eller för att man har gått i koalition med partiet till höger.

Partiet svänger alltså till höger i den ekonomiska politiken och till vänster – eller i liberal riktning – i migrationspolitiken.

Januariavtalet (JA) innebär att Socialdemokraterna själva behåller regeringsmakten – och Sverige befinner sig för närvarande inte i en ekonomisk kris.

Men JA innehåller också en rejäl dos borgerliga reformer, som förändringar i arbetsrätten, i a-kassan och skattesänkningar för dem som tjänar mest. Mot den europeiska bakgrunden kan det förstås uppfattas som ett stort risktagande.

Men den marknadsliberala inriktningen är inte det som gör det svenska S-experimentet unikt. Det är i stället det faktum att Socialdemokraterna samtidigt – genom tryck från Centern och Liberalerna – har tvingats förflytta sig mot en mer generös migrationspolitik.

Partiet svänger alltså till höger i den ekonomiska politiken och till vänster – eller i liberal riktning – i migrationspolitiken. Det är den mixen i januariavtalet som är unik för svensk socialdemokrati.

Och även om frågan inte dominerar S-kongressen i Örebro, så kommer Europas socialdemokrater inte att släppa Stockholm och Sverige med blicken.

Kommer JA-medicinen att döda eller rädda de svenska Socialdemokraterna?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons