Perfect Guide

Marcus Dunberg: Snart finns det inga vardagar kvar

2018 var året då Halloween på allvar slog igenom i Sverige. Det senaste decenniet har denna ”högtid” smugit sig på oss som en lömsk zombie, men detta var året då det med all tydlighet stod klart: Halloween är här och ger sig inte av självmant. Plötsligt var Halloween-firandet lika självklart som självaste julafton. Och det var inte bara hur vi ”firade”, utan också hur länge. Under minst tre veckor pågick Halloween-spektaklet. Det rasade in ”läskiga” inbjudningar från förskolan, skolan, barnens vänner och våra vänner. Jag kan inte minnas att Halloween överhuvudtaget existerade i min barndom. Nu finns den definitivt. Om utvecklingen fortsätter – och det kan du lita på att den gör – kommer hela Sverige gå runt med vampyrtänder, insmetade i låtsasblod en hel månad från och med mitten av oktober.

Annons

2018 var också året då julen började i november. Därmed krockade den under några dagar med Halloween. I reklamannonser och butiker kunde man samtidigt se zombies och vampyrer samt tomtar och troll bredvid käcka uppmaningar om att köpa än det ena än det andra. Under detta ståhej ska ju också allt det vanliga firas. Födelsedagar bland annat. Många födelsedagar. Skickligt nätverkande storstadsbor har numera några 100 vänner, så mycket födelsedagsfirande blir det. Sedan har vi förstås barnens klasskamrater: två barn och 20 ungar i varje klass. Det blir 38 födelsedagskalas per år, utöver de två som du själv måste arrangera. Har du tre barn i tre olika klasser blir det sammanlagt 60 barnkalas per år. Fyra barn? ”Well, you do the math”, som det heter på ren svenska.

Men det finns mer firande som inte existerade för några år sedan.
”Babyshower”, exempelvis. Jag vet inte vad en ”babyshower” är. Jag har aldrig varit på någon och planerar inte att börja nu. Allt jag kan säga är att det verkar bedrövligt. Kanske till och med värre än ”Valentines” som jag strax återkommer till. Tack och lov verkar det mest vara kvinnor och deras manliga homosexuella vänner som arrangerar och bjuds in till ”babyshowers”.

Nu till ”Valentines” – eller firandet av kärleken. ”Alla hjärtans dag” hette det när jag var ung och skolans snyggaste tjej med största brösten fick rosor i tiotal från hemliga beundrare. Allt medan mindre attraktiva blev utan rosor. Jag utgår ifrån att dagens genusmedvetna och jämlika ungdomar satt stopp för denna dårskap. Att högstadie- och gymnasieelever ägnar sig åt ”Valentines” kan förlåtas, men att gifta par känner sig nödgade att sitta på restaurang och tvångsmässigt gulla på exakt samma dag varje år är obegripligt och genant. Men firas måste det ju till varje pris, så om knappt två månader, den 14 februari, sitter du där och tvingas se på när din man eller pojkvän rullar över den sista frikadellen på tallriken med nästippen.

Betänk också allt vardagsfirande som ”AW” och vinluncher på tisdagar (tokigt!). ”Vardagslyx” som det också kallas (av dig, inte av mig). Addera också bröllopsdagar, mors dag, fars dag, kanelbullens dag och så vidare. Snart finns det inte några vardagar kvar. Och då har jag ännu inte räknat upp de verkliga högtiderna: påsk, midsommar – och så alla dagarna som står inför dörren just nu. God jul och gott nytt år. Se till att fira ordentligt.

Till Toppen