Annons

Lisa Irenius:Lyckat inval – men ett av Akademiens problem bara växer

Ebba Witt-Brattström blev bönhörd. Äntligen tar en finlandssvensk författare plats i Svenska Akademien – därtill en prisad poet med betryggande avstånd från Arnaults kretsar. Men det finns en hake.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Tua Forsström.

Foto: Jonas Ekströmer/TT, Johannes Jansson/norden.orgBild 1 av 1

Tua Forsström.

Foto: Jonas Ekströmer/TT, Johannes Jansson/norden.orgBild 1 av 1
Efter reklamen visas:
Vad tycker du om nya ledamoten Tua Forsström?

Man får gratulera Svenska Akademien. Trots krisläget, och trots att det är känt att ett par personer rentav har tackat nej till att bli ledamöter, så har institutionen lyckats göra ett nytt – och dessutom bra – inval.

Valet av den mycket respekterade finlandssvenska poeten Tua Forsström har applåderats i kulturvärlden. Till och med Ebba Witt-Brattström, en av Akademiens hårdaste kritiker, lär vara nöjd. Senast i januari skrev hon att det är ”upprörande att Svenska Akademien vägrat att välja in någon finlandssvensk ledamot på tvåhundra år” (Expressen 11/1) – och lyfte fram just Tua Forsström som ett exempel på en lysande finlandssvensk författare.

Tua Forsström.
Tua Forsström. Foto: Jonas Ekströmer/TT, Johannes Jansson/norden.org

Det har länge talats om att finlandssvenska språket och litteraturen, som i dag har en utsatt ställning i Finland, bör få en företrädare i Svenska Akademien. Nu händer det äntligen – och på köpet får man in en kvinna som dessutom befinner sig på befriande långt avstånd från den stockholmska kulturvärlden och Jean-Claude Arnaults kretsar. Därtill en prisad poet för att efterträda en annan prisad poet – Katarina Frostenson. Nu ter det sig än mer sannolikt att Akademien faktiskt kommer att få dela ut ett Nobelpris i år.

Annons
Annons

Och Tua Forsström är onekligen en fantastisk poet, som förmår fånga såväl sorg som förtröstan med ett glimrande språk. Som gammal hästtjej kan jag inte låta bli att förtjusas över att också sådana jordnära glädjeämnen skildras i hennes poesi – som i den kanske mest kända diktsamlingen, ”Efter att ha tillbringat en natt bland hästar” (1997), som också fick Nordiska rådets litteraturpris:

 

Efter att ha tillbringat en natt

bland hästar minns jag hur friskt

 

det doftade av ammoniak och

smältsnö, den gröna månen

 

över den gröna skaren, en råtta

gnisslade i foderkammaren, hur jag frös

 

i min overall och yllemössa mot

morgonen och hur lugnt hästarna sov

 

Det kan inte vara en nackdel om Tua Forsström kan ta med sig stallets lugn – och förmågan att handskas med stora flyktdjur – in i Akademien.

Men det finns en hake också med detta inval. Nämligen åldersfrågan. När Tua Forsström tar plats i Svenska Akademien den 20 december i år kommer hon att vara 72 år. Det behöver inte vara någon ålder i dag, och Forsström är alltjämt högst vital och produktiv. Men på sikt kan Akademiens relativt snäva åldersspann och höga medelålder – i dag runt 72 år – bli ett problem. Redan nu är den ett bekymmer då den bidrar till att skapa en bild av en förlegad, åldrande institution.

Intressant nog avslutade Ebba Witt-Brattström sin ovan citerade artikel med att Svenska Akademien bör lära av Svenska litteratursällskapet i Finland där ledamöterna avgår senast vid 70 år.

Om hon blev bönhörd också på den punkten skulle det bara vara en handfull ledamöter kvar i den ”nya” Svenska Akademien.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons