Annons

Lucka 21: Ingen ville egentligen ta ansvar

Foto: Joanna Andreasson
Under strecket
Publicerad

Det är omöjligt att summera 2017 utan att säga något om hur sommarens storm runt informationsläckorna på Transportstyrelsen hanterades. Egentligen var det ju inte en skandal, utan två. Först själva läckaget i sig, och ansvaret för det faller på myndigheten ifråga. Men sedan visade det sig att regeringen, eller åtminstone delar av den, hade haft fakta på bordet utan att agera. En av de som inte ska ha vetat någonting var statsministern själv. Detta trots att tre av hans ministrar, samt hans närmaste statssekreterare, informerats.

Fan tro’t.

Men oavsett detta. Det påföljande politiska spelet sa oerhört mycket om tillståndet i Sverige under den här mandatperioden. De borgerliga hotade tre ministrar, dock inte statsministern, med misstroendeförklaring. Och eftersom SD hakade på så var det inget tomt hot. Löfven gjorde som han brukar när han blir pressad: han går fienden till mötes på två punkter, och blåser till strid om den tredje. Anders Ygeman och Anna Johansson fick gå, men Rör inte min försvarsminister! Alliansen synade inte korten, och Peter Hultqvist slapp tömma sitt skrivbord.

Annons
Annons

I sken av vad som sedan hände hos Moderaterna har historien kryddats med en extra dos ironi. I juli var Anna Kinberg Batra snubblande nära att bli statsminister. I augusti avsattes hon som moderatledare.

Allt som hade krävts var ett borgerligt misstroendekrav mot den statsminister som antingen ljög eller var hjärtskärande utelämnad från det egna regeringskansliets informationsbubbla. Men han vägrade släppa ifrån sig makt, och Alliansen (åtminstone Centerpartiet och Liberalerna) vägrade ta den ifrån honom. Presskonferenser gick an, men ingen ville egentligen ta ansvar.

Låt oss fundera några varv runt detta, och läsa vad statsvetaren Stig-Björn Ljunggren hade att säga då när det begav sig:

”Det är konstitutionellt rimligt att en regering tar konsekvenserna av sina misslyckanden. Så gjorde Ingvar Carlsson 1990 när hans regering fick sitt så kallade ’idiotstoppspaket’ punkterat av riksdagen. Men eftersom de borgerliga inte vågade ta över fick Carlsson bilda regering igen.

Så kan det mycket väl bli nu också. Vi har alla förstått att det finns tveksamheter hos Alliansen när det gäller att ta över ansvaret. De trivs rätt bra för tillfället när de fått en chans att visa sina före detta väljare att de inte är helt DÖ-förklarade. Men att bilda regering, kanske regera fram till nästa val på en socialdemokratisk budget samt få en fortsatt sönderslitande debatt om förhållandet till SD? Det är mer tveksamt.”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons