Perfect Guide

Lycka är de ambitionslösas livslott

Jag skriver dessa rader med lätt ångest och puls klockan sju på morgonen. Deadline var för två dagar sedan. Det är med andra ord precis som det brukar vara. Till mitt försvar vill jag dock understryka att det inte är på grund av slapphet som jag nu sitter här med torr mun och vibrerande halspulsåder. Eftersom sporadiskt krönikeskrivande är mer ideell verksamhet än inkomstkälla, så hamnar det oftast långt ner på att göra-listan, efter mer lukrativa uppdrag. Men det är också en medveten taktik eftersom det finns ett framåtriktat driv i paniken. Saker blir gjorda eftersom de helt enkelt måste blir gjorda – oftast med bättre resultat dessutom. Korta eller obefintliga att göra-listor är förödande – då skjuts allt på morgondagen. Det är bristningsgränsen som ger effektiviteten full kraft.

Annons

Den höga pulsen försvinner dock inte när jag är klar med den här krönikan. Efteråt väntar en ny uppgift, efter den ytterligare en uppgift och efter den ännu en och så vidare till dagen jag dör. Därmed kommer också prestationsångesten, i olika grader, att vara närvarande genom hela livet. Undersökning efter undersökning gör klart att den moderna människan mår allt psykiskt sämre. Unga människor i tonåren mår extra dåligt, mycket på grund av just prestationskrav kopplade till studieresultat, utseende och förhållanden.

Jag skulle vilja hävda att ångesten föds i tonåren – för att sedan aldrig riktigt försvinna. Den ändrar bara skepnad och man accepterar att leva med den. De filosofiska tänkare som kallades existentialisterna menade att lidande är grunden för mänskligt liv. Nietzsche talade om ”viljan till makt”. Den som har förmågan att acceptera livets – om än hårda – realiteter äger makt. Denna förmåga ger en makt över ens eget liv.

Jag är helt enig med de stora tänkarna. Att må dåligt är hela grundpremissen för att få något gjort och i förlängningen för att driva samhällsutvecklingen. ”Drivkraften kommer inifrån” heter det – och vad finns därinne? Just det, ångest och prestationskrav. Men det är själslivets mörkare toner som leder till tekniska och medicinska framsteg och kulturell utveckling. Min fru säger ofta att jag borde slappna av och inte oroa mig så mycket. Vad hon och alla andra sorglösa individer inte har insett är detta: det är känslan av att allt när som helst rasar, som gör att det inte rasar.

Det är känslan av att allt när som helst rasar, som gör att det inte rasar.

Ungdomarna som mår dåligt är samtidigt den mest entreprenöriella och kreativa generationen i modern tid. Tror du att Jeff Bezos, Markus ”Notch” Persson och Mark Zuckerberg är lyckliga? Tror du att Steve Jobs, August Strindberg eller Christofer Columbus kunde beskrivas som sorglösa personer? Eller grottmannen: tror du inte att han kände ångest varje gång han – med livet som insats – var tvungen att krypa ur den varma grottan för att jaga föda till familjen?

Att vara lycklig, detta vaga begrepp, är enkelt – sänk såväl ambitionsnivån som förväntningarna. Lycka är de ambitionslösa och dummas livslott som leder till självutplåning.

Människan behöver känna kniven mot strupen, ett vasst och kallt stålblad som kittlar halspulsådern. Utmaningen är att hantera ångesten snarare än att försöka göra sig av med den. Acceptera, omfamna och se ångesten för vad den kan vara – en energikälla. När allt kommer omkring mår vi bättre av att ha en uppgift för händerna och lösa den – krönikeskrivande inkluderat.

Till Toppen