Yasri Khan är en före detta miljöpartistisk politiker som väckte debatt när han våren 2016 vägrade att ta en kvinna i hand till följd av sin muslimska tro.
Yasri Khan är en före detta miljöpartistisk politiker som väckte debatt när han våren 2016 vägrade att ta en kvinna i hand till följd av sin muslimska tro. Foto: Staffan Löwstedt

”Muslimer som synts har blivit karaktärsmördade”

Hans vägran att ta en kvinnlig reporter i hand blev början på en infekterad strid om svenska värderingar som ännu pågår. Men varför är det så viktigt för Yasri Khan att inte ta en kvinna i hand, och hur ser han på religionens roll i Sverige? Dramatikern Stina Oscarson har mött honom i del två i en samtalsserie om den polariserade debatten.

Uppdaterad
Publicerad

Allting började en aprildag för snart tre år sedan när den kvinnliga TV4-reportern var på besök hos den muslimska föreningen vid Skanstull i Stockholm. Miljöpartisten Mehmet Kaplans tid som bostadsminister var precis över. Han hade tvingats lämna sin post efter att det blivit känt att han befunnit sig på samma middag som en representant för den turkiska högerextrema organisationen Grå vargarna, och nu ville reportern ställa några frågor till partivännen Yasri Khan om det hela.

I stället kom allt att handla om Khan, som vägrade ta reportern i hand. För att hon var kvinna. Den uteblivna handskakningen skulle komma att bli startskottet för en upphettad debatt om svenska seder och värderingar.

”I Sverige så hälsar man på varann, man tar både kvinnor och män i handen”, lät statsminister Stefan Löfven meddela. Yasri Khan lämnade partipolitiken efter den massiva kritiken och ägnar sig i dag helhjärtat åt Svenska muslimer för fred och rättvisa, föreningen han en gång startade tillsammans med Kaplan.

Stina Oscarson och Yasri Khan
Stina Oscarson och Yasri Khan Foto: Staffan Löwstedt

Men hur ser han på religionens och traditionens roll i det sekulära Sverige, och hur kan det vara värt att offra så mycket för att slippa ta det motsatta könet i hand? Det är frågor jag bär jag med mig inför vårt möte på föreningens kontor i Skanstull. Och jag måste erkänna att jag är lite spänd. Rädd för att göra fel. Råka sträcka fram handen av gammal vana. Eller kanske till och med kramas.

Annons

Han öppnar dörren, lägger handen på bröstet, jag nickar och går in. Hälsningsproceduren är över. Han visar mig köksområdet där den numera famösa intervjun ägde rum.

Stina: Vad var det som hände egentligen?

Yasri: Jag försökte hälsa genom att lägga handen på hjärtat. Då hade de tydligen redan satt igång att filma. Sedan gick vi in och jag förklarade att jag gärna hälsar på ett sätt där båda parter kan undvika fysisk beröring. Tanken var att vi skulle prata om Mehmet Kaplan, där jag menade att det var ett drev och fel att han hade fått så mycket kritik. Men mitt i intervjun började TV4-reportern fråga om handskakningen, och sedan var det ju det som blev storyn.

Yasri Khan
Yasri Khan Foto: Staffan Löwstedt

Stina: Vad känner du kring det nu?

Yasri: Det är en berättelse som man inte äger när den väl spridit sig. Det är jobbigt förstås, men svårt att göra något åt. Jag hade varit aktiv i MP i mer än åtta år och hälsat på Margot Wallström, Alice Bah Kuhnke och alla i partiet genom att lägga handen på hjärtat. Och det hade inte varit några problem. Sedan plötsligt blev det en grej som man valde att dreva emot. Det här var också precis i det läget när man började prata om svenska värderingar.

Annons

Vi hade en minoritetsregering och man hade just beslutat om att stänga Sveriges gränser. Och MP tvingades ta ställning till om man skulle gå med på det här eller gå i opposition. Min hållning var tydlig, jag tyckte att det var bättre att gå i opposition. I det läget tror jag att just det här med handskakningen blev ett sätt att gå populistiska åsikter till mötes om begreppet ”svenskhet” som tidigare varit odefinierat.

Stina: Vad tänker du om att en statsminister gör ett sådant uttalande som Löfven gjorde när han sa att man i Sverige ”tar både kvinnor och män i handen”?

Yasri: Ja, det visar ju var vi befann oss som land, alltså rent psykologiskt. Men det fanns faktiskt vissa redaktörer som ändå reagerade på det: ”Jaha, hur hälsar man då herr statsminister, ska vi lagstifta om det här?”

Stina: Alltså, för mig personligen, får man hälsa hur man vill. Jag tycker att det är en rikedom att leva i ett land med en mångfald av kulturer och åsikter. Men om det ska vara möjligt så kräver det samtidigt rätt mycket av oss, både som medborgare och från politiskt håll. Jag undrar om du på något sätt kan förstå den som känner sig kränkt eller diskriminerad för att du inte hälsar?

Annons

Yasri: Men jag hälsar ju.

Stina: Ja, men inte på det sätt som många förväntar sig. Och du gör skillnad på män och kvinnor.

Yasri: När du kom sa jag hej och vi hade ögonkontakt.

Stina: Det jag far efter är om du kan förstå att det finns de som uppfattar ditt sätt att hälsa som förminskande?

Stina Oscarson och Yasri Khan
Stina Oscarson och Yasri Khan Foto: Staffan Löwstedt

Yasri: Om man bär på förinställda fördomar om människor i stället för att förstå vad det egentligen handlar om, kan jag ju förstå den tankebanan. Det kanske stämmer på någon där ute, men det stämmer inte alls i det här fallet – vilket jag gång på gång upprepat.

Stina: Men det finns ändå en princip i Sverige att behandla alla lika.

Yasri: Det är ett generellt påstående som inte alls stämmer. Vi behandlar folk olika hela tiden och tur är väl det. Tänk om vi behandlade en fyraåring som en tjugoåring? Tänk om man erbjöd män en cellprovsundersökning av livmodern bara för att kvinnor erbjuds det? Ett sådant generellt påstående blir väldigt sovjetiskt och skulle ta död på all form av individualism. Jag tror på att man som princip ska försöka behandla människor bra och acceptera att ”bra” kan se olika ut för olika människor.

Annons

Jag har engagerat mig i Svenska muslimer för fred och rättvisa som aktivt arbetar med att stärka kvinnor och män på alla sätt som står till vårt förfogande. Även i MP, där jag var aktiv, var detta viktiga frågor. Jag har även varit positiv till samtyckeslagen som försöker formulera någon form av tydligare respekt för kroppslig integritet.

Sättet vi hälsar på handlar om kroppslig integritet och där försöker jag vara konsekvent med att varje människa måste få äga rätten till sin egen kropp. Jag skulle kunna göra en jämförelse mellan det och #metoo som också i grunden handlar om att folk inte respekterar kvinnors kroppsliga integritet.

Stina: Rent konkret, vad menar du när du säger kroppslig integritet?

Yasri: Att ha makten över sin egna kropp. Jag menar att det är ett integritetsbrott när någon till exempel tvingar dig att äta viss mat, bestämmer vilken klädsel du får ha på dig, eller insisterar på fysisk kontakt som inte sker med ditt samtycke.

Stina: Det hänger jag med på, men jag tror att problemet för de flesta är att du gör skillnad på män och kvinnor.

Annons

Yasri: Men är det diskriminering att man låter vissa personer se vissa delar av ens kropp och inte andra? Och att man låter vissa röra vid en men inte andra?

Stina: Nej, det är ju rätt naturligt.

Stina Oscarson och Yasri Khan
Stina Oscarson och Yasri Khan Foto: Staffan Löwstedt

Yasri: Gränsen för vad som är kroppslig integritet varierar mellan individer. Vad som anses vara acceptabelt för en person kan vara för intimt för en annan. Vissa kan uppleva det som naket att visa sig med sitt hår synligt, andra om benen exponeras medan någon annan kan vara helt bekväm med att vara naken inför andra. Det är en fråga om religion, visst. Men främst en fråga om kroppslig integritet. Och det är därför jag anser att ett sekulärt samhälle borde acceptera det.

Stina: Men kan du förstå att ditt sätt att hälsa kan bli en symbol för något mycket värre? Det är ju trots allt en hel del kvinnoförtryck som gjorts och görs i religionens namn.

Annons

Yasri: Nej, jag tycker det blir långsökt. Det krävs mycket arbete och kreativitet såväl som illvilja för att omvandla detta till en symbol för kvinnoförtryck. Det säger jag tydligt nu att det inte är. Sedan om man tror att det är någon form av lögn, ja då kanske man ska ha den diskussionen i stället. Om misstro. Om varför man vill tro illa om andra människor och vad som driver en till att tänka så.

Stina: Jag tänker att det finns en motsatt problematik också. Alla de muslimer som faktiskt vill anpassa sig till mer till sekulära levnadssätt men inte vågar eller som inte får av sin omgivning. Eller ser du positivt på att fler skulle börja tumma på traditioner som att bära slöja eller inte skaka hand?

Yasri: Det blir en konstigt formulerad fråga. Det är som att jag skulle fråga en person inom en HBTQ-community om det är okej för andra människor att inte vara gay?

Stina: Fast det är inte jämförbart. Det finns ju väldigt många olika sätt att vara muslim på. Och det finns grupperingar inom islam som menar att en väldigt konservativ tolkning av islam är det enda rätta.

Annons

Yasri: Men det finns också människor inom HBTQ-rörelsen som vill plocka bort allt som har med kön att göra. Och sedan finns det de som tycker att ”nej, men kön det är okej”.

Stina: Ser du alls ett problem med de mer fundamentalistiska anhängarna av islam? Som inte vill acceptera att det ska finnas några liberala tolkningar?

Yasri: Jag upplever att personer som försöker tvinga religion på andra människor, de har nog inte riktigt förstått religionen ordentligt. För det finns inget tvång i religionen.

Stina: Men finns det i dina ögon någonting i tolkningarna av islam som gör att det skulle kunna vara befogat med en rädsla för en ökad islamisering?

Yasri Khan
Yasri Khan Foto: Staffan Löwstedt

Yasri: Det finns människor som har vuxit upp i socioekonomiskt svåra förhållanden och som ser sig själva som offer för samhället. De blir lätt påverkade av olika grupper för quick-fix-lösningar. Om man till exempel tittar på på IS:s propagandakampanjer så säger de: ”Vill du ha status, vill du ha respekt, vill du ha pengar, vill du ha brudar? Joina oss.” Det är enormt sekulära ideal, men det är så de lockar. De säger att ”här är du värdelös, men inte hos oss”. Många av dem som åker till terrorgrupper kan faktiskt mindre om religion än människor i allmänhet. I princip alla seriösa studier visar på det.

Annons

[Reds anm: Religionens roll för islamistisk terrorism är omdiskuterad. En rapport från brittiska säkerhetstjänsten MI5 från 2008 fann att många inblandade i terrorism i Storbritannien var ”religiösa noviser”, och läckta IS-dokument visade 2016 att en majoritet av rekryterna själva ansåg sig ha enbart grundläggande kunskaper om islam.]

Stina: Så grunden till fundamentalismen är snarare ekonomiska villkor än religionen, menar du?

Yasri: Ja, det vill jag påstå.

Stina: Du arbetar ju nu med organisationen Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR) och jag undrar lite mer konkret vad målet för ert arbete är?

Yasri: Integration.

Stina: Och vad betyder det för dig?

Yasri: Integration är för mig ett förhållningssätt där vi erkänner varandra som behövda delar av samhället. Integration kan inte byggas enbart på den ena partens välvilja. Rent konkret vill vi stärka individen så att muslimer kan ta plats och utöva sin livsstil inom det vi kallar de sju F:n: församlingar, föreningar, företag, forskning, finans, folkbildning och friskolor.

Annons

Stina: Så det är alltså främst ett separatistiskt projekt för att stärka muslimerna som grupp?

Stina Oscarson och Yasri Khan
Stina Oscarson och Yasri Khan Foto: Staffan Löwstedt

Yasri: Nej, det är något som alla ska få ta del och få nytta av. Min tes som växt fram under lång tid är att integration egentligen handlar om att uppnå maktbalans. Den upprätthålls genom att alla parter upplevs och aktivt erkänns som givare till det gemensamma samhället. Ambitionen från min sida är att få till en rörelse där den svensk-muslimska befolkningen ska kunna stå för minst 15 procent av landets BNP.

Det ska bli uppenbart – att vill man göra sig av med den här gruppen så kommer det att kosta hela samhället. Jag menar, om alla muslimer skulle försvinna, vad skulle hända med apoteken i Sverige? Det är väldigt många muslimer som jobbar som apotekare.

Annons

Stina: Det är inte alltid uppenbart för mig huruvida min apotekare är muslim.

Yasri: Det är det ju genom att flera av dem bär sjal.

Stina: Men inte alla. Men det är alltså viktigt för dig att man genom till exempel en slöja manifesterar sin religion offentligt?

Yasri: Jag anser det viktigt att människor känner till att det finns muslimer i samhället, och att muslimer ska erkännas på arbetsplatser, skolor, inom offentligheten och i det privata i sin rätt att utöva sin religion. Många muslimer har behov som att be, få upprätthålla sin kroppsliga integritet, fasta, inte vistas nära alkohol, och så vidare – saker som påverkar vardagen även i interaktionen med andra.

Om muslimer tvingas gömma sig, då kommer de aldrig erkännas för vad de tillför. Begränsar man deras livsutrymme i samhället så gömmer man bara undan förtrycket från allmänhetens beskådan. Då blir det ett tyst mord i stället för ett synligt.

Stina: Är det vad du upplever händer när man pratar om slöjförbud eller den typen av förslag?

Yasri: Ja. Och redan nu så har man mer eller mindre karaktärsmördat eller på något sätt tagit bort alla muslimer som har vågat synas i media. Då kan man hitta på alla möjliga saker om muslimer utan att någon säger emot. Då blir det så att folk börjar tro på all propaganda som sprids.

Annons

Stina: Vad tror du händer med vårt samhälle då?

Yasri: Om vi tystnar, tystnar allt. Vem ska säga emot Jimmie Åkesson eller Stefan Löfven om de får för sig saker om muslimer? Vem vågar ifrågasätta? Vem vågar förklara?

Stina: Varför är det så viktigt att ni muslimer tar den här kampen separat och inte tillsammans med alla andra som vill stå upp för mänskliga fri- och rättigheter?

Yasri: Det finns inga andra som är tillräckligt intresserade av att bevara muslimernas livsstil och möjligheter än muslimerna själva. Det innebär ju inte att vi ska avskärma oss från resten av samhället. Men jag menar, om inte HBTQ-communityt hade organiserat sig, om inte kvinnorörelsen hade organiserat sig, om inte arbetarrörelsen hade organiserat sig, hade de då haft de möjligheter som de har i dag?

Stina: Något som hänger ihop med det här är en fråga som är politiskt laddad – den om religiösa friskolor. Hur ser du på det?

Yasri: Om de är organisatoriskt effektiva och gör ett bra utbildningsarbete så tror jag att de är väldigt viktiga. För jag växte upp och gick i kommunal skola och det var jättehemskt. Jag var inte trygg någonstans.

Annons

Stina: Fast vore det inte bättre att alla skolor var trygga då?

Yasri Khan
Yasri Khan Foto: Staffan Löwstedt

Yasri: Men går du i en kommunal skola så finns risken att du blir du mobbad varje dag för att du ser lite annorlunda ut. Du kanske har på dig sjal, dina föräldrar pratar inte svenska ordentligt, folk drar terrorskämt om dig. Och sedan finns det lärare som spär på med sin okunskap om hur problematisk religion är. Hur bra mår du då?

Stina: Nej, men mobbning är ju inte acceptabelt på några grunder i någon skola. Finns inte risken att bilden av ”de konstiga muslimerna” bara förstärks om de dessutom går i särskilda skolor?

Yasri: Och vem ska offras? Ska mina och andras barn offras för att resten av samhället ska kunna fatta? Jag kanske vill att mina barn ska ha självförtroendet så att de orkar bli läkare, civilingenjörer eller advokater. Jag vill inte att de ska gå i en skola och tappa hela sin identitet och moral.

Annons

Stina: Fast ser du inte att det är ett problem i sig, för samhället, att vi har en så segregerad skola?

Yasri: Men nu har man i alla fall möjlighet att välja.

Stina: Fast det är ju föräldrarna som väljer, inte barnen. Kan du på något sätt förstå kritiken mot religiösa friskolor?

Yasri: Inte om man tittar på statistiken. Men det är klart att jag är rädd för alla de här fördomarna som gör att man tror att vi sitter och hjärntvättar barnen.

– Det kan vara förvirrande för muslimer som växer upp i Sverige. Hur de ska få ihop sin religion med att leva i samhället och vara produktiva? Hur ska de få ihop sin religion med den sekulära kunskapsfilosofin som pådyvlas på dem? Och hur de ska få en förståelse för det islamiska påbudet ”att den bästa av er är den som gör mest nytta för mänskligheten” som ju ligger i så djup kontrast till den bild av islam som ofta målas upp?

Stina: Samtidigt tänker jag att det är just ett sådant uttryck som ”att den bästa av er är den som gör mest nytta för mänskligheten” som fanatiker kan använda. För vem har rätt att definiera vad som är det bästa? Och om någon nu påstår att det är att bilda ett kalifat, vad har du då att sätta emot?

Yasri: Jag tror att sunt förnuft tar oss väldigt långt. Att göra nytta är inte samma sak som att hävda vad som är bäst. Vi gör nytta när våra handlingar uppskattas av vår omgivning. Det går givetvis att försöka omtolka det till att betyda något hemskt, men då hamnar man i subjektiv relativism.

Efter reklamen visas:
Värdet av att samtala
Yasri Khan
Yasri Khan Foto: Staffan Löwstedt

Stina Oscarson och Yasri Khan

Foto: Staffan LöwstedtBild 1 av 8

Yasri Khan

Foto: Staffan LöwstedtBild 2 av 8

Stina Oscarson och Yasri Khan

Foto: Staffan LöwstedtBild 3 av 8

Stina Oscarson och Yasri Khan

Foto: Staffan LöwstedtBild 4 av 8

Yasri Khan

Foto: Staffan LöwstedtBild 5 av 8

Stina Oscarson och Yasri Khan

Foto: Staffan LöwstedtBild 6 av 8

Yasri Khan

Foto: Staffan LöwstedtBild 7 av 8

Yasri Khan

Foto: Staffan LöwstedtBild 8 av 8