Annons

Ett system så magnifikt att det bländar”Mångordig, knasig och alldeles underbar”

Amanda Svensson (född 1987) är författare, kulturskribent och översättare, numera  bosatt i England. Hon debuterade 2008 med ”Hey Dolly” (2008). För ”Välkommen till den här världen” nominerades hon till Augustpriset 2011. ”Ett system så magnifikt att det bländar” är hennes fjärde roman.
Amanda Svensson (född 1987) är författare, kulturskribent och översättare, numera bosatt i England. Hon debuterade 2008 med ”Hey Dolly” (2008). För ”Välkommen till den här världen” nominerades hon till Augustpriset 2011. ”Ett system så magnifikt att det bländar” är hennes fjärde roman. Foto: Alexandra A Ellis

Trillingar som flyr landet – och sina tilldelade syskonroller. Det är utgångspunkten för Amanda Svenssons nya, storvulna romanbygge. Clara Block Hane anar ett system, i en berättelse som inte räds att ställa de stora frågorna om livets mening.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

Ett system så magnifikt att det bländar

Författare
Amanda Svensson
Genre
Prosa
Förlag
Norstedts

549 sidor

Den här världen är inte tillräckligt stor för att man ska kunna fly från sin familj. Hur långt över haven man än reser kommer de ikapp en – känslorna, minnena och mejlen.

”Ett system så magnifikt att det bländar” är det poetiska namnet på Amanda Svenssons nya roman, nästan 600 sidor tjock och den fjärde i ordningen, trots att hon bara är 31 år.

Den handlar till stor del om försöken att undkomma de roller som ursprungsfamiljen tilldelar en – det som många av oss kämpar med ett helt liv.

1989 föddes trillingar på Lunds lasarett och det blev lite rörigt under förlossningen. Den första bebin fick akut andnöd och måste springas iväg med, just som nummer två och tre kom ut.

Så här i efterhand är det svårt att säga i vilken ordning Sebastian, Matilda och Clara föddes – och det är fortfarande rätt rörigt nu när de är 26 år, fastän på ett annat sätt.

Sebastian bor i London där han arbetar på ett hjärnforskningsinstitut. I arbetsuppgifterna ingår att studera patienter och deras hjärnor – och att ta hand om en apa med en moralisk kompass. Clara är en livrädd journalist som just fått sparken och rest ända till Påskön, där hon planerar att göra ett reportage om en undergångssekt, hellre än att gå under själv.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Det finns ingen umgängesplikt för syskon. De har full rätt att fly ända till Påskön, om de så önskar.

Matilda bor i Berlin, med en norrländsk man och hans dotter Siri. Men trots att hon yogar och är full av slitna djupsinnigheter är Matilda inte så balanserad som hon vill verka.

Hon söker desperat kontakt med sina syskon, men Sebastian duckar och Clara flyr. Och hon påminner oss om den missuppfattningen att man får behandla sina syskon hur illa som helst – och ändå förvänta sig att de ska finnas till hands. Men det finns ingen umgängesplikt för syskon. De har full rätt att fly ända till Påskön, om de så önskar.

Så spridda för världen är trillingarna, och kvar i Skåne finns deras mamma, en kolonilottsodlande präst. Föräldrarna är skilda, och när pappan dessutom försvinner bryter mamman deras livslånga överenskommelse. Inkonsekvent och ogenomtänkt röjer hon en familjehemlighet utan att berätta hela sanningen – och lämnar trillingarna i total förvirring. Många människor har en känsla av att vara familjens utböling, den som alltid lämnas utanför gemenskapen. Här blir den skräcken mycket påtaglig.

Här finns en vacker skådespelerska som tappar djupseendet och börjar se sig själv som en pappdocka, en blind fotograf och en syster som plågas av färgen blått.

Annons
Annons

I bokens början har syskonen och andra gestalter haft så typiska slitna attribut att de nästan framstått som pappfigurer. Men det är nog en fint från författarens sida, för efter hand blir de lika oförutsägbara som riktiga människor. Och allra bäst blir det när det dyker upp surrealistiska egenskaper, ofta kopplade till synen. Här finns en vacker skådespelerska som tappar djupseendet och börjar se sig själv som en pappdocka, en blind fotograf och en syster som plågas av färgen blått och ser en färg som inte finns.

Jag kan inte påstå att alla konstigheter i ”Ett system så magnifikt att det bländar” får sin förklaring, men efter hand knyts nästan alla människor ihop. Det ena osannolika sammanträffandet efter det andra gör att man börjar ana ett system, men är det skapat av Sebastians chef eller mammans, alltså av Gud? Eller ska man se det som att författaren har tagit alla trådar hon kastat ut och djärvt gjort en enda stor knut?

Amanda Svensson hade kunnat skriva den här romanen på hälften så många sidor och då hade den blivit mer stringent. Istället är det en för mångordig, knasig, surrealistisk och alldeles underbar roman med stora frågor om livet.

Här finns plats för människor som vågar förlåta och trösta varandra – inte för att, utan trots att, de kommer från samma familj.

Ytterst handlar det nog om hur vi människor ska se vår tillvaro på jorden.

Och världen kanske går under. Vi kanske inte har några fria val. Det kanske finns någon som styr våra hjärnor.

Men oavsett vilket: var rädd om dina syskon. Tillsammans kan ni bilda ett system så magnifikt att det bländar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons