Annons

Anders Q Björkman:Malmö behöver ett museum över Förintelsen

Vasilij Grossman som krigskorrespondent i tyska Schwerin under andra världskriget.
Vasilij Grossman som krigskorrespondent i tyska Schwerin under andra världskriget.

En gång var Malmö en fristad för judar, i dag är det en otrygg plats för dem. Därför borde regeringen förlägga det nya museet över Förintelsen till den skånska staden.

Under strecket
Publicerad

Nyligen varnade företagsledarna Dan Olofsson och Lennart Blecher i en debattartikel i Sydsvenskan för att Malmö riskerar att bli av med sin judiska befolkning på grund av otrygghet och trakasserier. De båda företagsledarna skänker 40 miljoner kronor till Judiska församlingens center och synagoga i Malmö – inte minst för att öka säkerheten kring dessa, eftersom de utsatts för flera allvarliga hot. ”Vi accepterar inte att många unga judar numera inte vågar ha sin davidsstjärna synlig när de rör sig i staden utan att trakasseras”, skrev de.

Malmö blev efter Förintelsen en fristad för många judar, inte minst de danska judar som en oktoberdag 1943 lämnade sitt hemland för att undkomma nazismens terror.

Ungefär vid samma tid mötte den sovjetiske krigskorrespondenten och författaren Vasilij Grossman de fasor som de danska judarna hade undkommit. I en ny – och mycket läsvärd – biografi av den ryska journalisten Alexandra Popoff (”Vasily Grossman and the Soviet century”, Yale University Press) skildras hur Grossman, född i Ukraina och av judisk börd, under och efter andra världskriget på nära håll såg antisemitismens fasansfulla resultat. Som krigskorrespondent var han en av de första att rapportera från förintelselägret Treblinka och han sammanställde tillsammans med Ilja Ehrenburg ”Den svarta boken”, om förbrytelserna mot judar under Förintelsen.

Annons
Annons

”Rotlös kosmopolit” blev det negativa kodordet för jude i Sovjetunionen efter kriget.

Senare genomlevde han den stalinistiska förföljelse av judar som barockt nog tog vid snart efter att Röda armen hade besegrat Nazityskland. ”Rotlös kosmopolit” blev det negativa kodordet för jude i Sovjetunionen efter kriget. Den judiska intelligentian utsattes i slutet av 1940-talet för förföljelse och därefter beskylldes judiska läkare för en sammansvärjning. Gripanden och mord tog vid. Till och med utrikesminister Vjatjeslav Molotovs judiska hustru greps, anklagad för ”ovärdigt politiskt beteende” då hon hade samtalat med Israels första ambassadör Golda Meir på jiddisch vid en mottagning i Moskva.

Alexandra Popoff citerar i den nya boken Nikita Chrusjtjov, som i sina memoarer berättar att Stalin alltid ”stödde och uppmuntrade den antisemitiska bacillen”. Enligt Chrusjtjov ska diktatorn till och med ha föreslagit regelrätta pogromer: ”Några hälsosamma element bland arbetarna bör organiseras. Låt dem skaffa sig klubbor och ge judarna en omgång efter arbetsdagen.”

Den 2 mars skrev tidskriften Literaturnaja Gazeta att boken var ”en spottloska i ansiktet på det ryska folket”.

Vasilij Grossman själv utsattes i februari 1953 för ett generalangrepp i tidningen Pravda, där hans roman ”För en rättvis sak” – med en judisk huvudperson – avfärdades som ”historiskt felaktig” och med för många judiska romanfigurer. Den 2 mars skrev tidskriften Literaturnaja Gazeta att boken var ”en spottloska i ansiktet på det ryska folket”.

För Grossmans del väntade efter detta med stor sannolikhet ett gripande eller ett försvinnande, men tre dagar efter Literaturnaja Gazetas attack avled Stalin, vilket möjligen blev författarens räddning. En månad senare avtog de antisemitiska utfallen från Kreml, som då tillkännagav att man förkastade teorin om en judisk läkarkomplott.

Annons
Annons

Vasilij Grossman skrev sitt magnum opus ”Liv och öde”, en tegelsten på nästan tusen sidor, efter Stalins död i förhoppning om att tiden nu var mogen för sanningen. Ett återkommande tema i boken är likheterna mellan nazism och stalinism, inte bara vad gäller de totalitära inslagen utan också de antisemitiska. Grossman beskriver hur Stalin svingade ”just det det förintande svärd” över judarna som han nyss ”hade vridit ur händerna på Hitler”.

Antisemitismen har en otäck förmåga att återkomma på olika platser vid olika tidsperioder.

Boken gavs aldrig ut i Sovjet – partiideologen Suslov förklarade för Grossman att den inte skulle kunna offentliggöras under de närmaste tvåhundra åren. Men en kopia av manuskriptet smugglades ut ur landet på 70-talet, efter författarens död. 1986 gavs den den ut på svenska i Hans Björkegrens översättning och en nyutgåva kom 2007.

Antisemitismen har en otäck förmåga att återkomma på olika platser vid olika tidsperioder. I veckan släppte EU-kommissionen och EU:s byrå för grundläggande rättigheter en alarmerande rapport som visar att fyra av fem unga judar i Europa anser att antisemitismen är ett stort problem i deras hemländer. Enligt rapporten utsätts europeiska judar i åldrarna 16–34 år i större utsträckning för rasistiska trakasserier än äldre judar. Det är också betydligt vanligare att de i den yngre åldersgruppen – hela 41 procent av dem – under de senaste fem åren har övervägt att emigrera för att de inte känner sig trygga i sina europeiska hemländer.

Malmö vore en lämplig plats för detta museum.

Därför är det glädjande att den svenska regeringen i torsdags, samma dag som EU-rapporten publicerades, beslutade att en utredare ska tillsättas för att ta fram förslag för hur ett museum över Förintelsen ska inrättas. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2020.

Malmö vore en lämplig plats för detta museum.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons