Perfect Guide

Marcus Dunberg: Det finns en självgodhet i klimatdebatten

Så kallade influencers har de senaste veckorna fått utstå mycket kritik för sina vidlyftiga resvanor. Även företagsledare och politiker ifrågasätts. Och knappt en dag passerar utan att jag läser om någon åsiktscertifierad människa som berättar att familjen övergett utlandsresor för cykelsemestrar och tältning i den egna trädgården.

Annons

Dagstidningarnas resereportage presenterar numera alltid tåg som ett alternativ till flyg. Jag läser och gör kalkylen och kommer alltid till samma slutsats: att åka tåg till typ Paris tar väldigt, väldigt lång tid. Inte sällan blir artiklarna rent löjeväckande i ivern att vara klimatsmarta. Jag minns särskilt ett resereportage från Sicilien. I faktarutan stod restid samt pris. Till Sicilien alltså, ön som ligger längst ner i Europa.

Det var oerhört dyrt och tog väldigt lång tid. Är det verkligen ett hållbart alternativ att åka tåg till Sicilien istället för flyg? Och med hållbart menar jag ekonomiskt och tidsmässigt. Hur många har möjlighet att lägga en hel semestervecka på att transportera sig till själva resmålet. Visst, resan är en del av upplevelsen och så vidare, men så förbannat kul är det inte att åka tåg.

Mina egna resvanor är inget att skryta om – åtminstone inte för klimatmedvetna. Sedan fem-sex år tillbaka flyger jag två till tre gånger per vecka. Oftast till någon stad i Europa: München, London, Amsterdam, Milano, Zürich och Köpenhamn. Och så lite semesterresor på det. För inte så länge sedan gjorde jag en kalkyl som visade att jag med mitt flygande konsumerade resurserna motsvarande sex jordklot. Då är jag ändå en person som föredrar tåg framför flyg.

95 procent av mina resor är arbetsrelaterade och ofta rör det sig om en eller två nätter jag är borta. Att då ta tåget till exempelvis München skulle innebära att jag är borta en vecka istället för 48 timmar.

För att den ekvationen ska gå ihop är jag tvungen att lämna familjen och flytta till Tyskland, eller åtminstone till en stad längre ner i Europa. Vårt isolerade läge här uppe i Norden är ytterligare en anledning att flygdebatten rasar som starkast i här. I förhållande till resten av Europa ligger Sverige, särskilt Stockholm, åt helvete till, rent ut sagt. Att komma söderifrån, må det vara Skåne eller Italien, och flyga in över granskogen som breder ut sig runt Arlanda känns som att komma till världens ände. 

Innan du, käre läsare, nu sätter dig vid tangentbordet och fyrar av ett email där du kräver att jag avrättas genom koldioxidkvävning vill jag säga detta: Det är bra att frågan om flygresandets miljöpåverkan debatteras. Ännu viktigare är debatten om resandets rimlighet – hur rimligt är att det flyga över halva Europa för ett möte på två timmar och sedan åka hem igen? Och är det verkligen en mänsklig rättighet att semestra i Thailand eller åka till New York? Jag tycker att människor, inklusive jag själv, gott kunde stanna hemma mer. Den moderna reseivern är – utöver att vara miljöskadlig – också patetisk.

Ändå kan jag inte låta bli att reta upp mig på alla präktiga mallgrodor som skryter om att de ”stannar hemma”. Och så detta eviga drevande som alltid går hand i hand med den där självgoda malligheten. Det är som sagt bra att flygandet debatteras, men låt oss bara enas om att tåg oftast inte är ett alternativ. Jag fortsätter att flyga. Tills vidare.

Till Toppen