SvD Perfect Guide
Annons

Marcus Dunberg: Äktenskapet är den minst tåliga relationen

Text: Marcus Dunberg - 29 maj 2018

“Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.” (Första Korinthierbrevet 13)

Det är bröllopstider. Häromveckan satt jag i kyrkbänken, uppklädd med vattenkammat hår och tänkte på gin & tonic medan blicken vandrade mellan bröllopsgäster och krucifix. Som gift är det omöjligt att höra dessa ord och inte reflektera över sitt eget äktenskap: hur är jag som man? Hur är min fru? Hur är vi tillsammans och mot varandra? Sådana tankar blir lätt obehagliga, så då skyndar tanken snabbt
och smidigt vidare och gör istället samma analys av vänner och bekanta.

Så jag satt där och lyssnade till Första Korinthierbrevet om kärleken och äktenskapets lätta, osjälviska och glädjefyllda karaktär. Normalt sett passerar orden ovan obemärkt förbi – tanken är att alltför upptagen med att studera andra bröllopsgäster – men den här gången fastnade orden och satte dessutom igång nya tankar. Jag kände nämligen inte alls igen mig i den insmickrande beskrivningen av äktenskapet.

Annons
Annons

För är det inte precis tvärtom: att äktenskapet ofta är mycket ”stridslystet”? Finns det överhuvudtaget någon konflikt som porträtteras lika ofta i böcker, filmer och pjäser som äktenskapsbråket? Jag tänker spontant på två favoriter i kategorin: Bergmans Scener ut ett äktenskap och filmen Den vilda jakten på lyckan med Michael Douglas och Kathleen Turner. Nog är kärleken stridslysten alltid.

Låt oss analysera Första Korinthierbrevet vidare. ”Inte skrytsam och inte uppblåst”? Det är möjligt att kärleken före Instagram var blygsam och lågmäld, men samtidens kärlek förefaller skamlöst uppblåst och mallig: #datenight. Vidare har vi ”inte självisk”. Det finns gott om exempel i min egen omgivning där ena eller båda parter tycks ägna all tid åt att förhindra den andre att träffa kompisar eller utöva sina intressen.

”Allt uthärdar den”? Ska man tro skilsmässostatistiken uthärdar den svenska kärleken nästan ingenting alls. Den uthärdar dessutom allt mindre med tiden eftersom statistiken visar att skilsmässorna ökat konstant sedan 1970-talet. Under 2014 gifte sig cirka 47 000 par samtidigt som drygt 24 000 äktenskap upplöstes genom skilsmässa.

I stället för att vara den mest hållbara relationen med en annan människa är äktenskapet ofta det rakt motsatta – den minst hållbara relationen. Allt dåligt och negativt som vi står ut med i andra relationer tolereras inte i äktenskapet. Det som passerar i vänskaps- eller syskonrelationer utlöser krig i äktenskap. Nära vänner behålls livet igenom, men fruar och män byts ut lite eftersom. En överdrift förstås, men inte helt osann.

Hur blev det så här? En snabb googling ger svaret: en kombination av orealistiska förväntningar samt ett alltför stort fokus på den egna ”lyckan” och självförverkligandet. Individen först, det vill säga ”jag” framför ”oss”. Samtidsmänniskan är besatt av att jaga lycka och ständigt vara lycklig, något som faller på sin egen orimlighet.

Bara några tankar, från kyrkbänken.

Annons