Annons
Recension

SmashMäkta imponerande final med Migos

Det amerikanska hiphopbandet Migos gästade festivalen Smash på Stadion, Stockholm i onsdags (här från en spelning i Los Angeles tidigare i sommar).
Det amerikanska hiphopbandet Migos gästade festivalen Smash på Stadion, Stockholm i onsdags (här från en spelning i Los Angeles tidigare i sommar). Foto: Richard Shotwell/AP

Det är fint att Stockholm har fått en festival som bara består av hiphop. Men de kvinnliga artisterna är fortsatt få. Det konstaterar Stefan Thungren efter att ha avverkat sista dagen av Smash, med bland andra amerikanska hiphopbandet Migos på scenen.

Under strecket
Publicerad

Z.E. var en av artisterna den andra och sista dagen av Smash. Tidigare i år tilldelades han pris för årets artist på Grammisgalan, Cirkus.

Foto: Christine Olsson/TT Bild 1 av 1

Z.E. var en av artisterna den andra och sista dagen av Smash. Tidigare i år tilldelades han pris för årets artist på Grammisgalan, Cirkus.

Foto: Christine Olsson/TT Bild 1 av 1

Smash

Genre
Festival
Medverkande
Z.E., Migos, m fl
Var
Stadion, Stockholm

Totalt 16 772 personer letade sig i onsdags till Stadion för att se världens just nu största hiphop-band, den dynamiska trion Migos, från Georgia. Det blev dock en lätt nervös väntan, eftersom festivaler i stadsmiljöer ofta ska vara tysta vid en viss tidpunkt och Migos inte hade särskilt bråttom till spelningen. Jag tror att delar av publiken helt enkelt gav upp hoppet och gick hem.

I väntan på Migos så fanns dock Tensta-rapparen Z.E. att lyssna på. Liksom gårdagens Einár är Z.E. ett fenomen som går under radarn i svensk press, medan hans senaste video har 2,3 miljoner lyssningar på youtube. På eget skivbolag har han precis gett ut albumet “Mer än rap” där låtar som “Para e makt” och “Twerk på en Benz” är lite av vår tids punk, men med ett lätt annorlunda perspektiv på kapitalismens förtjänster. Rågsved är utbytt mot Tensta och “74 bars” får Stadion i gung, även om han, liksom Einár, kanske inte riktigt är redo att ta sig an en stor arena.

Z.E. var en av artisterna den andra och sista dagen av Smash. Tidigare i år tilldelades han pris för årets artist på Grammisgalan, Cirkus.
Z.E. var en av artisterna den andra och sista dagen av Smash. Tidigare i år tilldelades han pris för årets artist på Grammisgalan, Cirkus. Foto: Christine Olsson/TT
Annons
Annons

Migos är däremot definitivt redo för detta, men det tar som sagt sin tid innan de står på scenen. Deras debutalbum kom för fyra år sedan, och idag är de mer eller mindre något av en supergrupp, eftersom Takeoff, Offset och Quavo alla har sina egna solokarriärer vid sidan om.. Det finns något spjuveraktigt över Migos som gör bandet så oemotståndligt charmigt, även om de kommer från en ganska ruffig miljö som möjligen är allt annat än charmig. Och som möjligen förklarar varför de häromåret torskade med 420 gram marijuana i turnébussen.

Ibland går det så furiöst snabbt när de rappar att det som svensk medborgare är aningen svårt att hänga med textmässigt.

Fyra år sedan debuten är egentligen inte särskilt lång tid, men de har redan lyckats samla på sig ett helt gäng låtar som får anses som mer eller mindre moderna klassiker. Särskilt politiskt korrekta enligt skandinavisk modell lär de aldrig bli, senaste singeln “Stripper bowl” släpptes för bara några dagar sedan. Ibland går det så furiöst snabbt när de rappar att det som svensk medborgare är aningen svårt att hänga med textmässigt, vilket kanske är lite tur också.

Det som prognosmässigt såg ut att bli en rejält blöt festival klarade sig dock undan de stora regnen, och Migos final på Smash är ändå mäkta imponerande. “Walk it talk it”, “Motor sport”, “Stir fry” och kanske främst “Bad and boujee” är stora stunder. Och det är fint att Stockholm har fått en festival som faktiskt bara består av hiphop, utan särskilt stora kompromisser. Artisternas könsfördelning bör dock möjligen ses över till nästa år. Och lite soul skulle väl vara lite trevligt också.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons