Annons

Schumann & Borisova-OllasMakarna Schumann hyllas i utlevande pianodrama

Dirigenten Ariane Matiakh ger musiken en inte alltför välfriserad klang i Berwaldhallen.
Dirigenten Ariane Matiakh ger musiken en inte alltför välfriserad klang i Berwaldhallen. Foto: Stina Gullander

Tonsättarparet Robert och Clara Schumann hyllas i den tredje konserten med Victoria Borisova-Ollas musik. Ett pianodrama med modernistiska utbrott kring öar av senempir.

Under strecket
Publicerad

Rysk-svenska tonsättaren Victoria Borisova-Ollas.

Foto: Pontus Lundahl/TT Bild 1 av 1

Schumann & Borisova-Ollas

Genre
Konsert
Var
Berwaldhallen

Radiosymfonikerna. Dirigent: Ariane Matiakh. Piano: David Huang och Henrik Måwe.

I den tredje och sista konserten med Victoria Borisova-Ollas musik som röd tråd presenteras hennes hyllning till makarna Schumann, ”Wunderbare Leiden”, en fantasi för två pianon och orkester från 2010 över teman av Robert och Clara. Düsseldorf var den stad där Robert Schumann tillbringade sina sista produktiva år, och det var Tonhalle Düsseldorf som beställde verket till 200-årsjubileet av Schumanns födelse.

Robert och Clara var inställda på att det var det senaste inom musiken som gällde. Och de skulle aldrig kunnat drömma om att deras verk skulle spelas om hundra år. Hade de i dag komponerat med aggressiviteten i fantasins pianostämmor? Mot detta utlevande pianodrama kontrasterar den orkestrala bakgrunden med stora, romantiskt färgade klangdraperier som emellanåt fladdrar våldsamt, liksom fångade av en stark vind.

Utlevande och exakt spel levereras i pianosatsen av David Huang och Henrik Måwe, en sats där Biedermeier-öar från sen empir inflikats bland de modernistiska utbrotten. Bland annat ett tema som binder ihop de båda tonsättare-pianisterna, den melodi från Roberts sång ”Familien-Gemälde” Op 34 nr 4 vilken Clara använde i sin Marsch i Ess-dur.

Annons
Annons

Rysk-svenska tonsättaren Victoria Borisova-Ollas.

Foto: Pontus Lundahl/TT Bild 1 av 1

Orkestersatsen ger för övrigt en bismak av naturkänslan i ”Gurrelieder”, kompletterad av ”Vogel als Profet”, som någon gång kvittrade i pianot.

Bifallet från publiken är artigt, men inte översvallande. Detsamma gällde för övrigt i juni 1850, när Schumanns enda opera, ”Genoveva”, byggd på en tysk folksaga, hade premiär i Leipzig. Den uppfördes senare även på andra ställen, men blev aldrig någon riktig succé. Som försvar för mästaren inom den lyriska romansen, kan sägas att det är sällan en tonsättare lyckas med sin första opera.

Den bekanta uvertyren har all den dramatik som verket saknar i övrigt. Nu framförd som inledningsnummer med starkt uttryck slås den inte alltför välfriserat av Ariane Matiakh, vilken tidigare gästspelat vid Stockholms- och Göteborgsoperorna.

Avslutningsvis kan vi njuta av ett praktfullt orkesterspel i Richard Strauss ungdomsverk ”Don Juan”. Samlad dirigering av Matiakh, som ändå ger full effekt i ett utförande stundvis kryddat av Malin Bromans etsande insatser på soloviolin.

Rysk-svenska tonsättaren Victoria Borisova-Ollas.
Rysk-svenska tonsättaren Victoria Borisova-Ollas. Foto: Pontus Lundahl/TT
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons