Annons

Saeed Alnahhal:Målvakt och sångare: han var revolutionen i Syrien personifierad

Folkmassan i Ad Dana, Syrien, för Abd al-Basset al-Sarouts döda kropp till sista vilan.
Folkmassan i Ad Dana, Syrien, för Abd al-Basset al-Sarouts döda kropp till sista vilan. Foto: Anas Alkharboutli/AP

Den kända målvakten och upprorssångaren Abd al-Basset al-Sarout sades personifiera den syriska revolutionen: fattig, besviken men outtröttlig.
I början av juni blev han den femte sonen som hans mamma förlorar.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

al-Sarout stred i Jaysh al-Izza fram till sin död.

Foto: Syrian Rebel Group Jaysh al-Izza/AP Bild 1 av 1

”Oh mamma, jag kommer tillbaka till dig som martyr. Bli lika glad för mig som om jag vore brudgum”.

Det är inledningen på den revolutionära och sorgliga låt jag gillar mest bland alla dem som sjungits sedan den syriska revolutionen bröt ut 2011. Men jag vågade aldrig sjunga den inför min mamma. Ingen mamma står ut med tanken på att något kan hända hennes barn.

Mamman till sångaren som sjöng låten, den kända målvakten Abd al-Basset al-Sarout, har fått uppleva det på riktigt.

27-åringen är den femte sonen som hon förlorat under revolutionen. Han dog den 8 juni efter att ha sårats under strider mot regeringsstyrkor i distriktet Hamah, så nära sin hemstad Homs som han kunde komma på grund av striderna.

Al-Sarout kämpade för frihet och värdighet. Han stred på alla sätt han trodde på, från att sjunga oppositionella sånger vid de civila demonstrationerna under revolutionens första år, till att bli befälhavare i rebellgruppen Jaysh al-Izza, som är ansluten till den fria syriska armén.

Även de som inte brukar hylla militärer visade gärna sin stolthet och sorg över honom.

Annons
Annons

al-Sarout stred i Jaysh al-Izza fram till sin död.

Foto: Syrian Rebel Group Jaysh al-Izza/AP Bild 1 av 1

Som syrisk journalist som upplevde revolutionen från första dagen har jag aldrig sett oppositionen stå så enad bakom någon som den gjorde bakom al-Sarout.

Nästan alla blev ledsna när de fick veta att al-Sarout hade dött. Även de som inte brukar hylla militärer visade gärna sin stolthet och sorg över honom.

Jag har aldrig trott på vapen som en lösning på den syriska konflikten. Folket skulle aldrig besegra regimen utan direkt militär hjälp utifrån. Även om jag hade stannat kvar i Syrien hade jag inte tagit upp vapen.

Ändå fick jag skuldkänslor för att jag lämnat landet när jag hörde att al-Sarout dött. Han hade fortsatt att kämpa för det många av oss lovat: att störta regimen och befria landet och folket.

Det finns en kollektiv känsla hos syrier som vill störta regimen att al-Sarout personifierar den syriska revolutionen. Han framstod som en perfekt reflektion av alla dess beståndsdelar; enkel, fattig, hederlig, besviken och envis.

Han kallades för ”revolutionens väktare”. Innan revolutionen bröt ut var han känd som målvakt för det nationella ungdomslaget och staden Homs fotbollslag, al-Karamah (”värdighet” på arabiska).

Efter att al-Sarout stupat, hyllades och uppmärksammades han över hela världen. Då skickade fotbollens styrande organ i Syrien, den syriska federationen för fotboll, ut ett pressmeddelande. Där stod att al-Sarout fick sparken från al-Karamah 2011, när han ”blev en av terroristerna i Syrien”.

al-Sarout stred i Jaysh al-Izza fram till sin död.
al-Sarout stred i Jaysh al-Izza fram till sin död. Foto: Syrian Rebel Group Jaysh al-Izza/AP
Annons
Annons

Då eldade al-Sarout upp deltagarna i de stora demonstrationerna i Homs med sin musik. Men myndigheterna i Syrien kallar alla som deltog i de populära protesterna mot regimen för terrorister.

Al-Sarout hade rykte som en unik rebell som aldrig strävade efter berömmelse eller anammade någon annan agenda än revolutionens. Så han vägrade tillkännage lojalitet till några islamiska grupper liksom terroristgruppen IS eller Nusrafronten (HTS), en gren av al-Qaida.

Men senare, när han var belägrad i gamla Homs 2014, skickade han ett lugnande meddelande till jihadisterna och kallade Nusrafronten och IS sina ”bröder”. Han syntes också i ett klipp där han sjöng en låt som hyllar terrorattacken mot World Trade Center i New York.

Han fick ta emot kritik för detta, särskilt av dem som kämpar för att bevara revolutionen så som den var när den bröt ut; inte ett sekteristiskt inbördeskrig utan att folk från olika religiösa inriktningar kämpar tillsammans mot regimen.

Det hade al-Sarout själv visat tidigt när han sjöng tillsammans med skådespelerskan Fadwa Sulayman, en välkänd upprorisk alawit, vintern 2011. Al-Sarout var sunnimuslim liksom majoriteten i Syrien - och i revolutionen.

Att berätta högt att han var på samma sida med jihadisterna utan att böja knä var inte tillräckligt för al-Sarout. När han och andra rebeller evakuerades från gamla Homs 2014, försökte Nusrafronten döda honom eftersom han under belägringen hade han stridit tillsammans med IS mot regimen. Vid den tidpunkten hade Nusrafronten en konflikt med IS.

Det är inte så enkelt att säga vem som tillhör vem eller vilka grupper som står varandra nära.

Annons
Annons

En prövning som hölls, som Nusrafronten deltog i, kom fram till att al-Sarout aldrig hade följt eller arbetat för IS.

Efter prövningen vägrade al-Sarout att strida för Nusrafronten. I stället blev han befälhavare i Jaysh al-Izza, och där stred han fram till sin död.

På Jaysh al-Izzas hemsida och i pressmeddelanden uppger Jaysh al-Izza själva att de tillhör Fria syriska armén, FSA. Men det finns uppgifter om att gruppen har en islamistisk agenda och står nära Nusrafronten.

På plats i krigets Syrien finns inga regler eller logik. Det är inte så enkelt att säga vem som tillhör vem eller vilka grupper som står varandra nära. Den som vägrar att visa lojalitet kan förintas av en stor spelare som Nusrafronten eller IS. Därför kan grupper och enskilda individer tvingas ingå olika allianser för att kunna fortsätta att strida mot huvudfienden – regimen.

I den av al-Sarouts låtar jag gillar mest, ber martyren sin mamma att klä på honom eid-firandets kläder. Nästan som om han vetat att han själv skulle bli martyr bara några dagar efter eid.

När al-Sarouts mamma fick veta att hennes son hade blivit sårad i strid reste hon 13 timmar med buss för att se honom. Men döden var tyvärr snabbare och hon fick bara se hans livlösa unga kropp, fylld av gamla och färska skador.

Mamman som förlorat maken, fem söner och fem syskon i revolutionen har själv flytt till Turkiet. Ändå vill hon inte pressa den enda son hon har kvar att lämna fronten och komma och leva med henne. Det hon begär av honom och alla syrier som deltar i upproret är att inte retirera, utan att fortsätta kämpa mot förtryckaren, Bashar al-Assad.

”Mest misstänkt: ung muslimsk flykting i Sverige” | SvDsvd.seAtt leva i två världar – fredens Sverige och krigets Syrien | SvDsvd.se
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons