Efter reklamen visas:
LöfvenTOPP

Löfvens omöjliga val: Krascha som i London – eller förtvina som i Berlin

Det är en unik svensk lösning på den internationella S-krisen: ”Den röda liberalismen.” SvD:s politiska analytiker Göran Eriksson har gett sig ut på resa i den europeiska socialdemokratins skymningsland, från London till Berlin.

Uppdaterad
Publicerad

Kretsen där Stefan Löfven är internationell stjärna

However, säger Stefan Löfven och tittar ut över publiken i Folkets hus i Stockholm innan han fortsätter:

– Jag ser en klar länk mellan växande inkomstklyftor, en större sårbarhet för arbetarklassen och den växande populismen i världen.

Det är i mitten av november och här samlas partivänner från hela världen. När det är paus äter de kanelbullar och dricker kaffe, ”Swedish fika”.

På första bänk sitter Portugals framgångsrike premiärminister António Costa och Tysklands finansminister Olaf Scholz – som då fortfarande hoppas kunna bli partiledare för de tyska Socialdemokraterna, SPD.

I den här kretsen är Stefan Löfven stjärna som en av bara sju socialdemokratiska regeringschefer i Europa. I sitt tal beskriver han populismens framväxt som en reaktion på nyliberal ekonomisk politik. Själv har han tagit makten genom att börja samarbeta med Sveriges mest liberala partier – med argumentet att Sverigedemokraterna måste isoleras.

Det finns förstås en stark spänning inbyggd i en sådan lösning. Men utmaningen från de nya växande högerpartierna pressar socialdemokratin runt om i världen till förändring.

Trots att nationalism i olika former genomsyrar de politiska strömningarna just nu, så sprids trender – nationalismen är ett bra exempel! – snabbt över gränserna.

Annons

De framgångsrika S-modellerna är just nu få, men detta är en formativ tid för europeisk socialdemokrati. I december, med bara sju dagars mellanrum, väljer tyska Socialdemokraterna nya partiledare och brittiska Labour går till val. Jag bestämmer mig för att resa dit.

Svenskarna som slåss för att rädda britternas röda mur

I Islington bodde Tony Blair och här bor Jeremy Corbyn. Här bor också Emily Thornberry, en av dem som klivit fram och vill ta över Labour.
I Islington bodde Tony Blair och här bor Jeremy Corbyn. Här bor också Emily Thornberry, en av dem som klivit fram och vill ta över Labour. Foto: Veronica Johansson

The World’s End är en slamrig Londonpub men nu är det knäpptyst. Det är som om allt syre snabbt har sugits ut ur lokalen.

– Jag har gått 33 000 steg i dag, för att knacka dörr, suckar Becky Graham och stirrar misstroget mot de nya siffrorna på pubens tv.

Klockan är tio på kvällen den 12 december och vallokalerna har just stängt. Vi är i Finsbury Park i Islington, som räknas till Londons Labourland.

BBC visar vallokalsundersökningen men Becky får bara inte siffrorna på skärmen att stämma med de samtal som hon har fört med väljarna i Stevenage, några mil norr om London. Det hon nu ser på tv:n motsvarar inte alls vad hon hörde.

Annons

– Jag förstår inte det här, jag vill gråta.

The World’s End ligger i valkretsen Islington North och här har Labourledaren Jeremy Corbyn vunnit varje val sedan 1983. Han gör det igen den här regniga Londonkvällen, men den segern är ett betydelselöst undantag.

Islington är inte bara Jeremy Corbyns valkrets. Stadsdelen är som ett historiskt friluftsmuseum över Labours moderna historia. Det var här Tony Blair bodde innan han flyttade in på 10 Downing street, sedan han med en tydlig högersväng skapat New Labour.

En våt valkväll i närheten av Portobello Road i London. Britterna gick till val i december, för första gången sedan 1923.
En våt valkväll i närheten av Portobello Road i London. Britterna gick till val i december, för första gången sedan 1923. Foto: Veronica Johansson

I tre val i rad vann Blair regeringsmakten, och det brittiska exemplet – marschen mot mitten – blev en modell för hela det socialdemokratiska Europa.

En liknande ledstjärna för S-vänstern hade Corbyn kunnat bli, om han bara hade vunnit i stället för att lida ett så förödande nederlag. Flera svenska volontärer från socialdemokratins vänsterflygel har åkt över för att kampanja för Labour.

Annons

– Jag har otroligt mycket vatten i skorna, säger Carl-Michael Palmér när jag pratar med honom på eftermiddagen.

Då knackar han dörr i North East Derbyshire i norra England och de blöta skorna ska om några timmar visa sig vara hans minsta problem – men det vet vi förstås ingenting om när vi pratar.

SvD:s Göran Eriksson betraktar en unik svensk lösning på regeringsfrågan under en europeisk resa.
SvD:s Göran Eriksson betraktar en unik svensk lösning på regeringsfrågan under en europeisk resa. Foto: Veronica Johansson

Carl-Michael Palmér kampanjar för Labour, men lika mycket för den socialdemokratiska partivänstern hemma i Sverige.

– Det är ju det vi har sagt, det här valet är lika viktigt för oss. Om Labour kan vinna och göra en stark valrörelse, då visar det att man kan vinna val på klassisk S-politik. Det här valet är jätteviktigt för de svenska Socialdemokraterna, och för partiet i Europa.

I så fall slutar kvällen illa för den gränsöverskridande S-vänstern. Man behöver inte ha sett Game of Thrones för att förstås symboliken när muren i norr faller den här natten.

Annons

”The red wall” beskriver Labourbältet som löpte genom de gamla industrområdena i Midlands och norra England, och som nu erövrats av Boris Johnsons konservativa brexitörer.

– Jag är förkrossad, säger Michael Wiggs som bor granne med Becky Graham här i Finsbury, några gator bort från puben.

Laboursupportrarna Michael Wiggs och Becky Graham sköljer ner besvikelsen på The Word’s End. De bor grannar i Islington.
Laboursupportrarna Michael Wiggs och Becky Graham sköljer ner besvikelsen på The Word’s End. De bor grannar i Islington. Foto: Veronica Johansson

Wiggs säger att han skäms för att engelsmännen har röstat fram Boris Johnson, som han kallar ”en vidrig och motbjudande mobbare”. Avskyn för de två stora partiernas ledare har präglat valrörelsen.

”En besvikelsens kväll” konstaterar Jeremy Corbyn själv med en brittisk underdrift på valnatten. Han skyller nederlaget i huvudsak på mediernas attacker på Labour, och på brexitfrågan – inte på partiets politiska vänstersväng.

Den gamla Islingtongrannen Tony Blair lägger skulden på Corbyn själv som har förvandlat Labour till en ”proteströrelse” som är ”fullkomligt inkapabel att bilda en trovärdig regering”.

Annons

Weimar-vaccinet har slutat verka

Manon Luther från Jusos – tyska SSU – har lyckats.

De nya partiledarna Saskia Esken och Norbert Walter-Borjans, som går under det gemensamma smeknamnet ”Eskabo”, var ungdomsförbundets favoriter.

– För att de är tydligt vänster, för att de är kritiska mot regeringen – och för att de är nya ansikten, säger Manon Luther och ler.

Men i partietablissemanget – ”Berlinbubblan” – kan man hålla sig för skratt.

– Jag blev lite förvånad över resultatet i medlemsomröstningen. Men jag borde inte ha blivit det, säger Katarina Barley.

Partimedlemmarna gjorde uppror, och SPD-toppen Katarina Barley ser en parallell till brexit.
Partimedlemmarna gjorde uppror, och SPD-toppen Katarina Barley ser en parallell till brexit. Foto: Veronica Johansson
Annons

Jag intervjuar henne i Willy-Brandt-Haus medan skymningen faller över Berlin, där SPD-kongressen fredagen 6 december ska bekräfta utfallet i medlemsomröstningen.

Barley är vice talman i EU-parlamentet och har haft flera ministerposter i den stora tyska koalitionen – ”GroKo” – med Socialdemokrater och Kristdemokrater.

De tyska socialdemokraternas (SPD) högkvarter ligger i Kreuzberg några kvarter söder om Checkpoint Charlie. I den öppna aulan står en tre meter hög Willy Brandt-staty – en mindre kopia finns i Björkhagen i Stockholm där Brandt bodde under sin exil från Nazityskland.

För att förnya partiet utlystes medlemsomröstning i partiledarfrågan. Partiledningen var inte orolig för utfallet. ”Fear of Weimar”, sa en av dem jag pratade med, som förutspådde att medlemmarna skulle rösta som ledningen ville.

Den rädslan skulle vara specifikt tysk och handla om vad en svag politisk ledning – och svaga regeringar – som i Weimarrepubliken på 1920-talet, kan leda till.

Men Weimarvaccinet hade upphört att verka.

Som partielit är Katarina Barley en del av Berlinbubblan och hennes förklaring till Eskabo-revolten är den här:

Annons

– Jag drar en linje till brexit, för vi ser samma mönster på flera ställen. Om man har en uppifrån och ned-attityd och frågar människor – i Storbritannien om brexit och hos oss om partiledarna – så tenderar man att få ett svar som är anti-etablissemang.

Johan Hassel och Katarina Barley under en pretzelpaus på SPD-högkvarteret i Berlin.
Johan Hassel och Katarina Barley under en pretzelpaus på SPD-högkvarteret i Berlin. Foto: Veronica Johansson

Brittiska folket svarade alltså brexit 2016 och SPD-medlemmarna svarade Eskabo. Faktiskt är Jeremy Corbyns partiledarskap ett resultat av samma mekanism – 2015 trodde ingen i Labouretablissemanget att en vid tillfället halvt bortglömd vänstertomte skulle ta över partiet. Men medlemmarnas svar var tydligt: Corbyn.

SPD:s ”Parteitage” är precis som en vanlig svensk sossekongress, alltså finns det en stor avdelning för lobbyister, marknadsförare och snabbmat. Men i Sverige skulle väl ingen göra reklam för ”Original Schwedische Tunnbrödrulle”.

Annons

Vid pommes frites-trucken träffar jag Heiko Kretschmer, som är en lite ångerfull spinndoktor.

Kretschmer har gett råd till Eskabo under deras partiledarkampanj, och bara någon timme innan vi ses verkställde kongressen medlemmarnas vilja. Men Heiko Kretschmer är inte säker på att segern för ”hans” partiledarkandidater verkligen är bra för de tyska Socialdemokraterna. Analysen liknar Katarina Barleys:

– Nu handlar det om etablissemang mot icke-etablissemang. Det här är i linje med vad vi vet om den europeiska populismen, och nu måste vi vänja oss vid att den finns också inom partierna, säger Kretschmer.

Han fasar för samma utveckling i SPD som i det medlemsstyrda brittiska Labour. När vi talas vid är det sex dagar kvar till det brittiska valet och i Berlin uttalar Heiko Kretschmer en önskan som kommer att bli uppfylld:

– Förhoppningsvis kommer Jeremy Corbyn att få så mycket stryk att ingen kommer att försöka med något liknande här.

Krascha till vänster eller förblöda till höger

”En av Sveriges bästa vänner i världen avgår”, skrev Göran Persson i Expressen när Tony Blair slutade som premiärminister. Persson kunde ju aldrig dölja sin förtjusning över kompisen ”Tony”.

Annons

Men Corbynismen har kraftigt kylt ned det svenska partiets förhållande till Labour. Det är inte alls som det var, rakt uttryckt.

– Nej, nej, det är det definitivt inte, säger Socialdemokraternas internationella sekreterare Johan Hassel.

Han är kritisk till hur Corbyn och Labour har hanterat – eller inte hanterat – anklagelserna om antisemitism och har också framfört det till britterna. Han tillägger:

– Vi är heller inte jätteimponerade över logiken i den ekonomiska politiken.

Johan Hassel är ”resande i socialdemokrati” och besöker SPD-kongressen i Berlin. Hassels formella titel är Socialdemokraternas internationella sekreterare.
Johan Hassel är ”resande i socialdemokrati” och besöker SPD-kongressen i Berlin. Hassels formella titel är Socialdemokraternas internationella sekreterare. Foto: Veronica Johansson

Johan Hassel är i Berlin för att följa SPD-kongressen. Han är snabbpratande, välformulerad och nickar åt alla man bör kunna nicka åt. Han har det jobb som utrikesminister Ann Linde hade under 13 år.

När Johan Hassel säger ”vi” beskriver han alltså den svenska partiledningens, etablissemanget om man så vill, syn på britterna.

Annons

Men Carl-Michael Palmér med de genomblöta skorna i Derbyshire – ”det här valet är lika viktigt för oss” – är en påminnelse om att det finns andra synsätt inom den svenska socialdemokratin.

Brittiska Labour och tyska SPD är de två utländska partier utanför Norden som de svenska Socialdemokraterna brukar ha närmast kontakt med, och de båda partierna följer nu helt olika spår: Labour har i opposition gjort sin uppmärksammade vänstersväng medan SPD är inne på det sjätte året av samregerande högerut.

Vänsterprofilering i opposition eller regeringssamarbete med högern alltså. Det kanske också kan sägas beskriva de svenska socialdemokraternas valmöjligheter. Och här kommer snabbutvärderingen: för både britterna och tyskarna har det gått illa – på lite olika sätt bara.

SPD-ledarna Norbert Walter-Borjans och Saskia Esken, ”Eskabo”.
SPD-ledarna Norbert Walter-Borjans och Saskia Esken, ”Eskabo”. Foto: Michael Kappeler/TT
Annons

Den färska Corbynkraschen känner ju alla till, men det stolta SPD är på väg att försvinna långsamt. Partiet har sjunkit ihop till ett 14-procentsparti som slåss med högerpopulisterna i AfD (Alternativ für Deutschland) om fjärdeplatsen i tysk politik.

Medlemsomröstningen och det dubbla ledarskapet – ”Doppelspitze” på tyska – är uttryck för en växande panik i det ledande skiktet i SPD. Och det har inte gått bättre i de få mätningar som har publicerats efter valet av Eskabo.

Det här är ett sätt att sammanfatta de tysk-brittiska erfarenheterna: De svenska Socialdemokraterna kan välja på att krascha till vänster, eller förtvina till höger.

Är Hugh Grant ledsen nu?

– Vi kommer att vinna Kensington med en röst, och någon av er kommer att knacka på den avgörande dörren, säger komikern Mark Steel som är uppvärmare den här fuktiga decemberkvällen.

Annons

Klockan är åtta på valkvällen när en grupp människor samlas i närheten av Westbourne Park. I valet 2017 vann Labour i Kensington med bara 20 röster, den minsta marginalen i England.

Hampus Andersson var med och grundade Reformisterna, en svensk motsvarighet till Labours vänsterrörelse Momentum.
Hampus Andersson var med och grundade Reformisterna, en svensk motsvarighet till Labours vänsterrörelse Momentum. Foto: Veronica Johansson

Det gjorde också Kensington till Labours mest sårbara mandat och här ska Hampus Andersson hinna göra en sista runda dörrknackning innan vallokalerna stänger.

Varför ta ledigt från jobbet för att kampanja i England? Hampus Andersson har pluggat i England och har brittiska vänner, men använder också samma argument som de andra Laboursvenskarna:

– När det går bra för progressiva rörelser i andra länder, är det lättare att lobba för det hemma.

Labourkampanjen samlas i Kensington på valkvällen 12 december. Här bor många superrika men i den fattiga delen ligger Grenfell Tower, hyreshuset där 72 människor dog i en eldsvåda 2017.
Labourkampanjen samlas i Kensington på valkvällen 12 december. Här bor många superrika men i den fattiga delen ligger Grenfell Tower, hyreshuset där 72 människor dog i en eldsvåda 2017. Foto: Veronica Johansson
Annons

Vi går in i en port på Bonchurch Road, uppför trapporna, och Hampus knackar på en dörr i slutet av korridoren. Innanför skäller en hund, men ingen öppnar. Längre fram under rundan bjuder ett yngre par in honom för att prata politik över middagen.

Utanför på gatan står en ensam dörrknackande liberaldemokrat. När rösterna har räknats kommer Labour att ge Liberaldemokraterna – partiet lockade remain-väljare som vill stanna i EU – skulden för att Tories kunde ta tillbaka Kensington.

Och senare på kvällen hittar Mail online skådespelaren Hugh Grant – känd brexitmotståndare – på en tapasrestaurang i det mondäna södra Kensington, tillsammans med sin svenska fru Anna Eberstein. Tidningen sätter förstås den skadeglada rubriken ”Hugh’s sorry now?”

Hampus Andersson är ett svar på frågan vem som är ledsen. Vi ses dagen efter på ett lunchställe i Bayswater med jazzpiano i högtalarna. Europas socialdemokratiska vänster har förlorat det brittiska valet, nu är det viktiga att vinna kampen om historieskrivningen mot partihögern i alla länder.

Annons

– Det är svårt att se att det var den progressiva ekonomiska politiken som var hindret för Labour, säger Hampus Andersson.

– De väljare som vill ha Labours ekonomiska politik, vill samtidigt verkligen lämna EU och det har Labour fått sota för i det här valet.

Daniel Johansson och Hampus Andersson fikar i Bayswater dagen efter Labours valnederlag. Hampus konstaterar att de arbetarväljare som vill ha ekonomisk vänsterpolitik ofta är konservativa i andra frågor.
Daniel Johansson och Hampus Andersson fikar i Bayswater dagen efter Labours valnederlag. Hampus konstaterar att de arbetarväljare som vill ha ekonomisk vänsterpolitik ofta är konservativa i andra frågor. Foto: Veronica Johansson

Till vardags hemma i Sverige är Hampus Andersson utredare på Kommunal. Men han är också en grundarna av S-föreningen Reformisterna som är inspirerad av brittiska Momentum, organisationen som har backat upp Corbyn och drivit vänsterlinjen inom Labour.

Hampus Andersson ser ett mönster i det brittiska valresultatet, som han menar numera är ett problem för socialdemokratin i många länder.

– De arbetarväljare som vill ha en ekonomisk vänsterpolitik är i regel också mer konservativa i sociokulturella frågor, som EU-medlemskap, migration och klimat.

Annons

”Om fem år kanske vi ser att Sverige gick först”

En utgångspunkt för min nordeuropeiska resa är en tes: den svenska lösningen på regeringsfrågan saknar motsvarighet i Europa.

Stefan Löfven och Socialdemokraterna regerar till priset av att genomföra en liberal ekonomisk politik som inte ens hela den gamla borgerliga Alliansen längre står bakom.

Det här illustreras av att de svenska socialdemokrater som besöker Willy-Brandt-Haus i Berlin den här dagen i början av december lite spänt följer händelseutvecklingen i Stockholm på sina mobiler.

Hemma går Moderaterna och Kristdemokraterna ihop med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet – det kan man kalla en stor koalition – för att stoppa regeringen Löfven från att fullfölja privatiseringen av Arbetsförmedlingen.

Annons

Den skulle ha skett enligt en liberal modell som Socialdemokraterna, för att alls få regera, hade lovat Centerpartiet.

Drude Dahlerup.
Drude Dahlerup. Foto: Claudio Bresciani/TT

– Det är ganska ovanligt det som händer i Sverige nu. Jag känner inte till någonstans där Socialdemokraterna gör något liknande, säger Drude Dahlerup, dansk-svensk professor i statsvetenskap.

Jag följer svensk och europeisk politik och min bild är den här: De svenska Socialdemokraterna kör i hög fart rakt mot trafiken.

Det ovanliga är inte att de samarbetar högerut. Det gör tyska SPD också, men det finns flera skillnader:

  • I Tyskland är SPD ”junior partner” – det mindre partiet – i koalitionen med Kristdemokraterna och Angela Merkel är förbundskansler ”immer und immer”.
  • CDU är ett brett socialkonservativt parti som fick drygt 41 procent av rösterna 2017. Stefan Löfven samarbetar med två liberala partier – Centern och Liberalerna – som 14 procent av väljarna röstade på 2018.
  • I Tyskland fick Socialdemokraterna – som hade lovat väljarna att inte förnya koalitionen – igenom mycket av sin politik för att förmås att ändå delta.
Annons

I det sista avseendet kan man säga att SPD efter det tyska valet 2017 hade en position liknande den Centern och Liberalerna fick i Sverige. Den som måste ”svika” sina väljare kan ta väldigt bra betalt för det.

Det som gör att Sverige skiljer ut sig är att den S-ledda regeringens ekonomiska politik har en så starkt liberal prägel. Men också att migrationspolitiken rört sig i något mer liberal riktning.

Johan Hassel, de svenska Socialdemokraternas internationella sekreterare, sitter och pratar i det lilla kontorsrummet, strax innanför entrén till Willy-Brandt-Haus.

– Du ser Sverige som ett speciellt case. Jag skulle säga att om fem år kanske vi ser att Sverige var det första caset.

Sverige går före andra länder genom samarbetet mellan socialdemokrater och liberaler, säger Johan Hassel.
Sverige går före andra länder genom samarbetet mellan socialdemokrater och liberaler, säger Johan Hassel. Foto: Veronica Johansson

Johan Hassels bild är den här: De svenska Socialdemokraterna kör i hög fart – före trafiken.

Annons

Han pekar på EU-parlamentet som exempel på en arena där det nu också sker en ”förändring av gruppdynamiken” som pekar i svensk riktning.

– I Europaparlamentet finns en ökad dialogyta mellan oss socialdemokrater, de gröna grupperna och liberala grupperna, säger Johan Hassel.

Han menar att det finns flera frågor som förenar socialdemokrater och liberaler som klimatomställningen, synen på ”det öppna samhället” med yttrandefrihet, rättstat och demokratiska värden, och förhållningssättet till världspolitikens utveckling.

Medan motsättningar kvarstår när det handlar om exempelvis arbetsmarknadspolitik, om flexibilitet eller om individuella kontra kollektiva lösningar.

– Där finns det fortfarande ideologiska klyftor, och det är de som bryts nu, säger Johan Hassel.

Några dagar senare i Stockholm stoppar den samlade oppositionen det mest liberala inslaget i regeringen Löfvens reformering av Arbetsförmedlingen.

De danska alkemisterna – utan SD-spärrar

Annons

I de flesta länder plågas Socialdemokraterna av den populistiska strömning som sveper över världen. Oavsett om misstron mot etablissemanget sedan tar sig uttryck som Jeremy Corbyn, som brexit, som Eskabo eller som Jimmie Åkesson.

Europas just nu mest framgångsrika socialdemokrater finns i Portugal, där bara en enda högerpopulist tog sig in i parlamentet vid valet i oktober. Annars har Europas socialdemokrater fått vänja sig vid att se sin väljarbas fly högerut.

Sefan Löfven samarbetar med Annie Lööf.
Sefan Löfven samarbetar med Annie Lööf. Foto: Björn Lindahl/TT

Och inget motmedel mot den väljarflykten fungerar särskilt bra. Inte den brittiska vänstersvängen. Inte den tyska pragmatismen. Och hittills inte den svenska ”röda liberalismen”.

För bara några månader sedan var det en chock för svenska socialdemokrater att bli jämnstora med Sverigedemokraterna i en opinionsmätning, nu är det vardag.

Annons

Inget fungerar? För Søren!

– Det är helt otroligt vad som hände med Dansk Folkeparti i det senaste valet, säger Drude Dahlerup, svensk-dansk statsvetare på tillfälligt besök i Köpenhamn.

DF tappade drygt tolv procentenheter i valet i somras. I Danmark är nu Mette Frederiksen statsminister i en Socialdemokratisk enpartiregering, vars inriktning ibland beskrivs som rakt motsatt den svenska: vänster i den ekonomiska politiken och hård i migrationspolitiken.

Man kan diskutera hur långt till vänster regeringen Frederiksen faktiskt rört sig.

– Det är inte Corbynism precis, säger Drude Dahlerup.

Men hon påpekar att många av S-ministrarna är ideologiskt intresserade och engagerade i kampen mot växande klyftor. Och i uppgörelsen med stödpartierna är en punkt ”at skatten i toppen ikke sænkes”.

Det är en formulering som ser ut att snegla mot Sverige, där Stefan Löfven för att få regera gick med på att slopa värnskatten på de högsta inkomsterna.

Drude Dahlerup konstaterar att valforskningen visar att Dansk Folkepartis väljare faktiskt gick till Socialdemokraterna – som in sin tur tappade en del väljare vänsterut. Troligen sådana som inte stod ut med den mycket hårda S-retoriken i invandringsfrågan.

Annons

– Men projektet lyckades, säger Drude Dahlerup.

Genom att ta väljare direkt från Dansk Folkeparti – och acceptera deras invandringspolitik – lyckades Mette Frederiksen med något som många andra S-ledare har misslyckats med: att besegra ett populistparti i val.
Genom att ta väljare direkt från Dansk Folkeparti – och acceptera deras invandringspolitik – lyckades Mette Frederiksen med något som många andra S-ledare har misslyckats med: att besegra ett populistparti i val. Foto: Liselotte Sabroe/TT

Hon lägger dock till att Mette Frederiksen hade hjälp med att sänka Dansk Folkeparti – av ett antal DF-affärer, och av att det dök upp konkurrerande partier på högerkanten.

Men de danska Socialdemokraterna betraktas i vissa S-kretsar nu som alkemisten som lyckats, och exemplet har stark dragningskraft på systerpartierna. I Sverige har exempelvis S-tankesmedjan Tiden lanserat en ny strömning som man döpt till ”progressiv realism” och den är oblygt inspirerad av Danmark.

Ett problem, ur svensk synvinkel, med den danska modellen är att den inte har några spärrar alls för samröre med Dansk Folkeparti. Medan det för de svenska Socialdemokraterna är ett huvudsyfte att hålla Sverigedemokraterna borta från makten.

Det gör ont i Europas socialdemokrati, när den utmanas av nya högerpartier.
Det gör ont i Europas socialdemokrati, när den utmanas av nya högerpartier. Foto: Veronica Johansson

Men när lösningen på S-problemen inte finns i Berlin eller London, så pekar allt fler svenska socialdemokrater på Köpenhamn. Stefan Löfven skulle ju bara behöva bromsa in bilen, tvärvända och sätta full fart åt andra hållet.

I Islington bodde Tony Blair och här bor Jeremy Corbyn. Här bor också Emily Thornberry, en av dem som klivit fram och vill ta över Labour.

Foto: Veronica Johansson

En våt valkväll i närheten av Portobello Road i London. Britterna gick till val i december, för första gången sedan 1923.

Foto: Veronica Johansson

SvD:s Göran Eriksson betraktar en unik svensk lösning på regeringsfrågan under en europeisk resa.

Foto: Veronica Johansson

Laboursupportrarna Michael Wiggs och Becky Graham sköljer ner besvikelsen på The Word’s End. De bor grannar i Islington.

Foto: Veronica Johansson

Partimedlemmarna gjorde uppror, och SPD-toppen Katarina Barley ser en parallell till brexit.

Foto: Veronica Johansson

Johan Hassel och Katarina Barley under en pretzelpaus på SPD-högkvarteret i Berlin.

Foto: Veronica Johansson

Johan Hassel är ”resande i socialdemokrati” och besöker SPD-kongressen i Berlin. Hassels formella titel är Socialdemokraternas internationella sekreterare.

Foto: Veronica Johansson

SPD-ledarna Norbert Walter-Borjans och Saskia Esken, ”Eskabo”.

Foto: Michael Kappeler/TT

Hampus Andersson var med och grundade Reformisterna, en svensk motsvarighet till Labours vänsterrörelse Momentum.

Foto: Veronica Johansson

Labourkampanjen samlas i Kensington på valkvällen 12 december. Här bor många superrika men i den fattiga delen ligger Grenfell Tower, hyreshuset där 72 människor dog i en eldsvåda 2017.

Foto: Veronica Johansson

Daniel Johansson och Hampus Andersson fikar i Bayswater dagen efter Labours valnederlag. Hampus konstaterar att de arbetarväljare som vill ha ekonomisk vänsterpolitik ofta är konservativa i andra frågor.

Foto: Veronica Johansson

Drude Dahlerup.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Sverige går före andra länder genom samarbetet mellan socialdemokrater och liberaler, säger Johan Hassel.

Foto: Veronica Johansson

Sefan Löfven samarbetar med Annie Lööf.

Foto: Björn Lindahl/TT

Genom att ta väljare direkt från Dansk Folkeparti – och acceptera deras invandringspolitik – lyckades Mette Frederiksen med något som många andra S-ledare har misslyckats med: att besegra ett populistparti i val.

Foto: Liselotte Sabroe/TT

Det gör ont i Europas socialdemokrati, när den utmanas av nya högerpartier.

Foto: Veronica Johansson