Annons

Många barnlösa känner igen sig – deras liv ”räknas inte”

”Mitt liv utan barn räknas inte.” Så känns det för den barnlösa 47-åriga kvinnan vid jul då allt kretsar kring syskonens barn – föräldrarnas barnbarn. Nu längtar hon efter en annan sorts jul med andra samtal och omtanke också om henne. Idagsidans psykolog Jenny Jägerfeld ger råd.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Testa att fira jul med vänner istället för familjen, råder SvD:s psykolog Jenny Jägerfeld. ”Då kan du själv vara delaktig i hur den julen ska läggas upp.”

Foto: Tim Gainey/IBL och SvD Bild 1 av 1

Testa att fira jul med vänner istället för familjen, råder SvD:s psykolog Jenny Jägerfeld. ”Då kan du själv vara delaktig i hur den julen ska läggas upp.”

Foto: Tim Gainey/IBL och SvD Bild 1 av 1
Testa att fira jul med vänner istället för familjen, råder SvD:s psykolog Jenny Jägerfeld. ”Då kan du själv vara delaktig i hur den julen ska läggas upp.”
Testa att fira jul med vänner istället för familjen, råder SvD:s psykolog Jenny Jägerfeld. ”Då kan du själv vara delaktig i hur den julen ska läggas upp.” Foto: Tim Gainey/IBL och SvD

Fråga: Jag är en kvinna på 47 år utan barn och utan fast partner (men dejtar lite). Julen i min familj handlar väldigt mycket om barnen. Mina båda syskon har barn, den ena två stycken och den andra tre. Vi firar nästan alltid hos mina föräldrar, då vi blir ett stort gäng på uppåt femton personer.

Jag har accepterat att jag inte kommer att få barn och det känns numera helt okej om än sorgligt ibland. Men vid jul blir min ofrivilliga barnlöshet extra påtaglig.

Jag känner mig barnslig som tycker att det är jobbigt att fokus är så otroligt mycket på mina syskonbarn och mina föräldrars barnbarn. Vi har en massa lekar, extra nissejulklappar, dansar runt granen, har tomte, tittar på Kalle Anka. Allt för barnens skull.

Varje år lägger jag mycket tid på att fundera ut de perfekta julklapparna, jag spenderar säkert runt tvåtusen kronor på dem varje jul.

Annons
Annons

Vi har en regel om att vi inte ger varandra några presenter förutom en bytesjulklapp på runt hundra kronor. Men barnen får förstås presenter. Varje år lägger jag mycket tid på att fundera ut de perfekta julklapparna, jag spenderar säkert runt tvåtusen kronor på dem varje jul. I gengäld får jag tack och leenden, och det är fint, men själv landar jag med en bytesjulklapp som i bästa fall innehåller en kökshandduk eller en flaska glögg.

Samtalen kretsar också hela tiden kring barnen och därigenom också kring mina syskon. Jag älskar mina syskon och syskonbarn, men jag känner mig som i skymundan, ja bortglömd.

Jag skulle vilja ha en annan sorts jul. En jul som innehöll mer av det jag tycker om. Samtal om sådant som intresserar mig. Kanske spela brädspel. Och jag skulle faktiskt också vilja ha presenter som var till mig, som någon hade tänkt ut till just mig, hur löjligt det än kan låta.

Jag vet inte hur jag ska kunna ta upp det här med mina föräldrar och syskon utan att låta som en patetisk och ha-galen människa. Det handlar inte om pengar, jag har ett jobb som innebär att jag kan köpa det jag vill till mig själv (inom rimliga gränser). Men jag skulle vilja ha omtanken.

Det känns som att mitt liv, utan barn, inte riktigt räknas.

/Barnlös

Svar: Jag tror att många barnlösa kan känna igen sig i det du berättar. Att deras liv, utan barn, inte riktigt räknas. Och vid jul blir detta särskilt tydligt. Titta bara på reklamannonserna där det näst intill är obligatoriskt att porträttera ett gulligt barn iklätt tomtemössa tillsammans med sina ömma moder och fader – nästan oavsett vad annonsen vill sälja.

Annons
Annons

Vi blir bombarderade med budskapet att kärnfamiljen och julen är oupplösligt sammanfogade. Som barnlös är det inte konstigt om man känner sig ensam och utanför, precis som du beskriver, vilket förstås blir mer påtagligt om man dessutom befinner sig i en familj-/släktkonstellation som fokuserar så mycket på barnen som din gör.

Det är förstås otroligt fint att ni i din familj anstränger er så mycket för att skapa en härlig jul för barnen, men jag kan förstå om det får dig att känna att du saknar något.

Nu vet jag inte vilken relation du har till dina föräldrar och dina syskon, men jag undrar om du ändå inte kan säga något av detta du skriver till mig, eftersom du förklarar situationen så nyanserat.

Beskriv först vad du tycker om med julen hos dina föräldrar.

Beskriv först vad du tycker om med julen hos dina föräldrar. Ta sedan upp dina funderingar och behov. Det mest konstruktiva när man uttrycker missnöje med något brukar vara att presentera hur man skulle vilja att det var istället.

Du skriver till exempel att du skulle vilja ha fler presenter – eller snarare omtanken i en väl uttänkt present. Kanske kan du föreslå att dina syskon eller dina föräldrar även byter någon extra julklapp, alternativt att julklappslotteriet är riktat, så att man redan innan vet vem man ska köpa till.

I övrigt skriver du inte så utförligt vad det är du skulle vilja förändra bortsett från andra sorters samtal och brädspel.

Samtal är förstås svåra att beställa, och när det finns mindre barn omkring är det snarare regel än undantag att diskussioner blir avbrutna. Det är också rimligt att dina syskon vill prata om sina barn. Det måste du acceptera om du ska fira med din familj. Men du kan själv ta ansvar och initiera andra samtal än de ni brukar ha.

Annons
Annons

När man själv ändrar förhållningssätt kan andra inte fortsätta som de brukar utan måste också ändra sitt förhållningssätt.

När man själv ändrar förhållningssätt kan andra inte fortsätta som de brukar utan måste också ändra sina förhållningssätt. Kanske samtalar inte din familj om barnen bara för att det är det mest intressanta de kan prata om, utan för att det är ett ”säkert” område att mötas i, där det inte uppstår några konflikter.

Ställ andra frågor än de vanliga kallpratsfrågorna. Det låter kanske fånigt men kan öppna för nya typer av samtal: ”Om du skulle vakna upp imorgon med en ny egenskap, vilken skulle det vara? Om en kristallkula kunde avslöja sanningen om dig själv, ditt liv, din framtid eller vad som helst, vad skulle du vilja veta?”

Du kommer utan tvekan på någon bättre fråga själv.

Om du själv blir personlig är sannolikheten större att ni hamnar i djupare samtalsämnen. Du kan också ta initiativ till andra aktiviteter: till exempel ta med dig ett roligt brädspel och föreslå att ni ska spela när barnen har lagt sig.

Kan du tänka dig ett annat upplägg som innebär att du firar med några vänner?

Jag vet inte hur viktigt det är för dig att fira jul med dina föräldrar och dina syskon. Kan du tänka dig ett annat upplägg som innebär att du firar med några vänner? Antingen som alternativ till att fira med dina föräldrar eller som ett tillägg.

Om du firar med dina vänner kan du själv vara delaktig i hur den julen ska läggas upp. Du kan lansera nya traditioner som inte är möjliga i ditt föräldrahem. Och du kan bestämma att alla ska ge varandra paket!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons