Annons

”Mamma var skamsen över att hon trodde på Hitler”

Märta Zenker flyttar till Tyskland sommaren 1939 efter att ha gift sig med Gerhard.
Märta Zenker flyttar till Tyskland sommaren 1939 efter att ha gift sig med Gerhard. Foto: Privat

Hur var det att uppleva andra världskriget i Tyskland? Tack vare svenskan Märta Zenkers flitiga brevskrivande kan vi följa omställningen från eufori till nationens fullständiga upplösning.

– Hon kände sig skamsen över att hon hade varit så positiv till Hitler under kriget, säger sonen Stefan Zenker.

Under strecket
Publicerad

Märta och Gerhard Zenker på skogsutflykt i Dresden med sönerna Stefan och Rolf i september 1942. ”Precis den här minen har Stefan, när man berättar sagor för honom”, har mamma Märta skrivit på baksidan av bilden.

Foto: Privat Bild 1 av 7

Märta Zenker drar vagnen med sonen Stefan under sin mor Gunhilds besök i Dresden sommaren 1940. Båda kvinnorna bär rävboa.

Foto: Privat Bild 2 av 7

Stefan Zenker har ärvt en tusenmarksedel som under 1920-talet gjordes om till en miljardsedel.

Foto: Johan Lindberg Bild 3 av 7

Märta Zenker med gudfar Otto Schweitzer och sin mamma Gunhild 1940. Tidningsrubriken lyder ”einmarsch in Paris” (inmarsch i Paris).

Foto: Privat Bild 4 av 7

Märta Zenker med sonen Stefan i barnvagnen vid trappan till Brühlsche Terrasse våren 1942.

Foto: Privat Bild 5 av 7

Exempel på censurerat brev.

Bild 6 av 7

Stefan Zenker på tomten hemma i Sollentuna.

Foto: Johan Lindberg Bild 7 av 7

Det har nu gått 80 år sedan tyskarna satte igång andra världskriget genom att gå in i Polen den 1 september 1939. Dagarna efter sker krigsförklaringarna som ska sätta världen i brand.

23-åriga svenskan Märta Zenker har då precis flyttat till tyska Dresden efter att ha gift sig med diplomingenjör Gerhard Zenker. Breven som skickas mellan Märta och hennes oroliga föräldrar hemma på gården nära Enköping finns bevarade. Hennes pappa Elof skriver in sin dagbok den 1 september bland annat: ”Kriget bryter ut. Harvade och sådde vete. Vad skall gå över oss – och särskilt Märta och Gerhard.”

– Samma dag skrev Märta ett brev om att de nu har fått gasmasker i Dresden och att allt är mörklagt om nätterna. Men annars verkar hon inte särskilt orolig, tonen i breven känns väldigt optimistisk, berättar sonen Stefan Zenker som föddes i Tyskland under kriget och som har bott i Sverige sedan 1944.

Även om censuren begränsar Märtas möjligheter att vara helt frispråkig i breven så ger de en bild av hur kriget upplevs av de tyskar som inte var med på slagfälten. Efter några veckor börjar dödsannonser från kriget synas i tidningarna och Märta beskriver hur en bekant ”fullständigt försvinner in i sig själv” i sin oro över 19-årige sonen som strider i Polen.

Annons
Annons

Märta och Gerhard Zenker på skogsutflykt i Dresden med sönerna Stefan och Rolf i september 1942. ”Precis den här minen har Stefan, när man berättar sagor för honom”, har mamma Märta skrivit på baksidan av bilden.

Foto: Privat Bild 1 av 2

Märta Zenker drar vagnen med sonen Stefan under sin mor Gunhilds besök i Dresden sommaren 1940. Båda kvinnorna bär rävboa.

Foto: Privat Bild 2 av 2
Märta och Gerhard Zenker på skogsutflykt i Dresden med sönerna Stefan och Rolf i september 1942. ”Precis den här minen har Stefan, när man berättar sagor för honom”, har mamma Märta skrivit på baksidan av bilden.
Märta och Gerhard Zenker på skogsutflykt i Dresden med sönerna Stefan och Rolf i september 1942. ”Precis den här minen har Stefan, när man berättar sagor för honom”, har mamma Märta skrivit på baksidan av bilden. Foto: Privat

Men krigsrapporterna är ändå ganska få i breven – som domineras av målande berättelser om utflykter, blomstrande äppelträd och härliga måltider. Staden är berömd för sin skönhet och kallas ”Florens vid Elbe”. Hon lugnar också föräldrarna med att Dresden är så ”fjärran från fienden” och inte kommer att anfallas.

Hon blev helt förtrollad när hon första gången som 17-åring 1934 besökte Tyskland.

Märta skriver i positiva ordalag om Adolf Hitler och framhåller bland annat att ”han vill spara tusentals liv genom att inte skynda på kriget”. Hon skriver också om hur gulligt det är att sonen Stefan har lärt sig att säga ”Heil Hitler”.

– Det är förstås svårt att förstå i dag. Men hon blev helt förtrollad när hon första gången som 17-åring 1934 besökte Tyskland, året efter att nazisterna hade tagit makten. Det var lägereldar, SA-sånger och stora demonstrationer. Hennes familj hade också alltid sympatiserat med tyskarna – de tog bland annat emot ett krigsbarn efter första världskriget, säger sonen Stefan.

Märta Zenker drar vagnen med sonen Stefan under sin mor Gunhilds besök i Dresden sommaren 1940. Båda kvinnorna bär rävboa.
Märta Zenker drar vagnen med sonen Stefan under sin mor Gunhilds besök i Dresden sommaren 1940. Båda kvinnorna bär rävboa. Foto: Privat
Annons
Annons

Stefan Zenker har ärvt en tusenmarksedel som under 1920-talet gjordes om till en miljardsedel.

Foto: Johan Lindberg Bild 1 av 1

I ett brev hem till sin bror skriver Märta om sin upplevelse 1934: ”Om Du nu såg din yngsta syster skulle Du förvånas. Den obetydliga grå sparven jag var i Strängnäs är försvunnen och i stället står där en världsdam van vid det kosmopolitiska vimlet och med det uppåtgående hakkorset fästat på sitt hjärta”.

– Pappa röstade säkert på nazistpartiet även om han aldrig var politiskt engagerad. Han växte upp i en prästfamilj och de hade förlorat allt under inflationen, säger Stefan.

Ett exempel på hyperinflationen är att priset på en enkel spårvagnsbiljett på en månad 1923 stiger från 3 000 till 250 000 mark. Ytterligare två månader senare får den tysk som vill ha ett bröd som väger 200 gram slänga upp 7,5 miljarder mark på disken.

Stefan Zenker har ärvt en tusenmarksedel som under 1920-talet gjordes om till en miljardsedel.
Stefan Zenker har ärvt en tusenmarksedel som under 1920-talet gjordes om till en miljardsedel. Foto: Johan Lindberg

– Det var en kaotisk tid och inbördeskrig hotade. Familjen var livrädd för att farfar som högt uppsatt präst skulle råka illa ut om kommunisterna kom till makten. Nu har vi ju facit för vad nazisterna stod för, men det hade inte tyska folket då. När nya lagar väl hade införts av nazisterna så var det väldigt svårt att komma med en avvikande åsikt utan att bli av med jobbet. Man såg också att folk försvann oförklarligt, säger Stefan.

– Dessutom trodde många att nazisterna var lösningen på arbetslösheten och ekonomin. Det fanns också en stor ilska mot omvärlden över fredsvillkoren efter första världskriget, som ansågs vara djupt orättvisa med krigsskadestånd och förlorade landområden.

Att Märta Zenkers positiva ton till Hitler består under kriget kan förstås kännas obegripligt när man vet att miljontals människor dödas i nazisternas förintelseläger. Men Stefan känner sig övertygad om att föräldrarna var omedvetna om Förintelsen.

Annons
Annons

Märta Zenker med gudfar Otto Schweitzer och sin mamma Gunhild 1940. Tidningsrubriken lyder ”einmarsch in Paris” (inmarsch i Paris).

Foto: Privat Bild 1 av 1

– Det var nog relativt enkelt för naziledningen att så tvivel om sanningshalten i exempelvis rykten om folkmord. Däremot var det förstås helt uppenbart för alla att judarna först diskriminerades och sedan under kriget deporterades österut, säger Stefan.

– Mamma kände nog skuld efter kriget, eftersom hon fick en känsla av att hon varit så naiv. Men det var förstås inte många som vågade protestera. Det var dessutom dödsstraff på ryktesspridning.

Märta Zenker med gudfar Otto Schweitzer och sin mamma Gunhild 1940. Tidningsrubriken lyder ”einmarsch in Paris” (inmarsch i Paris).
Märta Zenker med gudfar Otto Schweitzer och sin mamma Gunhild 1940. Tidningsrubriken lyder ”einmarsch in Paris” (inmarsch i Paris). Foto: Privat

Under krigets första år, 1939–1942, är det en sprudlande energi i Märtas brev. På söndagsmorgnarna beskriver hon hur ”någon står i kyrktornet och blåser i basun åt olika håll. Det är så vacker natur härute, även om det finns många fabriker. En läckerhet är päronen i trädgården som har härlig fransk smak.”

Ofta beskrivs hela veckomatsedeln – exempel på maträtter är wienerschnitzel, pudding, flädersoppa, makaroner med tomatsås, kåldolmar och gulasch med plommonkompott.

– Ransoneringarna slog inte särskilt hårt mot tyskarna under de första krigsåren. Nazistledningen mindes hur svält orsakade missnöje under första världskriget och att bra matförsörjning inom landet behövdes för krigsviljan, säger Stefan Zenker som har 408 bevarade brev skrivna av Märta under krigsåren.

Mycket i breven handlar också om hennes försök att komma in i den tyska vardagen och bli en del av samhället. Ibland måste hon också vässa armbågarna. Under graviditeten 1940 har hon ett ”rött kort” som ger henne förtur i butikerna. ”Jag trängde mig fram med en kraftansträngning och gummorna var förbaskade”, skriver hon.

Annons
Annons

Märta Zenker med sonen Stefan i barnvagnen vid trappan till Brühlsche Terrasse våren 1942.

Foto: Privat Bild 1 av 2

Exempel på censurerat brev.

Bild 2 av 2
Märta Zenker med sonen Stefan i barnvagnen vid trappan till Brühlsche Terrasse våren 1942.
Märta Zenker med sonen Stefan i barnvagnen vid trappan till Brühlsche Terrasse våren 1942. Foto: Privat

Alla verkar övertygade om att Tyskland ska vinna kriget och när anfallen sker mot Danmark och Norge skriver Märta att danskarna gjorde rätt som gav sig direkt: ”Jag förstår inte att norrmännen sätter sig till motvärn. Vill de absolut hävda sin neutralitet eller är de så engelskvänliga? Inte blir det krig i Sverige? Gör ni som danskarna i så fall. Se så rart dom har det”, skriver hon.

Märta tillägger även att ”med ett starkt Tyskland efter en tysk seger ska det väl aldrig bli depression och sådant elände efter kriget.” Men med tiden blir tonen allt mer pessimistisk i breven och censuren tilltar. Under 1943 skriver hon i ett av breven att det bara har kommit ”en brun remsa” från modern senast och att ”resten klippts bort av svensk censur”. Hon uppmanar föräldrarna att inte skriva om politik i breven.

– Vi fick allt oftare söka skydd i jordkällaren under nätterna. Men jag var ju så liten att jag inte förstod allvaret när det bombades. Jag tyckte det var ganska mysigt när folk satt tillsammans och sjöng, säger Stefan Zenker.

Exempel på censurerat brev.
Exempel på censurerat brev.

Märta blir samma år gravid för tredje gången och oron får henne då att vilja flytta från det alltmer oroliga Tyskland till Sverige med sönerna. Så blir det också. Stefan minns uppbrottet från Dresden en natt våren 1944.

Annons
Annons

– Det var helt kolsvart ute när vi gav oss av. När vi kom fram till Berlin såg jag att vissa hus var sönderbombade. Jag sa då att jag vill se fler ”kaputte Häuser” (trasiga hus), vilket förstås inte var så lämpligt sagt men jag var ju bara tre år då.

Pappa Gerhard blir tack vare sitt forskaryrke inte inkallad under kriget, men i breven kan hela tiden skymtas en oro för att han ”kan bli skickad vart som helst, när som helst”. Han blir kvar i Dresden där han klarar sig undan de allierades stora anfall i februari 1945. Tiotusentals människor dör när staden brandbombas – under det mest intensiva dygnet deltar 772 engelska och 311 amerikanska plan.

I tonåren började man ju förstå vad tyskarna hade ställt till med och det var förstås en jobbig känsla.

Märta är förstås utom sig av oro när hon inte får något livstecken från Gerhard. Dagarna går och blir till veckor. Efter sex veckor dimper ett brev ner som Märta sliter upp. Gerhard är välbehållen.

Men oron är inte över. Vid krigsslutet tillfångatas han av amerikanerna i Bayern.

– Då var det kaotiskt i Tyskland. Folk sköts utan rättegång och dessutom hände det att tyskar återintog byar och hängde de personer som hade gett upp staden åt amerikanerna, säger Stefan.

Men Gerhard lyckas mirakulöst nog att fly. En natt tar han sig i mörkret över gränsen till Schweiz och kan sedan ansluta till familjen i Sverige julen 1946. De har då varit ifrån varandra i två och ett halvt år, och pappan har aldrig sett sin yngsta son.

Gerhard Zenker får efter en tid arbete på Atlas Diesel och familjen blir kvar i Sverige. De tre sönerna får vid några tillfällen under uppväxten känna av den kollektiva ilska som världen känner mot tyskarna.

Annons
Annons

Stefan Zenker på tomten hemma i Sollentuna.

Foto: Johan Lindberg Bild 1 av 1

– Någon gång var det en kvinna i trakten som skrek ”jäkla nazist” när vi hade busat med deras barn. Men annars kände jag mig inte mobbad eller så. I tonåren började man ju förstå vad tyskarna hade ställt till med och det var förstås en jobbig känsla.

Stefan Zenker på tomten hemma i Sollentuna.
Stefan Zenker på tomten hemma i Sollentuna. Foto: Johan Lindberg

Hur såg dina föräldrar tillbaka på kriget?

– Mamma tyckte förstås att det var tungt efter kriget när hon började förstå hur hemsk Hitlers regim hade varit. Hon kände nog skuld över att ha stöttat Tyskland och var förstås chockad när hon fick höra om Förintelsen.

– Pappa pratade sällan om kriget och det var inte förrän på 1960-talet som jag för första gången hörde honom säga att Hitler förvandlades till ett monster. Så lång tid tog det för honom att förstå. Jag hörde aldrig pappa säga ett ont ord om judar, säger den i dag 79-årige Stefan Zenker när SvD möter honom i hans villa i Sollentuna.

Tror du att något liknande kan hända igen i Europa?

– Inte i dag – men kanske ”i morgon”. Framför allt är det skrämmande hur lätt det är att ta kommandot över en befolkning genom att införa lagar som begränsar yttrandefriheten och de grundläggande rättigheterna. Det var inte 1939 som kontrollen förlorades över Tyskland. Det var 1933 när nya lagar gav nazisterna fullständig makt, säger Stefan.

Han är mer orolig för staters minskade respekt för de grundläggande fri- och rättigheter som EU:s stadga garanterar, än han är för de högerextrema vindarna som nu blåser.

– Det är till exempel väldigt oroande att regeringar i Europa försöker ta kontroll över domstolar och medier. Samtidigt möjliggör den tekniska utvecklingen en närmast oinskränkt kontroll över medborgarna. Det tror jag kan leda ganska mycket åt helsike.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons