X
Annons
X

Läsarbrev: ”Ibland är man mer ensam tillsammans”

Ensamhet innehåller en känsla av svek”, är en kommentar apropå Idagsidans serie om ensamhet. Andra nämner tomheten i att inte ha någon att småprata med vid köksbordet – men också njutningen i att vara själv. Här är några av alla gensvar på Idagsidans serie ”Den farliga ensamheten”.

Läs mer om Den farliga ensamheten

”På restauranger verkar alla ha så roligt tillsammans, och där sitter vi och anstränger oss för att hålla skenet uppe.”

Foto: Phovoir/IBL Bild 1 av 2
Foto: Christian Ohde/ IBL Bild 2 av 2

Del 1 av 18

”På restauranger verkar alla ha så roligt tillsammans, och där sitter vi och anstränger oss för att hålla skenet uppe.”
”På restauranger verkar alla ha så roligt tillsammans, och där sitter vi och anstränger oss för att hålla skenet uppe.” Foto: Phovoir/IBL
undefined
Foto: Christian Ohde/ IBL

Många gamla vänner försvann under min depression

Jag har varit isolerad och ensam under en svår period av depression och även när jag kommit ”upp” till ytan. Många vänner försvann under mina svåra sjukdomsskov. Idag har jag kontakt med de gamla vännerna som jag önskar ha kontakt med. Jag har fått nya vänner genom att jag engagerade mig i en ideell förening.

Under min svåraste tid, innan jag förstod varför jag ens kunde hamna i en depression, fann jag en vän. Han orkade med mig och jag orkade med honom. Vi träffades på en patientkurs 2003 och vi pratade om allt tills jag träffade min livspartner några år senare. Då förändrades vår vänskap, vi hade inte samma tid. Jag hade inte samma tid.

Vi hade både insjuknat i en bipolaritet genom att vi fått SSRI och ingen i våra familjer har denna diagnos eller visste om vad som hände med oss. Vi hade ingen aning om hur denna diagnos skulle påverka oss i våra liv.

Han blev bara 38 år.

Jag startade en promenadgrupp på Djurgården 2014 för att jag har erfarenheter som jag ville dela med mig av.

Jag startade en promenadgrupp på Djurgården 2014 för att jag har erfarenheter som jag ville dela med mig av och jag ville skapa en mötesplats för andra att dela erfarenheter med.

I dag har jag ett bra nätverk och jag väljer fortfarande att göra saker ensam, därför att jag blev min bästa kompis när min vän valde bort livet. 2011 kunde jag inte prata om min diagnos högt. Jag fick elaka och korkade kommentarer av många, men jag fick även fina samtal.

Fast det tog väldigt mycket energi att få så elaka kommentarer. Jag var därför tyst fram till 2014.

Jag trivs bäst själv och jag tror inte alltid att det är sunt, men jag är medveten om det och jag hade förstås inte levt idag utan mina föräldrars kamp och stöd. Så jag umgås med dem så mycket jag kan. Hos dem är jag alltid välkommen. Jag är aldrig ensam så länge de finns. Jag har även två underbara bröder och så länge de finns så är jag aldrig ensam.

Annars har jag en del vänner som jag ringer ett par gånger i veckan och skrattar med. För vi behöver skratta varje dag och det är roligare att skratta med en vän.

Jessica Lindholm

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Foto: Sergio Azenha/ IBL Bild 1 av 1

Del 2 av 18

undefined
Foto: Sergio Azenha/ IBL

Det är skillnad på ensam och ensam

De forskare som SvD refererar till verkar fokusera mycket på den materiella sidan av att ha ”vänner”, det vill säga att ha folk omkring en i ens hem och på ens arbetsplats, att man håller på med aktiviteter där man får tillfälle att prata med andra. Man kan uppenbarligen känna sig ensam och utanför trots att man har folk omkring sig.

Min uppfattning är att ensamhet är som att vänta på en buss som inte kommer. Ensamhet innehåller en känsla av svek. Sen kan ens förväntningar på andra vara helt orealistiska, så man borde kanske inte förvänta sig nånting alls, utan bara ta saker som de är, och därför behöver man inte känna sig ensam om man inte vill.

Det finns också munkar, nunnor och andra enstöringar som valt ett liv utan social samvaro med andra människor, och jag tror det kan vara ett rikt liv utan ensamhet också.

Nils, på SvD Idagsidans Facebooksida

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Kyrkans träffpunkt är veckans höjdpunkt.

Foto: Panther Media/IBL Bild 1 av 1

Del 3 av 18

Kyrkans träffpunkt är veckans höjdpunkt.
Kyrkans träffpunkt är veckans höjdpunkt. Foto: Panther Media/IBL

Mamma, 104, får hjälp att komma ut och träffa vänner

Jag har följt min mamma som nu blivit 104,5 år och fortfarande bor kvar i en lägenhet i det hus där hon bott i 65 år. Hon har omfattande hemtjänst.

Det viktigaste för hennes välmående är att hon en gång i veckan får hjälp att besöka kyrkans träffpunkt! Hon ser fram emot detta hela veckan och när jag pratar med henne dagen efter låter hon alltid lika glad och ung på rösten.

Hon är alltid lika nöjd med programpunkterna (ofta sång och musik) och berättar om alla vänner från förr som hon har träffat.

Cecilia Henning

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Min räddning har blivit kommunens samtalsgrupp för anhöriga till personer med kognitiv svikt.

Foto: Steve Cavalier/IBL Bild 1 av 1

Del 4 av 18

Min räddning har blivit kommunens samtalsgrupp för anhöriga till personer med kognitiv svikt.
Min räddning har blivit kommunens samtalsgrupp för anhöriga till personer med kognitiv svikt. Foto: Steve Cavalier/IBL

Samtalsgrupp räddningen när min man fick Alzheimer

Själv har jag blivit ensam i ett pågående äktenskap på grund av att min man drabbats av Alzheimer och jag sköter honom hemma.

Jag har nog aldrig känt mig så ensam som den dagen då hans barn inte ville kontakta mig på grund av att de tyckte att jag ”beklagade” mig. Jag försökte få dem att förstå hur jag hade det, men de slog dövörat till.

Jag har varken egna barn eller syskon så min ensamhet kändes total eftersom jag inte ville belasta mina vänner alltför mycket.

Min räddning har blivit kommunens samtalsgrupp för anhöriga till personer med kognitiv svikt. Jag uppmuntrar alla som har omsorg om en demenssjuk anhörig att delta i en sådan grupp. Nu kan jag istället umgås med mina vänner utan att behöva avlasta mina bekymmer på dem.

Lisbeth

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Upplevelserna och insikterna blir mångdubbelt starkare av att inte störas.

Foto: Don Bartell / IBL Bild 1 av 1

Del 5 av 18

Upplevelserna och insikterna blir mångdubbelt starkare av att inte störas.
Upplevelserna och insikterna blir mångdubbelt starkare av att inte störas. Foto: Don Bartell / IBL

Ensamhetens förbannelse är en myt

Ensamhetens förbannelse är en myt.

Umgänge, tvåsamhet och sociala aktiviteter är överskattade.

Det finns ett slags nästan hysterisk konsensus som med jämna mellanrum luftas i alla medier: att det mesta ska göras i sällskap med en eller flera. Det leder till underlägsenhetskänslor för dem som inte vill eller kan, och skymmer allas möjligheter att odla sin egen inneboende trygghet, att hitta sig själv (för att använda en trist kliché).

Att leva och agera ensam tillåter en att vara människa fullt ut.

Att leva och agera ensam tillåter en att vara människa fullt ut, att upptäcka magin och skönheten i hela tillvaron: naturen, musiken, litteraturen, de sköna konsterna överhuvudtaget. Upplevelserna och insikterna blir mångdubbelt starkare av att inte störas.

Att vara ifred med allt, och med sig själv, borde fler prova på.

Jag är övertygad om att rökning och brist på motion, bland annat, är livshotande. Men inte den där ”ensamheten” som så populistiskt och förutsägbart lyfts fram som ett elände.

Jag skulle vilja uppmana fler att vända flocken ryggen och gå åt ett annat håll. Ensam.

Per Carlsson

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Svårast är att det inte finns någon att prata med.

Foto: Relaximages / IBL Bild 1 av 1

Del 6 av 18

Svårast är att det inte finns någon att prata med.
Svårast är att det inte finns någon att prata med. Foto: Relaximages / IBL

Sysslolös behöver man aldrig vara, men ...

Det värsta med att vara ensam är att man inte har någon att diskutera dagens händelser med. Sysslolös behöver man aldrig vara, men just detta att man inte har någon att prata med och utbyta tankar med, det är det som känns svårast, speciellt när man har haft en make, som liksom jag hade många intressen.

Barbro Dahlberg

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Det är jättejobbigt att vara ensam på en ny plats, oavsett bakgrund.

Foto: Brian Jackson/IBL Bild 1 av 1

Del 7 av 18

Det är jättejobbigt att vara ensam på en ny plats, oavsett bakgrund.
Det är jättejobbigt att vara ensam på en ny plats, oavsett bakgrund. Foto: Brian Jackson/IBL

Varje gång jag flyttat har jag fått bygga nya nätverk

I mitt arbete möter jag många, många invandrare som hävdar att det är svårt att komma in på arbetsmarknaden utan att ha kontakter. Det är då svenska kontakter som räknas. Varje gång jag hör det, berättar jag om hur det har varit att flytta inom Sverige. Varje, varje gång har jag fått bygga upp nya sociala nätverk på gott och ont. Ibland har det fungerat, ibland inte.

Invandrarna har språket mot sig, vilket gör det ännu svårare, men det är inget skäl för att ge upp. Men det är jättejobbigt att vara ensam på en ny plats, oavsett bakgrund.

Anonym

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Ensam, själv eller isolerad?

Foto: All Canada Photos/ IBL Bild 1 av 1

Del 8 av 18

Ensam, själv eller isolerad?
Ensam, själv eller isolerad? Foto: All Canada Photos/ IBL

”Isolerad”, ”själv” eller ”ensam”?

Låt oss se nyanserna i ensamheten. Artikeln om Rune handlade uppenbarligen om en inte enbart ensam människa, utan om en mycket isolerad människa.

Jag har levt ensam i hela mitt vuxna liv – tvärtemot vad jag själv har velat och längtat efter. Hur det blivit så kan vi lämna därhän. Jag är alltså ensamstående. Sedan drygt tio år är jag dessutom ensamarbetande – frilansande, formellt med enskild firma, vilket också innebär att jag till vardags saknar arbetskamrater och kollegor i min fysiska närhet. Det är inte någon önskvärd situation, vill jag betona, hur mycket somliga kanske kan önska att få ”arbeta hemifrån” i lugn och ro.

Däremot är jag långt ifrån isolerad. Förr var jag på arbetsplatser med andra omkring mig, men i så gott som hela mitt vuxna liv har jag dessutom varit aktiv i föreningsliv, mer eller mindre i flera föreningar.

Många av mina föreningskamrater har blivit ett slags ersättning för en egen familj. Till vardags har jag täta kontakter, främst via e-post, med föreningskamrater, uppdragsgivare, kollegor. Och därtill kommer förstås diverse möten.

Nej, isolerad är jag knappast. Ibland kan det rentav bli för mycket – men det är då snarast diverse åtaganden och sysslor det handlar om, inte mänsklig närhet. Åtagandena äter upp tiden som jag skulle velat använda till samvaro.

Arbetet och föreningslivet är nödvändigheter. Det är därigenom jag kan känna att jag finns.

Arbetet och föreningslivet är nödvändigheter. Det är därigenom jag kan känna att jag finns, att jag trots allt betyder något för någon, om än inte närstående.

Ändå: Att inte ha någon att prata direkt med på morgonen, vid måltiderna. Att inte ha någon att tala med om hur man känner inför nyheter och skeenden i världen, att diskutera en bok med. Det är en form av ensamhet.

Högsommardagar, lågsäsong, då det känns som att alla andra är någon annanstans och har mycket roligare. Nej, det är förvisso inte ständigt så, för visst träffar jag andra också vid den tiden, men det finns dagar och stunder då den känslan smyger sig på.

Som den språkpolis jag förstås är – med de akademiska språkvetarnas nedlåtande synsätt – skulle jag också vilja invända mot, varna för, sättet att använda ordet ”själv” i stället för ensam. Att vara själv, att bo själv, .... har blivit en eufemism, ett sätt att undvika det enkla men tydligen stigmatiserande ordet ensam.

Vi måste kalla ensamheten vid dess rätta namn. Och skilja på nyanser av ensamhet och isolering.

Anders Schærström

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Att vara, leva ensam kan faktiskt vara en tillgång. Vem garanterar att vänner och familj verkligen finns där för dig?

Foto: Kumar Sriskandan / IBL Bild 1 av 1

Del 9 av 18

Att vara, leva ensam kan faktiskt vara en tillgång. Vem garanterar att vänner och familj verkligen finns där för dig?
Att vara, leva ensam kan faktiskt vara en tillgång. Vem garanterar att vänner och familj verkligen finns där för dig? Foto: Kumar Sriskandan / IBL

Vänskapens kvalitet är viktig aspekt

Författaren Per Hagman är otroligt bra på att skildra den valda ensamheten. Han har också lyckats ringa in de ack så viktiga ”tunna banden” och deras ibland mycket stora betydelse.

Människan är en på ett allt mer destruktivt sätt egocentrisk varelse. En daglig, detaljinriktad självstudie pågår med bland annat Facebook- och Instagrambilder som referensmaterial.

Jag tillhör dem som alltmer valt att vara/göra saker ensam. Har en sjukdom som på begränsar mig/min ork rent fysiskt och finner det enklare att hantera detta själv. Har blivit snål med mig själv, om man nu vågar uttrycka sig så.
Dessutom känner jag att många av de personer jag uppfattat som mina vänner egentligen var, är? en samling rätt parasiterande varelser som helt klart suger mer energi än de ger.

Min ork är begränsad och de bra stunder jag har ger jag till mig själv.

Slutar aldrig att tro på betydelsen av mänsklig kontakt i allmänhet, själsligt utbyte i synnerhet.

Är på det hela taget en öppen och social individ. Har på min resa genom livet insett att vi de facto är ensamma. Vad vi än tror.

Slutar aldrig att tro på betydelsen av mänsklig kontakt i allmänhet, själsligt utbyte i synnerhet. ”Vänskap” i form av likes i någon medial form räknas i min värld överhuvudtaget inte.

Ett livsomvälvande möte på ett café med någon jag kanske aldrig möter igen kan, hemska tanke, ge mer än en mångårig slentrianmässig – eller ännu värre, konfliktfylld – relation.

Att vara, leva ensam kan faktiskt vara en tillgång. Vem garanterar att vänner och familj verkligen finns där för dig?

Majoriteten älskar att inbilla sig att deras investeringar i människor och saker alltid ska finnas kvar. Allt i vårt samhälle byggs upp kring detta och många skapar ett liv i att manifestera sin egen godhet.

Det behöver inte vara fel men låt oss förbli realistiska. Ensam kan faktiskt fortfarande vara stark. Ensamheten kan vara direkt njutbar. Den kan också vara jobbig men det får man ta och att bearbeta det som kommer upp i denna närkamp med det egna jaget kan faktiskt vara nyttigt.

Antonia

Annons
X
Annons
X
Annons
X

I Alicante är det lätt att ta kontakt med vem som helst, tycker JanErik Uhrström

Foto: Alex Segre /IBL Bild 1 av 1

Del 10 av 18

I Alicante är det lätt att ta kontakt med vem som helst, tycker JanErik Uhrström
I Alicante är det lätt att ta kontakt med vem som helst, tycker JanErik Uhrström Foto: Alex Segre /IBL

I Spanien pratar jag med kreti och pleti överallt

Svenskarna är bland de mest ensamma i världen. Det har inte alltid varit så. Staten har sprängt familjen och god ekonomi har gjort folk ”oberoende”. Familjens svaga ställning har skadat naturliga sociala nätverk. Som ensam 30-talist flyr jag i dag Sverige vintertid och hyr en bostad i Spanien där familjen tidigare varit bosatt. Jag har kontakt med sex barnbarn men de har fullt upp med sitt.

Jag är soltero/ensam även här men pratar med kreti och pleti överallt, i bussen, i kön till posten, närsomhelst. Ställer onödiga frågor. Ingen förvånas, alla svarar, det är fullt naturligt att umgås så. Efter några dagar kommer grannen Virginia (gift med Mateu) över med persimonfrukter på ett fat, två gånger faktiskt.

När de hör mig klaga över kylan inomhus står plötsligt samma kvinna där utanför min grind och överräcker en kastrull med het köttsoppa: ”Mateu sa att du frös”. Jag blir nästan knäsvag av detta bemötande, jag är inte ensam.

JanErik Uhrström, Santa Pola, Alicante

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Bry dig om andra om du vill få nya vänner.

Foto: Pontus Lundahl/TT Bild 1 av 1

Del 11 av 18

Bry dig om andra om du vill få nya vänner.
Bry dig om andra om du vill få nya vänner. Foto: Pontus Lundahl/TT

Tio tips för mer umgänge

Så bra att ni tar upp detta ämne!

1. Att själv bry sig om andra man möter i sin trapp eller grannvilla kan leda till förändring: en kopp kaffe på stan eller hemma. Därpå en promenad. Nästa gång en konsert, besök på konsthall eller att äta en bit mat. Att ta ett första steg.

2. Gå med i språkkafé på bibliotek, hos förening eller i en kyrka.

3. Sätta upp en lapp i trapphusen: ses i gemensamhetslokal och prata t ex ungdomsminnen, sjunga sånger från ungdomen, lära sig mobilfunktioner eller datorer, baka ihop osv. Det finns massor av förslag.

4. Gå ut med en grannhund.

5. Via Röda korset vara sjukhusvärd/värdinna. Ingå i deras besökstjänst.

6. Hjälpa till i ideella second hand-affärer.

7. Sjunga i kyrkornas enklare körer. Lyssna på fina gratiskonserter i alla våra kyrkor. Gå till en frikyrka, för där pratar folk med en, med värme.

8. Våga sätta in en kontaktannons för någon aktivitet även om man är bunden till hemmet.

9. Sluta tycka synd om sig själv.

10. Har man en förlamande ensamhet – se till att gå i terapi.

Brith Aspenlind

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Del 12 av 18

”Hur ska vi lösa de grundläggande problemen?”

Sedan kan vi ta ett steg till – tonårsminister, syjunteminister, kanske en UFO-minister för alla som blivit utstötta när de säger de sett UFO på nära håll, en mobbningsminister för alla mobbade, en ADHD-minister osv.

Kanske varje medborgare kan vara minister för sig själv med lön från riksdagen? Det vore väl bra? För det är väl ingen idé att försöka lösa de grundläggande problemen?

Zacharias Brandt

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Foto: H Mark Weidman/IBL Bild 1 av 1

Del 13 av 18

undefined
Foto: H Mark Weidman/IBL

Stockholmsproblem med ensamhet

Vi, min hustru med barn, har flyttat runt i Sverige. På landsbygden finns ingen ensamhet. I södra Sverige är det lätt att få vänner. I Strängnäs och Nyköping svårt.

Jag tror det är ett Stockholmsproblem med omnejd.

Nils Ronquist

Annons
X
Annons
X
Annons
X

”Träffar kursare från alla länder. Min kunskap tas i anspråk. Har fått ett sammanhang.”

Foto: LightField Studios Inc/IBL Bild 1 av 1

Del 14 av 18

”Träffar kursare från alla länder. Min kunskap tas i anspråk. Har fått ett sammanhang.”
”Träffar kursare från alla länder. Min kunskap tas i anspråk. Har fått ett sammanhang.” Foto: LightField Studios Inc/IBL

Studier förändrade livet – så kul!

Ensamhet, självvald eller påtvingad, är ett tema i mitt liv. Det är svårt att bli bortvald men stoltheten kräver att jag låtsas ha fullt upp.

Efter många års sjukdom, arbetslöshet och tjafs med myndigheter kom jag av en slump in på en helgkurs och trots flera kval inte bara fullföljde jag, utan läser nu på universitet på distans. Det är så kul! Träffar kursare från alla länder. Min kunskap tas i anspråk. Har fått ett sammanhang.

Kursen ses ibland intensivt 1–2 veckor. Pluggar seriöst, njuter av att lära så mycket nytt och av att få stipendier. Mitt liv har ändrats!

”Perpetua”

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Foto: Dolphfyn/IBL Bild 1 av 1

Del 15 av 18

undefined
Foto: Dolphfyn/IBL

Skulle vilja ställa mig på balkongen och bara skrika!

Det första jag tänker på är att du inte kan dela någonting. Vare sig det fina, roliga, tråkiga, svåra, sorgliga … Till exempel att bara kunna öppna munnen när man läser morgontidningen. Berätta om en nyhet eller annat … Dela något i stunden. Exakt just då tanken eller känslan når dig. I det vardagliga. Spontant. Skratta och gråta tillsammans.

Att dela matstunden. Se, hur någon verkligen gillar och njuter av det jag lagat. Höra: det var gott det här, tack så mycket!

Saknaden av fysisk närhet och beröring är enorm.

Besöka barn och barnbarn tillsammans. Tala efter besöket om dem. Tala om deras utmaningar i livet. Det svåra som de också möter ibland.
Barn och barnbarn kan aldrig ersätta den djupare ensamheten. Det ska de inte heller. De är mitt i sin mest aktiva del av livet.

Svårt att slå sig in i redan bildade vängrupperingar. Hur jag än bjudit in själv med mitt sociala, vänliga sätt.

Har ett fåtal vänner. En nära vän. Har verkligen försökt bryta isoleringen med olika saker. Åkt iväg på olika arrangemang till exempel. Deltagit i olika aktiviteter … Svårt att slå sig in i redan bildade vängrupperingar. Hur jag än bjudit in själv med mitt sociala, vänliga sätt. Jag är och förblir en utböling i staden jag tvingades flytta till 2013.

Det tråkiga efter varje happening är ju ändå att komma hem och inte kunna dela upplevelsen. Om man nu ändå åkt iväg ensam. Ibland känns det väldigt ångestfullt.

Skulle vilja ställa mig på balkongen och bara skrika!
Men det hjälper ju föga …

Eftersom ingen någonsin sätter på morgonkaffet så ska jag upp och göra det nu.
Det är Fars dag och många minnen sköljer över mig. Liksom alla andra speciella dagar. Det är skräckinjagande att allt är bara minnen i mitt liv. Facebook är den ensammas lucka utåt …

”Hoppet är det sista som överger en”

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Det är stor skillnad på att leva ensam och att känna sig ensam!

Foto: Richard Sheppard / IBL Bild 1 av 1

Del 16 av 18

Det är stor skillnad på att leva ensam och att känna sig ensam!
Det är stor skillnad på att leva ensam och att känna sig ensam! Foto: Richard Sheppard / IBL

Jag njuter av min ”självsamhet”

Det finns naturligtvis människor som är ensamma, verkligen ensamma. Men, det finns också en ensamhet, eller rättare sagt en ”självsamhet” som Linus Jonkman skriver om i boken ”SJÄLV – kraften i egentid”.

Jag har en familj som är utspridd runt om i landet. Vi hörs av regelbundet och ses när vi vill och kan.

Men, en massa nära vänner, som ni skriver så mycket om, har jag inte. Och har aldrig haft, eller ens saknat.

Det är stor skillnad på att leva ensam och att känna sig ensam! Det tycker jag också att ni i denna serie måste lyfta fram. Det finns något positivt med att leva ensam, att kunna resa ensam och att till och med sitta ensam på julafton – och njuta av det!

”Lever mitt liv”

Annons
X
Annons
X
Annons
X

”Jag fick nöja mig med hushålls- och trädgårdsarbete. Utanförskapet var tärande. Att inte ha någon riktig samhörighet.”

Foto: Jason Smalley Photography / IBL Bild 1 av 1

Del 17 av 18

”Jag fick nöja mig med hushålls- och trädgårdsarbete. Utanförskapet var tärande. Att inte ha någon riktig samhörighet.”
”Jag fick nöja mig med hushålls- och trädgårdsarbete. Utanförskapet var tärande. Att inte ha någon riktig samhörighet.” Foto: Jason Smalley Photography / IBL

Jag platsade ingenstans som ung änka

1980 blev jag änka 39 år gammal. Efter en lång och påfrestande sjukdomsperiod kom en ny period i mitt liv. Mamma till två skolbarn med hus, jobb och sist men inte minst svärdotter.

Allt var kaos länge. Jag är en stark person men sommarlov och helger var fasansfulla. Jag platsade ingenstans, inte ens i min systers liv. Vi hade ändå en bra relation. Allt umgänge var parrelaterat.

Ingen att prata med när jag kom hem, några ensamstående vänner fanns. Men att tigga om tid tillsammans var lite trist. På jobbet pratades om resor, kalas, grillkvällar och trevliga bokklubbar.

Men jag fick nöja mig med hushålls- och trädgårdsarbete. Utanförskapet var tärande. Att inte ha någon riktig samhörighet.

Nu 25 år senare har jag ny man och allt det jag saknade. Jag kan verkligen uppleva skillnaden.

Anonym

Annons
X
Annons
X
Annons
X

På restauranger verkar alla ha så roligt tillsammans, och där sitter vi och anstränger oss för att hålla skenet uppe. Kan man sätta in en annons – vänner sökes?

Foto: Zoonar GmbH/ IBL Bild 1 av 1

Del 18 av 18

På restauranger verkar alla ha så roligt tillsammans, och där sitter vi och anstränger oss för att hålla skenet uppe. Kan man sätta in en annons – vänner sökes?
På restauranger verkar alla ha så roligt tillsammans, och där sitter vi och anstränger oss för att hålla skenet uppe. Kan man sätta in en annons – vänner sökes? Foto: Zoonar GmbH/ IBL

Ibland är man mer ensam tillsammans

Jag har flyttat runt till olika städer i Sverige och i alla är det lika svårt att hitta vänner. Arbetskamrater får man automatiskt, men vilka umgås man med på fritiden? Hur gör man?

Jag är en aktiv människa som rider, håller på med hundar, läser, stickar med mera, men det är ändå svårt. Alla är så upptagna med sitt och träffar sina gamla skolkamrater och de vill ju inte ha med en ny som inte förstår vad de pratar om.

Min man och jag pratar och gör saker men ibland är man mer ensam tillsammans. På restauranger verkar alla ha så roligt tillsammans, och där sitter vi och anstränger oss för att hålla skenet uppe.

Kan man sätta in en annons – vänner sökes? Skulle jag svara på en sådan annons?

Många frågor och undranden har jag, men det vore kul att hitta några att umgås med på riktigt, middagar och sådant som alla andra håller på med och som man läser om i böcker.

”Ensam någonstans i Sverige”

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X