Annons

Göran Eriksson:Löfven vann – men matchen har inte börjat på riktigt än

PÅ S-kongressen behöver Stefan Löfven behöver inte slåss för att förvara de borgerliga kompromisserna i januariavtalet. Här är alla redan frälsta – men det är förstås innan matchen har börjat.

Under strecket
Publicerad

Stefan Löfven (S).

Foto: Filip Erling/TT Bild 1 av 1
Efter reklamen visas:
Löfven: "Vi höll högerextremismen borta"

Stefan Löfven tog i sitt kongresstal sats från 1930-talet, för att försvara januariavtalet som räddade Socialdemokraterna kvar vid regeringsmakten. Till priset av ett stort antal borgerliga eftergifter inom arbetsmarknads- och skattepolitiken.

Men S-ledaren hade egentligen inte behövt anstränga sig. För om det var rätt eller fel att sluta januariavtalet är en ickefråga på S-kongressen. I Örebro talar Löfven till de redan troende. Ingen här vill riva upp avtalet, trots de långtgående kompromisserna.

När ombuden fick tala fritt under fredagskvällen handlade inläggen nästan enbart om regionalpolitik och infrastruktur – försvinnande få lyfte någon oro över de borgerliga inslagen i januariavtalet.

Den allmänna känslan på kongressen är i stället tacksamhet över att partiledningen lyckades behålla regeringsmakten. Statsministern fick stående ovationer.

Stefan Löfven ägnade ändå mycket tid i sitt tal – det första större anförandet till partiet efter uppgörelsen – åt att argumentera för varför det var nödvändigt att göra upp med Centern och Liberalerna, för att behålla regeringsmakten.

Annons
Annons

Stefan Löfven (S).

Foto: Filip Erling/TT Bild 1 av 1

Löfven sa att man efter höstens val kunde ha valt att ge upp, men att han i stället studerade historien och början av 1930-talet, när arbetslösheten var skyhög och ”det pyrde i Sverige”. Socialdemokraterna gjorde då upp med Bondeförbundet (dåtidens Centerparti) om jobbpolitik och jordbruksreglering.

Stefan Löfven (S).
Stefan Löfven (S). Foto: Filip Erling/TT

Det är det som i den politiska historien kallas för ”kohandeln”.

”Vi lade grunden för välfärdsstaten och visade att demokratin kunde leverera”, sa Stefan Löfven om 30-talet, och menade att man stod inför ett liknande dilemma efter höstens valet och löste det på liknande sätt.

I det avseendet är kohandeln den direkta motsatsen till januariavtalet.

Men en viktig skillnad mot Löfvens 30-talsexempel är ju att Socialdemokraterna då fick stöd för partiets arbetsmarknadspolitik. I dag har man i stället tvingats köpa Centerns och Liberalernas jobbpolitik med förändrad arbetsrätt, a-kassa och sänkta skatter. Så i det avseendet är kohandeln den direkta motsatsen till januariavtalet.

Men grundargumentet nu är att uppgörelsen var nödvändig för att ”hålla högerextremismen från makten”.

De kritiska röster som ändå finns – men inte hörs mycket här – i partiet och fackföreningsrörelsen vill i alla fall att själva partiet – även om regeringen är bunden av JA – ska ha en tydligare vänsterprofil.

Men det fanns få eller inga sådana signaler i Löfvens tal, som handlade mycket om hedersvåld och om utbildning, och nästan inte alls om fördelningspolitik.

Inom Socialdemokraterna är JA-frågan alltså för tillfället avgjord till Löfvens fördel, men då har matchen egentligen inte börjat. Partiets uppslutning testas på allvar först om avtalet skulle leda till att väljarna flyr.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons