Annons

Mäktiga riket imponerade med lyxen i ”segerstaden”

”Jag har hört att Indien alltid har lidit av en geografisk dualism, att Nordindien har varit rikt och Sydindien fattigt. Att engelsmännen lyckades kolonisera landet på 1700-talet, medan fransmännen misslyckades, skall ha berott på att de förra satsade på Nordindien och de senare på Sydindien. Men är det verkligen sant? Har det inte funnits starka imperier också i södra Indien?”

Under strecket
Publicerad
Foto: IBL Bild 1 av 1
Foto: IBL Bild 1 av 1
Foto: IBL

Nej, det är inte sant, och ja, det har funnits blomstrande riken och imperier också i södra Indien. Ett praktexempel är det rike som byggdes upp av Coladynastin (ibland stavad Chola-) på 900-talet. Väldet baserades på konstbevattning och decentraliserad skatteuppbörd, och härskarna tog initiativ till omfattande tempelbyggen. Vad som framför allt gjort imperiet minnesvärt är dock dess expansion längs kusterna och på havet. På 1000-talet utsträckte dynastin för en tid sitt välde längs hela östkusten ända till Bengalen. Colakungarna erövrade Sri Lanka och Maldiverna och genomförde 1025 en stor flottexpedition mot riket Srivijaya på Sumatra.

Erövringspolitiken berodde inte bara på dynastisk rivalitet med grannfurstar utan också på att Coladynastin samarbetade med köpmannaorganisationer och strävade efter att kontrollera handeln mellan Indien och Kina. Sydindiens kuststäder var viktiga stationer för fjärrhandeln på Indiska oceanen.

Annons
Annons

På 1100- och 1200-talen försvagades Colaväldet, och många sydindiska områden tvingades på 1300-talet temporärt underordna sig det muslimska sultanatet Delhi i norr. I mitten av detta sekel byggdes dock en ny hinduisk stormakt upp i söder, Vijayanagar. Huvudstaden med samma namn, vilket är sanskrit och ordagrant betyder ”Segerstaden”, motsvaras av nutidens Hampi i provinsen Karnataka.

Genom att anpassa sig till det nordindiska militära systemet med tonvikt på starka kavalleritrupper – hästar importerades västerifrån via Goa – lyckades härskarna i Vijayanagar utbreda sitt välde över hela Sydindien. Vijayanagar var ett decentraliserat imperium med utbrett stormannavälde i lokalsamhället: dynastin lät småkungar och hövdingar kräva in skatter och tributer. Systemet fungerade någorlunda väl så länge regimen inte drabbades av inbördes strider eller försvagades militärt.

När Vijayanagar var som mäktigast, på 1400-talet, utgjorde imperiet ett av Asiens mäktigaste politiska system, med en rikedom som storligen imponerade på utländska besökare. Vi har flera av varandra oberoende vittnesbörd om den enorma prakt och lyx som omgav härskarhovet i huvudstaden, med en myckenhet av guld, pärlor, ädelstenar och praktfullt utstyrda elefanter. Invånarantalet i huvudstaden har uppskattats till mellan en halv och en miljon människor. I nästa skede, under andra hälften av 1500-talet, visade sig svagheterna i den decentraliserade riksstrukturen, och imperiet började förfalla. Det upphörde slutgiltigt att existera 1646.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons