Annons

Mängder av svenska kulturskatter oförsäkrade

Besökare i höstas när det nyrenoverade Nationalmuseum återinvigdes.
Besökare i höstas när det nyrenoverade Nationalmuseum återinvigdes. Foto: Henrik Montgomery/TT

Miljarder i privata bidrag och insamlingar ska bygga upp den eldhärjade katedralen Notre-Dame i Paris. Men det är inte bara franska landmärken som är svåra att rusta för plötsliga tragedier. Delar av det svenska kulturarvet omfattas inte av den statliga försäkringen – på grund av högt kulturellt värde.

Under strecket
Publicerad

Bedrövade fransmän och turister fick under måndagskvällen se hur 850 års kulturhistoria slukades av lågorna när en kraftig brand utbröt i den medeltida katedralen Notre-Dame.

President Emmanuel Macron utlyste snabbt en nationell insamling för att påbörja en restaurering, och två av landets rikaste män uppger att de ska donera runt totalt 3 miljarder kronor till arbetet.

Branden har väckt frågor kring hur omfattande förluster av kulturhistoriskt värde kan förebyggas – och i vilken utsträckning det går att försäkra byggnader och föremål som inte har ett vanligt marknadsvärde.

I Sverige fick Svenska kyrkan en tankeställare när Katarina kyrka i Stockholm brann 1990. Visserligen fanns en försäkring, men den täckte långt ifrån de kostnader som krävdes för att återskapa detaljer från byggnadsåret 1695.

En donationsfond etablerades och 12 000 personer bidrog till renoveringskostnaderna, som slutade på 280 miljoner kronor.

– Det blev ett uppvaknande. Kyrkobyggnader är försäkrade med en förstarisk-försäkring där kunden sätter ett eget maxbelopp för hur mycket vi kan betala tillbaka vid en skada. Ersättningstaken ökade ganska ordentligt efter den branden, säger Lars Johnson, verksamhetscontroller på Länsförsäkringar.

Annons
Annons

Eftersom det oftast handlar om anrika föremål och byggnader som har andra värden utöver ekonomiska är värderingen oerhört svår, berättar han.

Hos Länsförsäkringar ligger snittpremien per avtal på 20 000 kronor – men det är räknat på allt från små kyrkor på landsbygden till stora domkyrkor. För de senare handlar det snarare om hundratusentals kronor.

Den komplexa värderingen var också en av anledningarna till att Svenska kyrkan startade ett eget försäkringsbolag, Kyrkans försäkring, som tecknat avtal sedan 2016. Det står i dag för 70 procent av församlingsförsäkringarna inom Svenska kyrkan, och hade 2017 en samlad premieinkomst på 75,8 miljoner kronor. Skadeutbetalningarna landade samma år på 14 miljoner.

– Marknaden fungerade inte fullt ut. Kyrkor har väldigt höga värden och är svårvärderade. Det var inte ovanligt att bli nekad försäkring eller så var premien väldigt hög. Därför bedömde vi att det var dags att hantera vår egen förmåga som försäkringsgivare, säger bolagets vd Patrik Olsson.

Även Kyrkans försäkring erbjuder förstarisk-försäkring, och trots att Patrik Olsson medger att värderingen är ”en jättestor utmaning” tycker han att svenska kyrkobyggnader och inventarier är väl skyddade.

Den bilden delar Lars Johnson på Länsförsäkringar:

– Jag skulle säga att det generellt finns ett omfattande försäkringsskydd, säger han.

Men långt ifrån alla kulturhistoriska skatter i Sverige är rustade inför tragedier som branden i Notre-Dame. Till exempel saknar statligt ägda museum, som Nationalmuseum och Moderna Museet, försäkring.

– Principen är att staten inte försäkrar museala föremål på grund av det höga kulturella värdet, säger Johanna Damström, jurist på Kammarkollegiets försäkringsavdelning.

Det är Kammarkollegiet som är försäkringsgivare åt svenska myndigheter, eftersom det i grunden inte är tillåtet för en myndighet att teckna en försäkring hos ett privat bolag.

Myndigheterna väljer själva om verksamheten ska försäkras, och i dag är drygt 200 av 344 myndigheter försäkrade – däribland Statens fastighetsverk som förvaltar många kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer.

Har myndigheterna tillräckligt god beredskap för att återställa det som skulle kunna gå förlorat vid exempelvis en stor brand?

– Det är väldigt svårt att svara på. De allra flesta har en försäkring hos oss, men kulturella värden kan vi aldrig ersätta. Där är det viktigare att arbeta med riskminimering och skadeförebyggande arbete. Tanken med det statliga försäkringssystemet är inte att vi ska försäkra sådana typer av värden, säger Johanna Damström.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons