Annons

Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomiLyckad lektion i kapitalism där publiken får välja

Iskra Kostić, Rasmus Lindgren, Ulf Rönnerstrand, Nemanja Stojanović, Ove Wolf och Mats Nahlin på Backa teater.
Iskra Kostić, Rasmus Lindgren, Ulf Rönnerstrand, Nemanja Stojanović, Ove Wolf och Mats Nahlin på Backa teater. Foto: Ola Kjelbye

På Backa teater kan skådespelarna fånga publiken, respektfullt och underhållande, till och med när det handlar om den kapitalistiska ekonomins utveckling.

Under strecket
Publicerad

Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomi

Genre
Barn- och ungdomsteater
Regi
Anja Susa
Medverkande
Stefan Abelsson, Caisa-Stina Forssberg, Iskra Kostic, Rasmus Lindgren, Mats Nahlin, Ulf Rönnerstrand, Nemanja Stojanovic, Ove Wolf
Var
Backa teater, Göteborg
Text
Stefan Åkesson efter Yanis Varoufakis

Scenografi: Helga Bumsch. Musik: Igor Gostuski. Koreografi: Damjan Kecojevic. Kostym: Maja Mirkovic. Ljud: Jonas Redig.Ljus: Tomas Fredriksson. Mask: Josefin Ekerås

Vi hör ett ljud, vi ser en fot, ett annat ljud, en näsa. Skådespelarna intar den vita scenen i små steg, var och en på sitt vis, och publiken är genast med.

Alla har fula byxor, tröjor i olika pastellfärger och matchande hår. De rör sig snabbt eller långsamt, enskilt eller i grupp. Roligt!

Så börjar de berätta om bankväsendets uppkomst, med början 6 000 år före Kristus.

Hur kul är det, kan man undra, och det fiffiga är att regissören Anja Susa tar in möjligt motstånd i sin regi: när en berättar, ser en annan på med oerhört skeptisk min. Alla bidrar med sina fysiska reaktioner, och ingen kan se så undrande ut som Iskra Kostic.

Stefan Åkesson har skrivit ”Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomi” efter Yanis Varoufakis bok med ännu längre titel, där han berättar om kapitalismens historia för sin dotter. Här skildras allt i enkla, tydliga scener, som aldrig ser ner på oss i publiken.

Det är politiskt, men mer problematiserande än uppfostrande.

Vi får se hur vetesäckar tas om hand med ett mynt som kvitto, hur några alltid har fler säckar än de behöver, medan andra riskerar svält. Det är politiskt, men mer problematiserande än uppfostrande. Ibland får publiken bidra aktivt, några går upp på scenen, förtjusta eller generade, men aldrig utsatta.

Annons
Annons

Föreställningen tar oss ända fram till 2000-talets bankkris i USA, som förklaras lika tydligt som allt annat. Vi får också en glimt av en framtid, eller ett nu, där många jobb tas över av robotar. Hur blir det då?

Och det är i valen som föreställningen slutar. Publiken får olika alternativ.

I berättelsen om ekonomin går allt liksom på räls, som att utvecklingen obönhörligt ser ut på ett visst sätt: det ena leder till det andra. Men här framförs också sånger av Bertolt Brecht, som ville visa att det finns alternativa vägar att gå, att vi har ett val. Och det är i valen som föreställningen slutar. Publiken får olika alternativ. Till en början får vi bestämma oss för att gå upp på scenen eller stanna kvar i salongen. Som kritiker fick jag ta del av det som hände på båda ställena, och det var väldigt skiftande. Men det gemensamma var att vi ställdes inför det ena valet efter det andra, och att valen låg väldigt nära den verklighet vi lever i nu.

Jag är imponerad av Backa teaters förmåga att närma sig en ung publik, lekfullt, respektfullt och på fullt allvar. Upprymd lämnade jag teatern.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons