Annons

Ellas Kapell Lyrisk och svängande jazz som kommer inifrån

Ellas Kapell på Fasching.
Ellas Kapell på Fasching. Foto: Dan Backman

Lovisa Jennervall kliver fram som en fullfjädrad jazzvokalist när hon och hennes band tolkar den melodiösa standardjazzen. De klarar swingen men gör sig allra bäst i lugnare nummer.

Under strecket
Publicerad

Elias Kapell.

Foto: Fasching, pressbildBild 1 av 1

Ellas Kapell

Genre
Konsert
Var
Fasching

Den stora amerikanska sångboken utövar en fortsatt lockelse för jazzmusiker ur alla generationer. Inte ens de mest hårdnackade friformarna, de som älskar att plocka isär jazzen och sedan sätta ihop den upp och ner, kan hålla sig ifrån att tolka de odödliga Broadway-melodierna som komponerades för länge, länge sedan. De har, som det heter på jazzspråk, blivit standards.

Den unga kvartetten Ellas Kapell håller till precis här. I den melodiösa standardjazzen. Den Ella som åsyftas i gruppnamnet är Ella Fitzgerald, som sjöng många av de här melodierna.

Gruppens mittpunkt, sångerskan Lovisa Jennervall, är ingen Ella och försöker inte heller vara det. Istället kliver hon fram som en fullfjädrad jazzvokalist med en egen profil.

Gruppen har funnits i tre och ett halvt år men det är med den i höstas utgivna debuten "Longing" som de börjat göra sig ett namn. Inte konstigt alls då de gör de här gamla fina låtarna full rättvisa utan att hålla sig slaviskt till originalen. Men inte heller avlägsna sig för långt bort från dem.

Annons
Annons

Elias Kapell.

Foto: Fasching, pressbildBild 1 av 1

Altsaxofonisten och klarinettisten Klas Lindquist gästspelar på några albumspår men när Ellas Kapell gör sin Fasching-debut verkar det som att han klivit in som fullvärdig medlem bredvid pianisten Manne Skafvenstedt, kontrabasisten Anders Langørgen och trummisen Edvin Fridolfsson.

Elias Kapell.
Elias Kapell. Foto: Fasching, pressbild

Lindquist får ta många solon. Det klarar han utmärkt, men ibland önskar jag mig en helt annan sorts saxofonist. En soft Lester Young-tenorist som istället för att elda på med ettrig altsax kunde förtydliga det där tillbakalutade läget som många av melodierna trivs allra bäst i.

Det är som om den klassiskt jazziga fraseringen och tajmingen kommer helt naturligt.

För även om Lovisa Jennervall och musikerna i kapellet klarar av den hårdsvängande jazzen gör de sig ju allra bäst i de lugnare och långsammare numren. Jennervall säger det till och med själv, att hon särskilt älskar de "mysiga mediumswing-låtarna". Som "Come rain or shine" och "As long as I live".

Vid sidan av den rutinerade Klas Lindquist ges pianisten Manne Skafvenstedt stort utrymme. Han är ännu så länge ett ganska oprövat kort men imponerar med ett spel som både kan vara lyriskt och expressivt hårdsvängande.

Lovisa Jennervall är likväl grejen med det här bandet. Ska man jämföra henne med någon så måste det bli Isabella Lundgren. Det finns en hel del av Lundgrens själfulla eftertänksamhet hos henne. Det är som om den klassiskt jazziga fraseringen och tajmingen kommer helt naturligt.

Jag ser det som lite symboliskt att hon redan i andra låten sparkar av sig de högklackade skorna. Hon är ju ingen sångerska som gör sig till. Man hör att det kommer inifrån. 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons