Annons
Recension

To pimp a butterflyLokko: ”To pimp a butterfly” är ett smått makalöst verk

Kendrick Lamar
Kendrick Lamar Foto: MEDIAPUNCH/REX
Under strecket
Publicerad

To pimp a butterfly

Artist
Kendrick Lamar
Genre
Hiphop

Interscope/Universal

Betyg: 5 av 6

Plötsligt verkar vi ha hamnat i en utdragen ”black history month”, en väldigt spännande och tilltalande sådan och Kendrick Lamars tredje regelrätta album tar vid där D’Angelos mästerliga återkomst klingade ut i vintras.

Funken med stort F ska till varje pris återupprättas och Lamar framstår som utsänd av James Brown och Miles Davis för att uppdatera den till 2015 i sin allra mest eklektiska och moderna form.

”To pimp a butterfly” är, efter att bokstavligen ha levt mitt inne i det utan avbrott i ett dygn (”giving up food for funk”, helt enkelt), ett smått makalöst verk. Man blir omsluten av det, neddragen under dess vattenyta där det liksom bubblar sig genom mängder av genrer, produktionsmetoder, ilsket filosofisk poesi om att sälja sin själ till djävulen (”Lucy”) och ett imponerande urval av gästspel.

Lamar kastar sig mellan blaxploitation-samplingar och renaste jazz, George Clintons p-funk och Alex Haleys romaner samt sätter punkt med ett lika märkligt som genialt samtal med 2pac (där svaren är plockade ur en intervju med Brother Mats Nileskär från 1994).

Det är överväldigande ambitiöst, ibland allvarligt på gränsen till sammanbrott. Just i den här stunden tillhör ”To pimp a butterfly” det mest besjälade jag har hört på väldigt, väldigt länge. Lamar plockar skickligt isär funkhistoriens samtliga beståndsdelar och skepnader för att kunna montera ihop dem till en ny och skrämmande relevant helhet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons