Annons

”Manligheten i dag tål ingenting”

Geir Gulliksen upplever inte att han som författare har nytta av att vara förläggare: ”Som författare har man större nytta av att kunna få läsa helt fritt. Men det handlar också om att skrivandet är så skört – jag börjar alltid från noll-”
Geir Gulliksen upplever inte att han som författare har nytta av att vara förläggare: ”Som författare har man större nytta av att kunna få läsa helt fritt. Men det handlar också om att skrivandet är så skört – jag börjar alltid från noll-” Foto: Baard Henriksen

Han är förläggaren bakom Karl Ove Knausgård och Linn Ullmann. Men nu vill norske Geir Gulliksen fokusera på sitt eget författarskap. Och prata om kärlek och jämställdhet, huvudtemat i hans hyllade roman ”Berättelse om ett äktenskap”.

Under strecket
Publicerad

Det är september även i Oslo. Men på ytan luras staden just den här dagen och ser mer ut som november. Ett envist mellanting mellan fukt och regn kryper in under huden och himlen är kompakt grå.

Det är alltså en strålande dag för att träffa författaren Geir Gulliksen i hans villa i utkanten av staden. Inte för att han själv ger ett depressivt intryck i sitt vita, ljusa vardagsrum med mjuk pianomusik flödande ur högtalarna utan för att det passar hans senaste roman, kritikerrosade ”Berättelse om ett äktenskap”.

Det är från ett radhus i ett liknande bostadsområde som huvudpersonen Jon ställer sig frågan vad som gick fel, hur det kunde ske, hur hans och hustrun Timmys kärlek kunde ta slut. Med svärta och smärta försöker han rekonstruera det som de har haft, hitta svaren i sig och hos henne.

Han minns. Kärleken som var större än andras, deras frihet som också den var större än de flesta andras, deras experimentella sexliv, deras barn... Och att frun träffar en annan. Som läsare sugs man genast in i den klaustrofobiska berättelsen, som är skriven på en tät, enkel och drabbade prosa.

Annons
Annons

Det senaste året har Geir Gulliksen varit på turné med sin roman tillsammans med parterapeuten Sissel Gran. Under de samtalen, där har han blivit som ett slags relationsexpert, har det kommit fram män som har känt sig provocerade av Jon.

– De tycker han är ynklig som låter frun vara med en annan man. Det visar att manligheten i dag är ganska skör. Den tål ingenting. Det räcker att du tar på dig en blommig skjorta så är du ingenting, säger Geir Gulliksen när han har gjort kaffe och ställt det på köksbordet.

Geir Gulliksens utgångspunkt var att han ville skriva om ett par som har haft det väldigt bra men där kvinnan förälskar sig i en annan och mannen delvis hjälper henne att göra det. Romanen kom genom det att handla om frågor som jämställdhet och manlighet.

– Vi vill att kärleken ska vara helt jämlik. Men det som intresserade mig när jag skrev boken var att det inte går att prata om kärlek utan att prata om makt. Kärlek är i sig själv ett slags utväxling av makt. Det handlar om att en ta hand om en annan person och att den andra låter sig tas omhand. Den ena är stark och den andra är svagare. Det där kan skifta och ta sig olika former, men det är aldrig helt jämlikt. Det gäller i varje sekund av ett förhållande, att makten är ojämlikt fördelad. Det är intressant, men det strider mot hur vi pratar om kärlek.

Kärlek i är i sig själv ett slags utväxling av makt.

Jon är vad en del föraktfullt skulle kalla en mjuk man. Han är hemma mycket med barnen, säger upp sig från sitt fasta jobb som journalist, börjar skriva barnböcker och sköter det mesta av hushållet. Samtidigt gör hustrun forskarkarriär.

Annons
Annons

Manligheten är något av en drivkraft i både liv och skrivande för Geir Gulliksen. Han har ägnat en stor del av sitt liv åt att fundera på hur han kan bli en annan sorts pappa än den hans far var under hans uppväxt i en arbetarklassfamilj i en liten stad söder om Oslo.

– Jag förstod aldrig varför min far var så distanserad, han gick inte att nå. Det har plågat mig hela livet. Men han var inte så sträng som andra i den generationen. Så han gav ändå ett slags frihet till att bli det som han inte var.

– Jag gillar att vara hemma och ta hand om hushållet och det är många saker som jag inte kan, som att byta däck på bilen. Jag betalar för att slippa det.

Så du har alltså likheter med Jon?

– Ja, absolut. Men så som man pratar om litteratur nuförtiden är det lätt att folk tänker att ”Jaha, det där är väl hans egen historia”. Att många läser det självbiografiskt är nog ett skäl till att de blir irriterade på huvudpersonen, de tänker att jag försvarar det han gör.

”Berättelse om ett äktenskap” ges ut i Storbritannien och USA under 2018. Geir Gulliksen ler när jag kommenterar att det nog kan vara exotiskt för både brittiska och amerikanska läsare att läsa om en man som Jon. Han berättar att han läste ett stycke ur den då kommande boken på en litteraturfestival i Norwich i England förra året.

– Det var spännande. Efteråt kom det fram flera kvinnor som sa: ”Väldigt, väldigt bra”, men männen såg jag inte till mer, utbrister han och skrattar högt.

Han har fått liknande reaktioner även i hemlandet. På en debatt om feminism här i Oslo var det någon som kommenterade att kvinnan i boken var ute med en annan man medan mannen sitter hemma och läser den feministiska författaren Simone de Beauvoir.

Annons
Annons

– Det stämmer ju, men det var inte så att jag ville visa att om män inte är män mister de sina kvinnor. Men en del män är rädda för att prata om feminism för att de är rädda för att de måste förändra sig så mycket. Jag upplever feminismen som ett fantastiskt instrument för att visa hur komplexa vi alla är. Därför har jag svårt för de som är särartsfeminister, jag tror bara det reproducerar våra roller.

Boken lämnar kvar en rädsla för att bli lämnad och att det kan ske när som helst. Jons fasa för att det ska ske blir delvis skälet till att det inträffar.

Kan man aldrig vara säker i en relation?

– Nej, det är därför jag ville skriva om några som verkligen hade det bra. Det intressanta med kärlek är de otroligt starka krafter som man inte har kontroll över. Det är en av de sakerna jag ofta diskuterar med relationsterapeuten Sissel Gran, som menar att om man bara gör på vissa sätt så blir det bra. Men det fascinerande är att man kan göra allt rätt och att allt kan vara så bra men att det kan gå åt skogen ändå.

Något annat som vibrerar i boken är att en skilsmässa även innebär att barnen drabbas. Jon kallar det för att han tvingas skiljas från sitt barn. Geir Gulliksen blir märkbart berörd. Berättar att det var jobbigt till och med att skriva på det viset.

– Man pratar mycket om att det är synd om barnen som inte får träffa sina föräldrar hela tiden. Men man pratar väldigt lite om den enorma sorgen för de vuxna. Du får ett barn och är med det varje dag från att det föds och så plötsligt ska du vara med det bara varannan vecka.

Annons
Annons

Han är själv skild två gånger och har i sitt eget liv löst det där genom att hans exfru bor i andra delen av det vita tvåfamiljshuset. På så vis kan båda föräldrarna träffa barnen varje dag.

Jag tror att många familjer skulle må bra av att en är mycket hemma i perioder.

Även det där att bli en hemmaman, som Jon i romanen, har Geir Gulliksen själv upplevt. För 7-8 år sedan började han vara mer hemma och skriva och arbeta mindre på kontoret där han är förläggare.

– Jag var inte förberedd på hur mycket man förändras om man är mycket hemma. Man får mer tid att tänka, att ta in saker. Jag tror att många familjer skulle må bra av att en är mycket hemma i perioder. Och då är det ju bra om det är mannen. För kvinnor kommer hela det tunga gamla arvet över dem.

Boken handlar även mycket om sex, varför var det viktigt?

– Jag har nog tänkt att jag ska akta mig för det för att det är så svårt att skriva om det. Men så bestämde jag mig i stället för att det är bra för en författare att göra något som är väldigt svårt. När jag gjorde det kom jag närmare det jag ville skildra, kärleken, för kärleken handlar också mycket om sexualiteten. Jag vill vara konkret och sexualiteten har en tydligare uttryckskraft än de här ändlösa samtalen som man kan se i filmer eller vissa romaner om kärleksrelationer.

Nu behärskar du sexskildringarna?

– Nja, man behärskar aldrig något i skrivandet. Man börjar från noll varje gång.

Geir Gulliksen har skrivit över 20 böcker, poesi, prosa, dramatik och barnböcker sedan debuten med romanen ”Mørkets munn” som 23-åring 1986. Men i Norge är han minst lika känd som förläggare, till framstående författare som Linn Ullmann och Karl Ove Knausgård. I år är han och Linn Ullmann nominerade samtidigt till tunga Nordiska rådets litteraturpris, hon för romanen ”De oroliga” och han för ”Berättelse om ett äktenskap”.

Annons
Annons

I många år pratade han nästan bara litteratur utifrån en förläggares synvinkel, han kände att han måste hålla låg profil som författare. Men när han började jobba mindre som förläggare började det där att ändra sig. Nu har han slutat uttala sig som förläggare för att ge mer plats åt sitt eget författande.

– När man pratar åt andra blir man ett slags politiker, man blir rädd för att säga något som kan stöta sig med någon. Det blir som att man aldrig talar sanning. Det blev till sist ohållbart. Fast jag vill absolut inte sluta som förläggare. Jag har en stark vänskap med och lojalitet till de författare som jag är förläggare till.

Geir Gulliksen har jobbat som förläggare i över 20 år, sedan han var 30 år. Det blev en räddning när han åren efter debuten inte visste vad han skulle göra med sitt författarskap.

– Att jag blev författare blev ett problem för skrivandet. För jag hade så tydliga idéer om vilken sorts författare jag skulle vara och vilken sorts litteratur jag skulle skriva. För mig blev det omöjligt att skriva bra med den inställningen. Det blev en befrielse att jobba som förläggare, att få en annan identitet.

I en intervju i Vi läser 2012 sa ”Min kamp”-författaren Karl Ove Knausgård att han inte hade blivit författare utan Geir Gulliksen: ”Jag har aldrig publicerat något som inte han har godkänt. Ifall han slutade som förläggare så vore det okej, men om han skulle försvinna så kommer jag få problem att skriva.”

Vem hade Karl Ove Knausgård varit utan dig?

Geir Gulliksen funderar.

– Jag vill inte förminska min insats, men det är ändå den som skriver som skriver, säger han, som en diplomatisk politiker.

Hur har ditt skrivande påverkats av att du har börjat lägga mer tid på det?

– Jag går djupare nu och vågar riskera mer. Jag är väldigt osäker på det jag håller på med medan jag skriver om det. Det enda jag är säker på är att det är dåligt, haha. Jag har börjat lära mig att den typen av osäkerhet ofta är ett gott tecken för mig, men det minns jag inte när jag sitter mitt i det.

Sårbarheten har också blivit tydligare i Geir Gulliksens litteratur på senare år. I ”Berättelse om ett äktenskap” är det som om Jon sitter där helt naken och skyddslös och funderar högt på vad som gick fel tillsammans med oss läsare.

– Jag skriver om en betydligt större sårbarhet än vi är bekväma med att visa i det sociala livet i verkligheten. Det är nästan mitt mål med skrivandet, när något känns snudd på för pinsamt, då vet jag att jag är på rätt spår.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons