Annons

Karin Thunberg:Lukterna som får världen att krympa

Värmen kommer vi att minnas, och skogsbränderna. Röklukten bet sig fast. Aldrig har mitt luktsinne varit lika alert som i sommar. Tyvärr luktar världen mest skit.

Under strecket
Publicerad
Foto: TTBild 1 av 1
Foto: TTBild 1 av 1
Foto: TT

Brandröken letade sig in i mina drömmar. Alla tv-bilder på lågor som slickade skog efter skog. Men nu är jag liten och grannhuset brinner och pappa är där ute och försöker släcka och allt är som i verkligheten den gången. Vaknar, sniffar, tassar runt i huset. Nej, allt är lugnt. Ingen röklukt. 

Somnar lättad – och vaknar till allt annat som stinker. 

Om jag inte vunnit pris för mitt språk skulle jag säga att världen luktar skit. Nu lägger jag in en viss nyansering. Påstår att väldigt mycket luktar väldigt illa. När man minst anar. Surt. Unket. Rök. Svett. Mögel. Instängt. Otvättat. Giftigt. Äckligt. 

Listan kan göras hur lång som helst.

Problemet med lukter är att de glider förbi hjärnans kontrollinstanser, letar upp någon enslig vrå och stannar kvar. Får världen att krympa. Det känns som jag hamnat där denna sommar. Alla loppisfynd jag tvingats slänga eftersom de luktade så illa när jag väl släpat hem dem. Rum som jag fått lämna eftersom de luktat mögel och instängd vinter. Krogmiddagen som blev inställd eftersom det låg kvar en svag doft av surt skurvatten över bord och menyer. Teaterföreställningen jag knappt minns eftersom bänkgrannen stank bacon och armsvett i en outhärdlig kombination.

Annons
Annons

Det verkar vara först nu som min kropp insett sina brister.

Säkert har naturen ordnat en fiffig balans för att människosläktet inte skulle dö ut direkt. Olika sinnen kompenserar varandra. Att min näsa blivit som en spårhunds beror säkert på att både hörsel och syn sackat ihop, blivit sämre. Att jag haft glasögon sen jag var sju och en hörselnedsättning som förmodligen är medfödd spelar ingen roll. Det verkar vara först nu som min kropp insett sina brister.

Länge lever vi på föreställningen – kan det vara så? – av allt vi klarar av och så länge vi har kvar denna tro har vi också förmågorna. Någorlunda. Sen börjar livslögnerna spricka. Poff så står man där och kan inte läsa en rad utan glasögon och orkar inte be den som talar i vanlig samtalston upprepa ord och meningar utan låtsas höra, nickar och le. Som en idiot. Men si, det är då näsvingarna fladdrar till, börjar göra jobbet. En gång handlade det väl om att vi skulle lukta oss till de faror vi inte såg eller hörde.

Nu händer så mycket annat, i stunden obegripligt.

Lukter väcker våra minnen. Jag är övertygad om att vi alla kan minnas hur en sommarlovsdag en gång luktade. Men också första skolväskan, farmors kök, att skruva av locket på en burk Björnklister – för oss som ännu minns – eller hur vår första kyss inte bara kändes, utan också hur den som väckte vår åtrå luktade. Allt sitter kvar, har blivit till dofter som inte går att vädra ut. Som mammas otvättade svettlukt när hon inte orkade mer de sista åren, en antydan till samma odör väcker min sorg och vanmakt. Men jag kan också känna doften som påminner om min gamla älsklingsparfym, den som länge var min lyckoparfym. En droppe på var handled, mer behövdes inte för att festkvällen skulle vara räddad.

Men allt behöver inte lukta gott för att vara ljuvligt. Det beror på stunden, sammanhanget. Minns när sonen var liten och jag efter en lång utlandsresa äntligen kom hem och kunde ta honom i famn. Dödstrött och jetlaggad satt jag där. Hans hår som luktade sommar och pannkakor. Och han stack sin lilla näsa tätt, tätt intill min svettiga hals och suckade lycklig: Å, du luktar MAMMA.

Läser: Manus inför kommande intervjuer. Ska kanske inte avslöja författare och titlar, men en höstbok ni inte får missa är Jonas Hassen Khemiris ”Pappaklausulen”. 

Ser: En far befaller sin son att komma. Sovrumsdörren stängs. Övergreppen pågår år efter år. HBO:s miniserie ”Patrick Melrose” gör ont i hjärtat - och Benedict Cumberbatch är suverän i huvudrollen.

Försöker: Hålla liv i blommorna som sakta torkar ut i trädgården, till och med träden börjar skifta i höstgult och löven faller, faller.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons