Annons

Maria Ludvigsson:M och KD skulle lätt kunna bjuda över S

Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni.
Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Sabuni är inte nöjd med Jöken.

Under strecket
Publicerad

”Vad var det jag sa”-utlåtanden är sällan förnöjsamma. Vad gäller Januariavtalet (Jöken) finns det inget triumfatoriskt ens när det blir så illa som många av oss förutsåg. De uppskjutna reformerna av Arbetsförmedlingen – lika väntat som illa. Statsministerns fega kommentarer om de delar som L och C ligger bakom – helt i linje med S och Löfvens karaktär. Socialdemokraters självbild är den maktfullkomliges. Ändamålet makt helgar alla medel om än aldrig så låga.

Nyamko Sabuni skrev igår i SvD om sina och Liberalernas förhoppningar om mer JÖK. Hennes text antyder att Liberalerna och hon förväntar sig något slags utvidgad Jök. ”Samarbetet måste både kunna växa och växla spår när kartan som en gång upprättades inte längre räcker till för att visa verkligheten.”

Detta är överraskande. Dels för att Jöken är ett avtal som täcker hela mandatperioden fram till valet 2022, färdigförhandlat och satt, dels för att Sabuni tycks tro att L kan få fram ytterligare en överenskommelse. Det är inte sannolikt. Alls.

Det sakpolitiska innehållet i Sabunis debattartikel är klassiskt borgerligt. Det märkliga i vår tid är att L och C ger sig i lag med S och MP för att driva den. Här ligger ansvaret även på M (och delvis KD) som under alliansregeringen varit direkt avvisande till liberaliseringar av både arbetsrätt och hyresordningen.
M borde som borgerlighetens största och mest marknadsorienterade parti leda an i frågor som dessa – överträffa regeringens nödbedda snålbud.

En M-ledd opposition med marknadsliberala förslag som får snålvattnet att rinna på liberaler och centerpartister är en god och stark opposition, dessutom en nagel i vänsterpartiernas respektive öga.

Jöken är precis som DÖ en moraliskt tveksam konstruktion för att hantera demokratins utfall i kammaren. En extremt knapp majoritet går samman för att hindra inflytande från en specifik grupp av väljarna. Utfallet blir en svag regering som delvis har till uppdrag att genomföra reformer de ideligen kritiserar och ideologiskt är djupt kritiska till.

DÖ ledde dessutom till en fullt berättigad misstro till de borgerliga partiernas demokratipatos. Det har knappast reparerats av Jöken.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons