X
Annons
X
Kommentar

Johan Lindberg: ”Magiskt – känns inte som man är i Stockholm”

Det gamla stallet får SvD-läsarna att smälta. Sällan har så många läsarberättelser varit så positiva om en plats för Stockholmsgåtan. Några berättar om fattiga släktingar som led i den här delen av Kungsholmen – andra om promenader förbi en unik plats.

Läs mer om Mitt Stockholm
undefined
Foto: Johan Lindberg

Drygt 600 läsare mejlade in gissningar på den senaste Stockholmsgåtan som landade på Grubbenstorget. Många hade aldrig sett byggnaden tidigare, men promenerade dit efter att ha löst gåtan.

I förra veckans artikel berättade jag om den misär som rådde i slutet av 1800-talet när Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning låg här.

Bo Liljegren är en av läsarna vars släktingar har upplevt platsen i en helt annan tid: "Jag har väntat på att du skulle ta tag i det området. I dag ett välmående område men backa 100 år och motsatsen framträder. I min släktforskning hittar jag ett par avlägsna släktingar som ansökte om hjälp i det som i dag är S:t Eriks vårdcentral på Flemminggatan. De fick ett par kronor men främst skor att låna, vilka i sin tur delades mellan familjemedlemmarna. Min fru och jag gifte oss i lilla söta Sankt Erik kapell."

1/2

Här ligger Grubbenstorget (blå ringen).

Foto: Stockholmskällan
2/2

Grubbens arbetsinrättning.

Foto: Stadsmuseet

Även Britt-Marie Almström har en släkting som till slut hamnade på Grubbens arbetsinrättning: "Min mormors mor bröt upp från en våldsam man i Östergötland i mitten på 1800-talet. Hon tog sina tre barn med till Stockholm 1872 och öppnade snörmakeri på Brännkyrkagatan för att försörja sig och barnen. Men det fanns en stor svårighet. När mormorsmor gick ut på morgonen fick hon vända om hem om den första hon mötte var ett fruntimmer. Det betydde ren och skär otur och hon kunde inte göra något mer den dagen. ’Men då motarbetade hon ju sig själv’, sa jag till mamma när hon berättade detta långt senare. Mamma förstod inte hur jag menade. Det bara var så på 1800-talet. Kärringmöte betydde otur.

När min mamma hade dött 1988 pratade jag mycket med hennes syster Erna och av en slump nämnde hon apropå sin mormor "hon kom till Grubbens sen". Väldigt tragiskt tyckte jag. Ingen hade sagt något om det tidigare. Hon blev alltså så utfattig efter att ha slitit ett helt liv för sig och sina barn. Men de sista åren bodde hon på Söder igen. Grubbensområdet är vackert och välplanerat. Den nya bebyggelsen harmonierar och respekterar den gamla. Och den mångfaldiga offentliga konsten samverkar med helheten. Där är stadsplaneraren Aleksander Wolodarski i sitt ässe!"

Foto: Johan Lindberg

Pelle Forsberg har erfarenhet av platsen eftersom han arbetar i anläggningsbranschen: "Vi la VA-ledningar här 1994 för första delen av Grubbensringen. Då hade vi "Stallet" som ombyteslokal och vi hade även våra matraster där. Fanns häftiga planer – att ned mot Barnhusviken ha en rinnande fors som gick i sicksack under en stor trappa. Men det förslaget försvann ganska snart in i dimman."

Kristin Jacobsson bodde ganska länge på Kungsholmen innan hon fick koll på den ovanliga stenhuslängan: "Hurra! Vad glad jag blir att jag hade rätt. Jag minns faktiskt första gången jag såg husen. Då hade jag redan bott på Kungsholmen i cirka nio år. Men så skaffade jag mig en cykel runt 2014 och började röra mig i nya mönster, på nya gator för att undvika de mest trafikerade vägarna. På väg ner till Kungsholms strand från Flemminggatan uppenbarade sig husen och jag minns att jag tänkte: Wow vilka hus! Kan man bo här?! Drömma kan man ju. Och det gör jag fortfarande."

Hans: "Jag var tillsammans med en kvinna som var konstnär och hade ateljé i gamla St Eriks sjukhus, det var många konstnärer med den färgstarke Kjartan Slettemark i centrum som hade ateljéer där. Det var som ett konstnärligt ingenmansland där det var föreläsningar och fester. Efter många turer med Stockholms Stad blev ateljéföreningen slutligen vräkt."

Foto: Johan Lindberg Bild 1 av 7

Här ligger Grubbenstorget (blå ringen).

Foto: Stockholmskällan Bild 2 av 7

Grubbens arbetsinrättning.

Foto: Stadsmuseet Bild 3 av 7
Foto: Johan Lindberg Bild 4 av 7
Foto: Tommy Fredriksson Bild 5 av 7
Foto: Johan Lindberg Bild 6 av 7
Foto: Johan Lindberg Bild 7 av 7
Foto: Tommy Fredriksson Bild 1 av 1

Del 1 av 2

Foto: Tommy Fredriksson

Åsa Schneider: "Vi hade tidigare kontoret på Blekholmen och tog ofta lunchpromenader på lite ovanliga platser som man normalt inte passerar. En gång stod vi helt plötsligt framför detta vackra, märkliga hus och undrade hur i hundan det hade hamnat där. Det bara stod där utan någon information. Vi hittade ingen liten skylt som förklarade så det var verkligen intressant att få läsa lite om det."

Peter Jacobsson har desto bättre koll på området – han var nämligen med och skapade det: "En del av stallets historia är jag ansvarig för. Jag var stadens ansvariga projektledare under hela den tid, som S:t Eriksområdet byggdes om från sjukhus till ett modernt bostadsområde. Planeringen och utbyggnaden pågick från slutet av 1980-talet till en bit in på 2000-talet. Stallet blev under hela byggtiden den centrala mötesplatsen för alla olika former av möten och även en del fester. Det var en tid då det var ekonomisk kris i Sverige med bland annat 500 procents ränta och några banker som höll på att kollapsa. S:t Eriksområdet var det enda större bostadsområdet som byggdes under denna tid i Stockholm. Svårt att förstå i dag. I slutet av projektet byggdes Stallet om till bostäder. Dessförinnan hade vi försökt få in en skola och förskola i stallet och intilliggande byggnader."

Det märks att många av er läsare njuter när ni besöker platsen. Här följer ytterligare några hyllningar:

Anna Alicedotter: "Spännande att få veta mer! När jag bodde vid Tegnérlunden gjorde jag hundratals promenader över Barnhusbron och tog sedan trappan bakom dom gamla stenhusen ner mot Karlbergskanalen."

Thommy Sällberg: "Jag kände direkt igen denna fina underbara plats mitt i Stockholm. Upptäckte den i början av maj på en då för mig ny promenadsträcka genom staden. Magnolian här vid Grubbenstorget inom S:t Eriksområdet på Kungsholmen stod i blom och påskliljorna stod klargula i rabatterna omkring. Jag tänkte: Wow, lyckliga dom som bor här i denna låghuslänga."

Bettina Stewart Billgren: "En liten underbar oas. Magiskt att gå där på kvällen och speciellt under vintern. Känns inte som att man är i Stockholm."

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Foto: Johan Lindberg Bild 1 av 2
Foto: Johan Lindberg Bild 2 av 2

Del 2 av 2

Foto: Johan Lindberg

Rose-Marie Bennett: "Det här var kul! Jag såg dessa byggnader för första gången I söndags och dagen efter publicerade du bilden! Av en ren slump genade jag igenom St Eriksområdet under en promenad och såg i ögonvrån dessa för området ovanliga byggnader. Eftersom de ligger liksom gömda i absolut ytterkant och längst bak i området med en bergknalle tätt bakom, så måste det även 1874 har betraktats som väldigt avskilt. Stenfasaden känns väldig annorlunda, har aldrig sett något liknande I Stockholm. Stenfasaden ger ett väldigt kallt intryck. Fantasin flödar. Tack för gåtan."

Ann Persson: "Jag gillar att promenera i området runt Grubbensringen – när man går in mot St Eriks kapell via St Eriks ögonsjukhus är det som att komma till en hemlig del av Kungsholmen. Stöket och bullret från Fleminggatan hörs knappt och de gamla husen är i fin harmoni med de nya bostadshusen – gammalt möter halvnytt."

Foto: Johan Lindberg

Maria Fogelström Kylberg: "Jag bor i närheten men inte direkt i själva S:t Eriksområdet. När jag är ute och springer runt Kungsholmen passerar jag Grubbensringen och Grubbenstorget. Inne på området tänker jag alltid på "Grubbens" som låg där och på att Hjalmar Söderbergs hustru Märta var en av de intagna sk sinnessjuka fattighjonen. Det är en del av Stockholm där historien känns och det faktum att flera gamla byggnader integrerats bland nya förstärker känslan."

Lars: "Känns extra bra att gissa rätt eftersom jag ser mig som relativt nyinflyttad. Kom hit 2009. Jag brukade promenera runt hela Kungsholmen under min föräldraledighet och detta var faktiskt en av mina favoriter. Varje gång jag gick förbi tänkte jag att det känns så viktigt att det finns kvar något från Stockholm som inte är så stort och massivt."

Om någon av er andra har en intressant historia eller fina släktbilder får ni gärna mejla till mittstockholm@svd.se så kanske det kan vara grund till en Stockholmsgåta framöver. Välkomna tillbaka på måndag till en ny gåta!

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X