Annons

Teresa Küchler:Macron börjar inse varför han är impopulär

Han firar sin tvåårsdag som Frankrikes president till en fond av tårgas på Paris gator och en vandaliserad triumfbåge. Det utlovade politiska reformpaketet har satts på is medan president Emmanuel Macron ägnar sig åt självrannsakan och försöker hitta ett ödmjukt tilltal i kontakten med sitt folk.

Under strecket
Publicerad

Frankrikes president Emmanuel Macron firar två år vid makten. Det är två år som gått hårt åt Macrons väljarsiffror.

Foto: Michel Euler/AP Bild 1 av 2

En demonstrant är utklädd till Alexandre Benalla, president Macrons tidigare säkerhetsansvarige.

Foto: Kamil Zihnioglu/AP Bild 2 av 2

Frankrikes president Emmanuel Macron firar två år vid makten. Det är två år som gått hårt åt Macrons väljarsiffror.

Foto: Michel Euler/AP Bild 1 av 1
Frankrikes president Emmanuel Macron firar två år vid makten. Det är två år som gått hårt åt Macrons väljarsiffror.
Frankrikes president Emmanuel Macron firar två år vid makten. Det är två år som gått hårt åt Macrons väljarsiffror. Foto: Michel Euler/AP

BRYSSEL Emmanuel Macron var som en orkanvind i den franska politiken. Den förre finansministern hann på bara ett år starta en ny, liberal rörelse, vinna det franska presidentvalet och skaffa sig majoritet i nationalförsamlingen i Paris.

När segern var hans, den 7 maj 2017, och han kunde förbereda för sin och hustrun Brigittes flytt till Elyséepalatset, lovade han att varken representera högern eller vänster, utan alla fransmän. Han lovade också uttryckligen att han inte skulle vara ödmjuk i sitt ämbete:

”Ambition är aldrig ödmjuk. Om ödmjukhet betyder att man har medelmåttiga framgångar så kan jag bara säga en sak: jag är inte intresserad”, sade Macron i en intervju i den tyska tidningen Spiegel.

Han var fast besluten att modernisera Frankrikes ekonomi, och obönhörligen genomföra de omstridda arbetsmarknads- och skattereformer som tre presidenter före honom misslyckats med att genomföra på grund av alltför stort folkligt motstånd. Han var obeveklig. Arrogant, sade somliga. Han har fått hybris, sade andra.

Annons
Annons

En demonstrant är utklädd till Alexandre Benalla, president Macrons tidigare säkerhetsansvarige.

Foto: Kamil Zihnioglu/AP Bild 1 av 1

Men med fem år på sig och betryggande majoritet i alla politiska kamrar var kritiken inte något som den unge presidenten behövde ligga sömnlös över.

Presidenten fick fördöma, ta avstånd och noggrant räkna på riskerna.

Det första illabådande varslet om att Macrons rasande reformvindar inte ostört skulle få svepa igenom franskt arbets- och samhällsliv dök upp i juli förra året, bara några dagar efter att Frankrikes blåklädda fotbollslandslag kammat hem bucklan i fotbolls-VM och hela den stolta republiken och dess president var segerrusiga. Det var den så kallade Benalla-affären.

Ett videoklipp där presidentens tidigare livvakt Alexandre Benalla, iklädd en polishjälm och med batong i handen, ger sig på en demonstrant under första majtåget i Paris, nådde franska medier.

Att presidentens folk fysiskt attackerade arbetare, och därtill på arbetarrörelsens egen dag, var svårsmält för de delar ur den franska väljarkåren som knotade över att Macron verkade vilja driva, menade de, en politik för de rika och inte för ”vanliga knegare”.

Benalla dök snart upp i en rad andra, märkliga, sammanhang – som på skumma möten med ryska oligarker, och med eget diplomatpass på statsbesök i olika afrikanska länder – trots att han fått sparken från Elyséepalatsets säkerhetsavdelning. Skandalen växte och växte. Presidenten fick fördöma, ta avstånd – och noggrant räkna på riskerna med att mitt i denna storm driva igenom hårt kritiserade skattesänkningar för företag, till exempel.

En demonstrant är utklädd till Alexandre Benalla, president Macrons tidigare säkerhetsansvarige.
En demonstrant är utklädd till Alexandre Benalla, president Macrons tidigare säkerhetsansvarige. Foto: Kamil Zihnioglu/AP
Annons
Annons

Men om Benalla-affären bidrog till att presidenten tvingades gå in i krishanteringsläge och tillfälligt dämpa sin reformtakt så var det Gula västarna – proteströrelsen som sedan november förra året varje lördag demonstrerar i protest mot presidentens politik – som helt stoppade reformerna.

Det blinda raseriet i gatans parlament gick till slut inte att ignorera.

När Macron i höstas meddelade att priset på bensin och diesel skulle höjas revolterade bilberoende människor på landet, iklädda gula reflexvästar, och startade vägblockader och massdemonstrationer mot Macron på helgerna.

Rörelsen växte och har sedan dess dragit till sig alltifrån studenter, miljörörelsen, gammelkommunister och högerextremister till rena huliganer som sett lördagsdemonstrationerna som ett tillfälle att skapa upplopp mot polisen, och vandalisera butiker och restauranger i den franska huvudstaden.

En återkommande syn i nyhetsrapporteringen varje lördag är tårgasmolnet från kravallpolisen, och maskerade demonstranters försök att vandalisera Triumfbågen.

Det blinda raseriet i gatans parlament gick till slut inte att ignorera: Macron gav sig ut på turné för att träffa ”vanliga fransmän” i gympasalar, småstadsteatrar och kommunhus i hela landet, för att lyssna på kritiken. Förebråelserna mot presidenten gällde allt mellan himmel och jord: brister i psykiatrivården, stigande hyror och bristen på kollektivtrafik på landet. Låga pensioner, den omständliga franska byråkratin och nedläggningen av fabriker i småbygder.

Macron kommer att ändra ton och metod, men inte politik.

Väl tillbaka i Paris sade Macron att han ska ändra sina metoder, bli lite mer ödmjuk: ”Det intryck jag givit är att jag är hård, ibland orättvis. Det ångrar jag”, säger Macron i dag.

Han har också i stället för att strama till Frankrikes ekonomi, som han sagt, utlovat höjda pensioner, skattesänkningar för medelklassen och bonusar till jul för de minst bemedlade – åtgärder som ska betalas med lånade pengar. Macron backar alltså en smula på sina tuffa reformer.

Å andra sidan är tvåårsdagen i Elyséepalatset också den första dagen på ytterligare tre år för Macron som Frankrikes president. Macron kommer att ändra ton och metod, men inte politik, skriver tidningen Le Figaro.

En ledarskribent som precis som stora delar av den franska befolkningen alltså ställer sig skeptisk till om Emmanuel Macrons Mea culpa verkligen är ärlig.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons