Annons

Mamman sågade filmen: ”Du förråder allt vi står för”

I ”Förolämpningen” sätts en hel nation i gungning av ett förfluget ord. Filmen har hyllats i väst och är nominerad till en Oscar, men i Mellanöstern har den fått hård kritik – bland annat av regissörens egen familj.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

”Förolämpningen” tar avstamp i ett bråk mellan den libanesiske bilmekanikern Toni och den palestinske byggarbetaren Yasser.

Foto: Scanbox EntertainmentBild 1 av 3

Ziad Doueiri fick inspiration till ”Förolämpningen” efter ett bråk.

Foto: Hassan Ammar/TTBild 2 av 3

Ziad Doueiri anlitade sin mamma som konsult för scenerna i rättssalen.

Foto: Scanbox EntertainmentBild 3 av 3

”Förolämpningen” tar avstamp i ett bråk mellan den libanesiske bilmekanikern Toni och den palestinske byggarbetaren Yasser.

Foto: Scanbox EntertainmentBild 1 av 1
”Förolämpningen” tar avstamp i ett bråk mellan den libanesiske bilmekanikern Toni och den palestinske byggarbetaren Yasser.
”Förolämpningen” tar avstamp i ett bråk mellan den libanesiske bilmekanikern Toni och den palestinske byggarbetaren Yasser. Foto: Scanbox Entertainment

Det började med en balkongscen, men utan Romeo och Julia. Den libanesiske filmaren Ziad Doueiri vattnade blommorna på sin balkong i västra Beirut och råkade skvätta på en förbipasserande man.

Främlingen blev förbannad och de båda männen började gräla. När Doueiri insåg att hans antagonist var palestinier slog det slint i hans hjärna och han hävde ur sig det otänkbara: ”Jag önskar att Ariel Sharon hade utplånat er allihop!”.

För mig är orättvisa inte något filosofiskt spörsmål utan något djupt personligt.

Efteråt skämdes han som en hund, sökte upp mannen och bad om ursäkt. Men händelsen lämnade honom inte, den studsade runt i huvudet och förvandlades till en filmidé: vad skulle ha hänt om han inte hade kunnat säga förlåt, om konflikten hade fortsatt att eskalerat?

Annons
Annons

– Jag ville berätta om två personer som sätter igång något litet som blir en rullande snöboll som de inte kan kontrollera, säger Ziad Doueiri på telefon från Paris, där han bor numera.

”Förolämpningen” handlar om Toni och Yasser, en kristen libanesisk bilmekaniker och en muslimsk palestinsk byggarbetare. De är två helt vanliga medelklassmän men bär båda på trauman från det libanesiska inbördeskriget, och för dem utvecklas det hätska bråket om balkongskvätten till en nationell kris som måste avgöras i domstol.

Filmen har hyllats för att den tar upp så många aktuella teman: jakten på rättvisa i en korrupt värld, spänningar mellan kristna och muslimer, destruktiv maskulinitet. Själv blir regissören lite full i skratt när hans filmer beskrivs som politiska inlagor eller djupsinniga allegorier över världsläget.

– Jag har aldrig varit en intellektuell kille! För mig är orättvisa inte något filosofiskt spörsmål utan något djupt personligt. Jag var barn under kriget och då var orättvisa något som vi levde och andades. Det var små saker, som att bli stoppad i en syrisk vägspärr och få stryk, eller att köa i timmar till ett bageri och se hur milismännen fick gå före i kön. Filmen är självbiografisk, inte politisk eller filosofisk.

”Förolämpningen” nominerades till en Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film och har fått biodistribution i en lång rad europeiska länder. I Mellanöstern har den delat biopubliken i två läger, kristna som hyllar filmen och muslimer som vill att den ska bannlysas.

Anledningen är att ”Förolämpningen” till stor del är berättad ur kristna libanesers perspektiv, och sätter ljuset på en massaker som PLO-stödda milismän utförde mot en kristen stad 1976.

Annons
Annons

Ziad Doueiri fick inspiration till ”Förolämpningen” efter ett bråk.

Foto: Hassan Ammar/TTBild 1 av 2

Ziad Doueiri anlitade sin mamma som konsult för scenerna i rättssalen.

Foto: Scanbox EntertainmentBild 2 av 2
Ziad Doueiri fick inspiration till ”Förolämpningen” efter ett bråk.
Ziad Doueiri fick inspiration till ”Förolämpningen” efter ett bråk. Foto: Hassan Ammar/TT

För Ziad Doueiri innebar ämnesvalet att han kom på kant med sin muslimska vänsterintellektuella familj, som alltid har stöttat palestiniernas sak. För att scenerna i rättssalen skulle bli trovärdiga anlitade han sin mamma – en framstående advokat – som konsult, och hon trodde att filmens budskap skulle fläcka ner familjens rykte.

Det är ju inte mitt problem hur människor väljer att tolka filmen.

– Hon fick till och med hälsoproblem på grund av filmen, av stressen. Hon är engagerad i organisationer som kämpar för fattiga, för funktionshindrade, för palestinier. Och jag tittade på palestinierna med kritiska ögon. Hon sa att ”du förråder allt som din pappa och jag står för eftersom det du säger kan misstolkas”.

– Men det är ju inte mitt problem hur människor väljer att tolka filmen – man kan inte göra film om man är rädd för att hamna i konflikt med folk, säger Ziad Doueiri, och tillägger att modern numera ställt sig bakom filmen.

Ziad Doueiri anlitade sin mamma som konsult för scenerna i rättssalen.
Ziad Doueiri anlitade sin mamma som konsult för scenerna i rättssalen. Foto: Scanbox Entertainment

Det här är inte första gången som regissören har rört upp starka känslor på hemmaplan. Hans förra film ”The Attack” blev bannlyst i 22 länder i Mellanöstern eftersom den är inspelad i Israel – ett land som libaneser enligt lag inte får besöka. Framförallt var det den pro-palestinska rörelsen som manade till bojkott, något som Doueiri beskriver som en utlösande faktor till det fruktansvärda han sa på balkongen.

– Jag slet i tre år med att få filmen gjord, det var oerhört tungt och frustrerande arbete – och så kunde palestinska intellektuella knäppa med fingrarna och få den förbjuden. Så när jag insåg att mannen jag grälade med var palestinier så flög det bara ur mig. Det var naturligtvis fruktansvärt, ett stort misstag. Men om jag inte hade sagt det – då hade ju inte filmen funnits.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons