Annons

Zero KMänniskorna som köper sig fria från döden

Don DeLillo skriver om en framtid där döden kan undvikas. Men hans nya roman är lika mycket en kommentar till vår samtid i all dess absurditet. Kaj Schueler har läst en mästerlig amerikan med absolut språkligt gehör.

Under strecket
Publicerad

Don DeLillo, född 1936, är Pulitzerprisvinnare och ständigt Nobelpristippad författare, är Sverigeaktuell i höst.

Foto: IBL

Don DeLillo, född 1936, är Pulitzerprisvinnare och ständigt Nobelpristippad författare, är Sverigeaktuell i höst.

Foto: IBL
Don DeLillo, född 1936, är Pulitzerprisvinnare och ständigt Nobelpristippad författare, är Sverigeaktuell i höst.
Don DeLillo, född 1936, är Pulitzerprisvinnare och ständigt Nobelpristippad författare, är Sverigeaktuell i höst. Foto: IBL

Zero K

Författare
Don DeLillo
Genre
Prosa
Förlag
Scribner

288 s.

Tanken svindlar. En bit in i Don DeLillos nya roman ”Zero K”, i ett skarpt och lustfyllt absurt meningsutbyte mellan två män som huvudpersonen döper till ”The Stenmark twins”, formuleras en nog så skrämmande vision. Talarna, företrädare för institutionen The convergence, är drivna av idén att med hjälp av nanoteknik och nedkylning utmanövrera döden. De har kommit till insikten att döden är en ”kulturell konstruktion, inte något mänskligt oundvikligt”.

Varför inte! Om vi i allt större utsträckning ser på liv, kön och sexualitet som sociala konstruktioner så förtjänar väl döden sin plats i ledet, inte minst då vi redan i dag i viss mån kan manipulera födelse och liv.

I Don DeLillos satiriska vision definieras alltså inte livet av döden, utan snarare av resurser. Den som har rikedomen behöver inte frukta döden. Hos The convergence erbjuds ett evigt liv, även om det inte liknar det vi känner till utan antar en ny form bortom döden, en återuppståndelse på en högre nivå, i ett nytt medvetande.

Annons
Annons

”Trosbaserad teknologi. Det är vad det är. En annan gud. Inte, visar det sig, så annorlunda än en del av de tidigare. Förutom att den är verklig, är den sann och den levererar.”

Det är onekligen fantasifull science fiction men en fantasi som på ett plan känns skrämmande aktuell då tekniska innovationer hela tiden synes förskjuta våra mentala och moraliska gränser. Vem fruktar i dag att spela rollen som gud – eller djävul?

Det är ett av DeLillos framträdande kännetecken som författare att han inte bara är tungt förankrad i nutiden utan också sträcker sig efter framtidsfrågorna och sömlöst gör dem samtida.”Zero K” är inte traditionell science fiction utan en av de många DeLillo-romaner som blottlägger det amerikanska samhällets paradoxer. Med absolut gehör kartläggs mänskliga attityder och föreställningar, inflytandet från populärkultur, reklam och medier, av terrorattacker och verkliga eller inbillade konspirationer. Han gör det även denna gång med påtaglig lust, skarpladdad ironi och en formuleringsglädje som på intet vis förminskar observationernas allvar. Än en gång levererar baseballentusiasten ett home run.

I romanens inledande avsnitt kommer huvudpersonen Jeffrey Lockhart, en inte helt balanserad man i yngre medelåldern, till Tjeljabinsk i Sibirien. Han ska där besöka sin far Ross och dennes hustru Artis, som är döende på kliniken The convergence, namnet efter idén att här korsas linjerna liv och död. Den finansieras till stora delar av hans far, affärsmannen, då denne har förespeglats att han kan återförenas med sin fru efter döden. Genom att utnyttja tekniska framsteg och ”galna” vetenskapsmän i en insynsbefriad och från omvärlden avstängd miljö ska här skapas evigt liv. Jeffrey kommer för att ta avsked av styvmodern och blir successivt invigd i den absurda procedur som ska ”rädda” henne.

Annons
Annons

Det är en hermetiskt tillsluten plats, ett high-tech-Mecka där omvärldens elände endast gör intrång på storbildsskärmar med ett entydigt apokalyptiskt budskap (i ärlighetens namn inte så långt ifrån sådant vi dagligen matas med från tv-skärmen). Jeffrey söker sig storögt genom denna från död till liv-klinik. Han försöker orientera sig i den labyrintiska omgivningen, konfronteras med döende eller dödshjälpande människor. Han frågar sig om det överhuvudtaget går att bringa mening i detta. Går det att förstå faderns blinda tro och megalomana pakt med krafter som ikläder sig såväl guds som djävulens skepnad?

Strax innan det är dags att resa tillbaka till New York bekänner Ross att han, visserligen kärnfrisk, i förtid vill följa sin hustru in i livet efter döden. Hemma i New York, vid sidan av dagliga rutiner, förbereder han sig för sin oåterkalleliga handling. Han försöker involvera Jeffrey, som vill lämnas ifred i sin invanda enkelhet, i allt större aversion mot de teknologiska landvinningarna, allt ifrån mobiltelefoner och kontokort till nedfrysning av friska människor. Och; han vill inte veta av familjens förmögenhet, vägrar flytta från sin enkla boning till faderns townhouse.

Fader/son-konflikten, med rötter i barndomen, hindrar inte att Jeffrey lojalt följer fadern på dennes Golgata-vandring och förberedelse för återuppståndelse. Allt enligt schema fastlagt i den bunkerliknande kliniken, den upp och nervända världen, där huvuden tillfälligt separerats från kroppar och där de nedkylda aspiranterna på evigt liv ligger i rader.

DeLillo söker sig med viss förkärlek till komplexa olösbara konflikter och platser bortom civilisationen (till exempel i romanerna ”Ratners stjärna” och ”Omegapunkten”). Det är ofta miljöer som samtidigt är tillflyktsort och avskärmning från omvärldens överhettade brus, där nytänkande och illavarslande konspirationer får lite extra bränsle. Hans prosa livnär sig på det moderna samhällets ytterligheter. Med ”Zero K” befäster han sin ställning som en av de främsta skildrarna av de stora frågorna i vår splittrade tid.

Men det som ändå grundar hans storhet är hans utsökta och osökta prosa. Hans språkliga handlag är mästerligt, dess musikalitet spänner från balladen till crescendo och tycks skenbart växa utan möda. Det är lätt att läsa i ordets bästa bemärkelse.

Jag är osäker på vilka trollkonster DeLillo använder sig av, men en roman som under läsningen känns lite splittrad får en påtaglig närvaro efter läsningen och, vilket inte händer mig så ofta, framkallar en malande längtan efter att läsa om.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons