Annons

SpringtimeLyckas med bibehållen värdighet – trots risken

Amanda Apetrea och Mica Sigourney.
Amanda Apetrea och Mica Sigourney. Foto: Märta Thisner

”Springtime” på Moderna dansteatern vill fånga ett ystert och livsbejakande tillstånd som egentligen är lika flyktigt som livet självt. Verket är en lekfull och hejdlös hyllning till utopin.

Under strecket
Publicerad

Springtime

Genre
Dans
Medverkande
Amanda Apetrea och Mica Sigourney
Var
Moderna Dansteatern, Skeppsholmen
Koreografi
Amanda Apetrea och Mica Sigourney

Scenografi och ljus: Daniel Åkerström-Steen Kostym: Kajsa Lisa Larsson

Amanda Apetreas och Mica Sigourneys senaste verk ”Springtime” handlar om viljan eller snarare om driften att reproducera sig oavsett vem man är. Man skulle kunna beskriva ”Springtime” som en burlesk nummerrevy som utspelar sig på en nattklubb efter stängningsdags där ljuset tänds och allt ligger synligt.

Även om barnalstring kan sägas vara huvudämnet är hela verket samtidigt en helt skambefriad och ohämmad hyllning till såväl kreativitet som allt vad drifter heter. Hela tiden presenterat med ett lika frejdigt humör som med en tydlig attityd där queer reproduktion är det genomgående temat. Som titeln också antyder befinner vi oss mitt i en ständigt pågående vår fylld med förväntningar och utopiska drömmar.

Viljan att skapa ett nytt liv kan därför lika gärna ses som en uppmaning till att ständigt ompröva och uppfinna sig själv på nytt. Vilket Amanda Apetrea och Mica Sigourney gör när de undersöker och hejdlöst leker med sina manliga respektive kvinnliga attribut.

Om den första delen ”I’m a very understanding women” från 2015 i den planerade trilogin var en bokstavlig avklädning av allt som kunde förknippas med kvinnlighet är ”Springtime” en fortsättning i samma anda. Samtidigt som det ligger helt i linje med alla de andra sammanhang som Amanda Apetrea initierat eller medverkar i som ÖFA-kollektivet och i duon ”Beauty and the beast” tillsammans med Halla Ólafsdóttir.

Annons
Annons

Just därför blir det möjligt för dem att med både trovärdighet och bibehållen värdighet klä ut sig till träd och björn

För i ”Springtime” väjer inte duon Amanda Apetrea och Mica Sigourney för vare sig pinsamheter eller för övertydligheter som när de långsamt och från varsitt håll gör entré som mjuk brunbjörn respektive tanigt träd. Utan deras koncentrerade scennärvaro skulle risken för att det bara blev larvigt som ett totalt urspårat barnprogram vara påtaglig. Dessutom finns det i ”Springtime” små hälsningar till klassiska och romantiska baletter vilka precis som Amanda Apetrea och Mica Sigourney allra mest vill fånga ett ystert och livsbejakande tillstånd som egentligen är lika flyktigt som livet självt.

Just därför blir det möjligt för dem att med både trovärdighet och bibehållen värdighet klä ut sig till träd och björn, blombukett och bi och slutligen till ett par uppenbart fejk-gravida sylfider som fullständigt bubblande pratar lika mycket i mun på varandra som de pratar i samstämmiga stämmor om blommor och bin. Samt berätta dråpligt associativa historier om alltifrån födslar, ejakulationer, kraschande flygplan till jordens undergång. Alltid med samma slutkläm: This is how it’s gonna go for you!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons