Annons

”Många beskriver sig som krossade av kriget”

De syriska flyktingarna i Libanon är fattiga, alltmer skuldtyngda och allt mindre välkomna att stanna i landet. Oro och stress är därför ytterst vanligt liksom depressioner.

– Det viktigaste vi kan göra är att ge dem hopp, säger psykologen Nada.

Under strecket
Publicerad

Teckning av 19-åriga Mariam, flykting från syriska staden Aleppo.

Foto: Jesper SundénBild 1 av 5

Psykologen Nada arbetar på Läkare utan gränsers klinik i Majdal Anjar och har syriska flyktingar som patienter. ”Det är mycket upp och ned”, säger hon.

Foto: Jesper SundénBild 2 av 5

Psykologen Amani Harb arbetar på Läkare utan gränsers klinik i Hermel och är den enda psykologen i staden. Därför har hon både syriska flyktingar och många libaneser som patienter.

Foto: Jesper SundénBild 3 av 5

I 19-åriga Mariams bild är hon fågeln som sitter i en bur och drömmer om att bryta sig ut ur och flyga iväg.

Foto: Jesper SundénBild 4 av 5

19-åriga Mariam och psykologen Najwa.

Foto: Jesper SundénBild 5 av 5

Teckning av 19-åriga Mariam, flykting från syriska staden Aleppo.

Foto: Jesper SundénBild 1 av 1
Teckning av 19-åriga Mariam, flykting från syriska staden Aleppo.
Teckning av 19-åriga Mariam, flykting från syriska staden Aleppo. Foto: Jesper Sundén

Kriget i Syrien är inne på nionde året och i Libanon lever en halv miljon syriska flyktingar i ett tillstånd av limbo. De flesta lever under fattigdomsgränsen och kan inte arbeta lagligt. Allt fler libaneser vill att de ska resa hem, men det känns ännu inte säkert.

– Jag vill berätta om vad jag har inom mig, men lider i tysthet, säger 19-åriga Mariam, från Aleppo. Hon bor med sin brors familj och har svårt att se någon framtid för sig själv.

Ovissheten inför framtiden tär på flyktingarnas mentala hälsa.

– Skillnaden mellan hur de levde i Syrien – i vanliga hus och med jobb – och hur de har det här i Libanon är en av de främsta orsakerna till depressioner, berättar psykologen Nada. Sen är det förstås svårt när man inte vet hur framtiden kommer att se ut. Föräldrarna oroar sig mycket hur det ska bli för barnen.

Annons
Annons

Psykologen Nada arbetar på Läkare utan gränsers klinik i Majdal Anjar och har syriska flyktingar som patienter. ”Det är mycket upp och ned”, säger hon.

Foto: Jesper SundénBild 1 av 2

Psykologen Amani Harb arbetar på Läkare utan gränsers klinik i Hermel och är den enda psykologen i staden. Därför har hon både syriska flyktingar och många libaneser som patienter.

Foto: Jesper SundénBild 2 av 2
Psykologen Nada arbetar på Läkare utan gränsers klinik i  Majdal Anjar och har syriska flyktingar som patienter. ”Det är mycket upp och ned”, säger hon.
Psykologen Nada arbetar på Läkare utan gränsers klinik i Majdal Anjar och har syriska flyktingar som patienter. ”Det är mycket upp och ned”, säger hon. Foto: Jesper Sundén

Nada arbetar på en klinik som Läkare utan gränser (MSF) driver i Majdal Anjar. Där kan flyktingarna få gratis vård. Vanligaste besvären utöver depressioner är ångest, sömnsvårigheter, fobier och post-traumatisk stress.

– I det senare fallet handlar det oftast om personer som varit med om hemska upplevelser för flera år sedan men som inte har fått någon hjälp att bearbeta dessa.

Upplevelser som har med kriget att göra hemsöker patienterna igen och igen, dag som natt, och särskilt i samband med stress.

– Många beskriver sig som förstörda och krossade av kriget.

Nada lyssnar och försöker hjälpa flyktingarna att få distans och arbeta med sina svåra känslor.

– Jag kan inte påverka deras levnadsförhållanden, men jag kan hjälpa dem med tips på hur man kan hantera stress och negativa tankar.

Psykologen Amani Harb arbetar på Läkare utan gränsers klinik i Hermel och är den enda psykologen i staden. Därför har hon både syriska flyktingar och många libaneser som patienter.
Psykologen Amani Harb arbetar på Läkare utan gränsers klinik i Hermel och är den enda psykologen i staden. Därför har hon både syriska flyktingar och många libaneser som patienter. Foto: Jesper Sundén

Psykologen Amani Harb, som arbetar på MSF:s klinik i staden Hermel, i norra Libanon, ger en liknande bild. Hennes vanligaste patienter är kvinnor med ångest eller barn som sängväter. Männen som kommer till henne har ofta väntat längre innan de söker hjälp och måste därför remitteras vidare till psykiatrisk vård.

Annons
Annons

I 19-åriga Mariams bild är hon fågeln som sitter i en bur och drömmer om att bryta sig ut ur och flyga iväg.

Foto: Jesper SundénBild 1 av 2

19-åriga Mariam och psykologen Najwa.

Foto: Jesper SundénBild 2 av 2

I det mottagningsrum som hon delar med en läkare har hon ett litet bord med två små stolar för de barn som behöver hjälp.

– Vi brukar börja med att rita tillsammans. Efter ett par gånger brukar de berätta vad som tynger dem. Många barn lider av att föräldrarna är ledsna och har det svårt i Libanon, berättar hon.

Inte sällan kan det också förekomma våld inom familjen. Då träffar hon även föräldrarna och pratar om alternativa sätt att hantera stress och konflikter.

– Vi kartlägger familjens möjligheter både fysiskt och psykiskt och tar fram en plan för hur man ska hantera familjesituationen. Föräldrarna är alltid ångerfyllda. Ibland kan en så enkel sak hjälpa som att gå ut en stund utanför hemmet när man är uppstressad.

I 19-åriga Mariams bild är hon fågeln som sitter i en bur och drömmer om att bryta sig ut ur och flyga iväg.
I 19-åriga Mariams bild är hon fågeln som sitter i en bur och drömmer om att bryta sig ut ur och flyga iväg. Foto: Jesper Sundén

Ett stort problem är också att hälften av alla flyktingbarn inte går i skolan eller förskolan. Men även för de som fått tillgång till utbildning kan ovissheten inför framtiden lägga hinder i vägen.

– Jag kan inte fokusera på mina studier för jag mår inte bra. Jag börjar ofta gråta i klasrummet och sen skäms jag över mig själv, berättar 19-åriga Mariam.

Hon pluggar datavetenskap på en teknisk skola, men är ensam och isolerad.

I mötet med psykologen Najwa, som också är syrisk flykting, får hon hjälp att sätta ord på sina känslor genom att skriva och rita. Det har fått henne att drömma om att bli konstnär. Allra helst vill hon resa till Europa där hon hoppas att det finns någon som kan operera hennes handikappade fot.

Hon håller upp en bild på en fågel som sitter i en bur, med en skadad fot.

– Jag drömmer om att en dag kan flyga iväg härifrån.

19-åriga Mariam och psykologen Najwa.
19-åriga Mariam och psykologen Najwa. Foto: Jesper Sundén
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons