Annons

Mångfasetterad sommarteater på gedigen gräsrotsnivå

Bergtagna på Dalateatern, Falun handlar om främlingsskräck och miljömedvetenhet
Bergtagna på Dalateatern, Falun handlar om främlingsskräck och miljömedvetenhet Foto: Per Eriksson

Folkrörelsen utomhusteater är stor, enorm. Tusentals svenskar spelar alla typer av teater inför en publik som hukar under paraplyer men envist övervinner den kalla svenska sommaren. Sommarteater blandar klassiska texter med fars - tårar med skratt.

Under strecket
Publicerad

Ensemblen från Hotelliggaren på Fredriksdal

Foto: Mikael Lindell BohlinBild 1 av 1

Alldeles just nu repeterar någon en sommarfars eller anpassar ett Shakespearedrama till svensk sommarkväll. Just nu ringer en orolig producent SMHI och undrar över eventuella regnskurar till kvällen. Just nu försöker någon hyra in extra filtar, beställer regnponchos eller extra myggmedel. Någon tar fram enorma kaffekittlar, eller börjar koka korv.

Sommarteater. Många fnyser åt hela genren, muttrar något om buskis och urvattnat publikfrieri – men då har man inte förstått hela vidden av folkrörelsen utomhusteater. Svensk semesterteater har en fantastisk förmåga att samla människor från olika samhällslager men också att ställa kategorier som fint och fult på sin spets, och att ogiltigförklara dem.

Under sommaren kan amatörer och entusiaster pröva lösnäsor eller få prata konstiga dialekter, många iscensättningar sänker tröskeln till kulturen och lockar en publik som aldrig går på institutionsscener. Det som oftast räknas som finkultur kan spelas med en nära publikkontakt där kvällsljuset avslöjar alla knep och illa förberedda rolltolkningar.

Annons
Annons

Sommarteater – då skådespelarna kan springa barfota genom en hel teatertradition – är ofta lekfull men också obarmhärtig. Under bar himmel finns inget att gömma sig bakom. Det gör att våra förväntningar är sänkta och höjda på en gång.

Poängerna med svensk buskisteater är flera. En, möjligen den främsta, är att solljus ofta dödar omständlig psykologisk realism. Den som vill spela sommartid får höja speltemperaturen, ta ut svängarna och med alla medel försöka överrösta flygplan, måsar och glassbilar. Skådespelarna får ägna sig åt en storgestikulerad tydlighet som man kan sakna vintertid.

På sommaren är publikkontakten allt (nästan). Direkt-på-spel. Den andra betydelsefulla faktorn är platsen och dess eventuella magiska skönhet. Romas klosterruin på Gotland slår det mesta: ljuset över kalkstenen, alla minnen som platsen bär – den enorma himlen över det platta landskapet. Å andra sidan är den trånga gräsplanen vid Birgittakyrkan också helt fantastisk: Vadstenas småstadskaraktär, akustiken, den medvetet anspråkslösa scenbilden. Slott som Marsvinsholm eller Gunnebo fungerar också som signifikanta bakgrundsmiljöer, likaså busksalongen på Fredriksdal.

Sommarteater är ungefär som att vinterbada. Inte så sällan blir äventyret en prövning. Det är publiken mot naturen. Ensemblen mot envist duggregn. Den där djävla sommaren ska erövras, besegras. Hur frusna och blöta vi än är.

Semesterteater kan lätt delas upp till en trio olika kategorier: mer seriösa klassikeromstöpningar, ren och hejdlös fars – gärna en aning daterat brittisk eller tysk från tidigt 199-tal – och så nyskrivna, platsspecifika spel med horder av statister från olika åldersgrupper.

Annons
Annons

Ensemblen från Hotelliggaren på Fredriksdal

Foto: Mikael Lindell BohlinBild 1 av 1

På klassikerfronten leder Shakespeares pjäser helt ointagligt. Den här sommaren spelar Roma ”En vintersaga” – denna mörka OCH sanslösa komedi om bortbytingar, kärlek och svartsjuka. Teatergruppen Shakespeare på gräsgården, Vadstena ger ”Romeo och Julia” och lovar att breda på ordentligt med hjärta, smärta och smörsång. Mälardalens friluftsteater ger en fri version av ”Muntra fruarna...” kallad ”De Trumpna fruarna makes Shakespeare great again”. Det låter kul.

Skillinge Teater spelar Peer Gynt av Ibsen, en iscensättning där en rad aktörer turas om att spela Peer, han som söker meningen med livet. Västanå Teater tar den vackra Berättarladan till hjälp för att iscensätta den andra delen av sin trilogi Löwensköldska ringen: den dramatiska ”Charlotte Löwensköld” där Selma Lagerlöf grundligt men lekfullt undersöker religion, kärlek och framförallt övermod.

Ensemblen från Hotelliggaren på Fredriksdal
Ensemblen från Hotelliggaren på Fredriksdal Foto: Mikael Lindell Bohlin

Farsgenren kan vantrivas instängd bland institutionsguld och uppklädd publik. Omgiven av trädridåer och gräsängar frodas den eftersom inramningen är så kravlös, på platser där regnkappor är mer viktiga än aftonklänningar. Denna sommar spelar Eva Rydberg ”Hotelliggaren” på Fredriksdal och Sven Melander ”Spanska flugan” på Gunnebo medan Vallarna utanför Falkenberg ger Nils Poppehyllningen ”Soldat Fabian Bom” - en vacker gest gentemot vår egen kung Buskis.

Just 2017 spelas en hel del nyskrivet. Dalateatern har redan haft premiär på ”Bergtagna av Emma Broström och Johanna Huss – en fin och färgstark familjeföreställning om främlingsrädsla. Sörmlands Teater spelar Susanna Alakoskis ”Laina och fåglarna” på Nynäs slott. Stadra Teater ger ”Arabia Felix” av Johan Bernander om en upptäcktsfärd på slutet av 1700-talet. Teater under bron, Hornstull, ger en nyskriven pjäs av Martin Bengtsson: ”Skuldsanering”. Ett mycket aktuellt tema.

Så där håller det på. Landet runt spelas hundratals uppsättningar, pjäser av Gideon Wahlberg, spel om gruvor. Sommarteater är bokstavlig gräsrotskultur, ett jubel över vår mycket tillfälliga möjlighet att kunna få vara utomhus.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons