Annons

Harry Amster:Hon sjöng sig in i världspublikens hjärtan

Marie Fredriksson vid ett uppträdande i samband med Roxettes Sverigeturné ”Look sharp live! Tour” 1989.
Marie Fredriksson vid ett uppträdande i samband med Roxettes Sverigeturné ”Look sharp live! Tour” 1989. Foto: Leif R Jansson/TT

Marie Fredriksson har gått bort, 61 år gammal. Hon hade en lång karriär före Roxette och var stjärnan när hon och Per Gessle slog sig ihop. Tillsammans skapade de hittar som nådde ut över världen och in i arenapublikens hjärtan.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Hennes mest streamade låt är ”Ännu doftar kärlek” – som börjar med orden ”Jag önskar du finns kvar”. Det uttrycker säkert miljontals fans önskan en dag som denna, när Marie Fredriksson har gått bort, 61 år gammal.

Bland alla Roxette-låtar – som ”It must have been love” och ”Listen to your heart” – är det ”Sparvöga” som parkerar sig i min hjärna. Det var ju signaturmelodin till tv-serien med samma namn, som sändes 1989, och det är Marie Fredrikssons röst jag minns, inte mycket mer.

När jag träffade Marie Fredriksson i oktober 2006 hade hon hämtat sig från sviterna av hjärntumören. Hon såg naturligtvis tunn ut, men samtidigt väldigt glad där hon stod bredvid Per Gessle och berättade att hon aldrig trodde att hon skulle sjunga med Roxette igen. ”Jag var ju så här nära döden”, sa hon och mätte upp en millimeter mellan tummen och pekfingret.

Men nu var hon på skivbolaget och Roxette skulle släppa en box och två nya låtar. Gessle och Fredriksson träffades 1977 i hemstaden Halmstad och elva år senare bildade de Roxette, släppte singeln ”Neverending love”. Det tog inte lång tid förrän världen var besegrad och de fick sina USA-ettor med ”The look”, ”Listen to your heart”, ”Joyride” och ”It must have been love”. Roxette sålde sammanlagt 75 miljoner skivor.

Annons
Annons

Hon var så stolt där på skivbolaget över allt de gjort och utbrast:

– Jag är så enormt glad för att jag lever och tackar Gud varje dag. Vem hade trott det, sa sångerskan, som drabbades av en hjärntumör 2002. Det innebar att talförmågan ibland försvann och även synen drabbades.

Hon pratade tyst och var lite stel när hon gick, men full av självsäkerhet – precis som i inledningen av Roxettes karriär, då hon redan från början var övertygad om att duon skulle lyckas.

– Det var bara en tidsfråga för mig. När vi kom till USA visste jag att vi skulle ta det här landet, sa hon till SvD.

... han förstod att jag hade lust och energi, och att jag måste få ut lite av soulen inom mig.

I sin självbiografi ”Kärleken till livet” utvecklade hon detta: ”Jag visste att jag hade det inom mig. Det var inget jag kunde säga högt. Ingen skulle fatta. Inte Per heller. Jo, han förstod att jag hade lust och energi, och att jag måste få ut lite av soulen inom mig.”

Marie Fredriksson hade en lång karriär före Roxette, något jag snart återkommer till. Men trots hennes tro på duon var det långt ifrån självklart att Marie och Per skulle bli världsberömda. Gessle hade inte ens ett skivkontrakt, eftersom hans karriär helt stannade upp efter Gyllene Tider. Det var snarare Marie Fredriksson som var den hetare av de två och en del ifrågasatte att hon skulle jobba med någon som det gick så dåligt för. Gessles skivbolag ville inte ens ge ut en soloplatta med honom.

En del av låtarna som stoppades blev i stället Roxettes debutplatta ”Pearls of passion”. Per Gessle har berättat i SvD att ”när Marie sjunger ’Soul deep’ är det en översättning av en låt som egentligen hette ’Dansa nerför ditt stup i rekordfart’. Den skrevs på en toalett i Paris och Marie och Efva Attling sjöng den på svenska på min 30-årsfest. Faktum är att Maries producent tyckte det var en usel idé att hon skulle göra en singel med mig.”

Annons
Annons

Gessle konstaterade också att om det hade varit tvärtom och hans karriär hade blomstrat medan Marie Fredrikssons stod och stampade ”så är frågan om jag hade bildat en duo med henne”.

Men snart stod Roxette på arenor som tog allt från 25 000 till 60 000 människor och Marie Fredriksson log och sa till SvD: ”När vi gick ut på alla gigantiska scener förstod vi ibland inte att det var sant. Senare på natten kunde jag ligga och fundera på vad som hade hänt.”

När Per Gessle nu uttalar sig efter Marie Fredrikssons bortgång är han inne på samma tema: ”Tiden går så fort så fort. Det känns som alldeles nyss när Marie och jag satt i min lilla lägenhet i Halmstad och delade drömmar. Och vilken fantastiskt dröm vi fick dela.”

Nu tyckte ju inte Marie att Per var den mest fantastiska killen när de träffades, snarare en tönt, som bodde hemma hos sina föräldrar och inte klädde sig tillräckligt coolt.

Marie Fredriksson sjöng många låtar på svenska innan de internationella framgångarna kom. Bland de tio mest populära på Spotify finns, förutom ”Ännu doftar kärlek” som streamats 13,5 miljoner gånger, ”Tro”, ”Sparvöga”, ”Efter stormen”, ”Sommarens sista servitris”, ”Rickie Lee” och ”Den bästa dagen”.

Redan som åttaåring beslöt Gun-Marie Fredriksson att hon skulle bli sångerska och två år senare bildade hon gruppen Renat. Senare blev det bandet Strul och olika konstellationer med Lasse Lindbom. Hon slog igenom i början av 1980-talet med just ”Ännu doftar kärlek” (som hon skrev med Lasse Lindbom) från debutalbumet ”Het vind” (1984), där hon hade låtskrivare som Ulf Lundell och Niklas Strömstedt. Det blev många soloplattor, som ”Den sjunde vågen”, ”I en tid som vår”, ”The change” och ”Nu”, som släpptes 2013.

Annons
Annons

Jag var så nära att dö. Så nära. Det är ett under att jag lever.

I en intervju i magasinet Fokus 2013 prisade hon Per Gessles betydelse för att hon kunde komma tillbaka och var så lycklig över att hon fanns kvar: ”Jag var så nära att dö. Så nära. Det är ett under att jag lever. Jag hade bara bestämt mig. Ibland tänker jag att jag inte fattar att jag varit så stark som jag varit. Jag har alltid sagt att jag inte har tid att dö. Det är så mycket jag vill göra i livet. Ah, du förstår vilket helvete Micke och barnen har haft. Men jag klarade det…”

Micke är musikern Mikael Bolyos som Marie Fredriksson var gift med och tillsammans fick de barnen Josefin och Oscar.

I hennes självbiografi ”Kärleken till livet”, som kom 2015 och skrevs tillsammans med Helena von Zweigbergk, framgår det att hon helt tappade sin identitet som en följd av sjukdomen: ”Blev en cancer. Det blev allt jag var. Jag hatade varje sekund av det. Ensamheten jag kände var oändlig, och samtidigt ville jag inte träffa en endaste människa.”

I boken berättar hon också om vilka band som betydde mest för henne. Många upptäckte hon genom att lyssna på radioprogrammen ”Tio i topp” och ”Kvällstoppen”. Här fanns Moody Blues, Deep Purple och Led Zeppelin. ”Jag har alltid dragit åt det lite råare när det gäller musik. Jimi Hendrix, till exempel. Jag avgudade honom”, står det i boken. I boken sammanfattar hon även låtar som varit extra betydelsefulla för henne. Här finns allt från ”I’m a believer” med med Monkees, ”Helter skelter” med Beatles, ”You really got me” med Kinks, ”Blue” med Joni Mitchell och ”Här kommer natten” med Pugh Rogefeldt.

När Marie Fredriksson sjöng i gymnasiekören blev hon vid ett tillfälle utvald att sjunga ledstämman till Beatles ”Yesterday” och fick beröm. ”Men vid den här tiden var jag inte tillräcklig kaxig för att tänka mig att jag skulle kunna försörja mig som sångerska. Jag hade det noga inpräntat i mig hemifrån, att det var viktigt att kunna försörja sig.”

Det lyckades ju Marie Fredriksson med senare i livet med råge. Hon blev 61 år gammal och dog i sviterna av sin tidigare sjukdom. I ett pressmeddelande ber familjen om visad hänsyn i sin sorg: ”Begravningen kommer att äga rum i stillhet i kretsen av enbart den närmaste familjen.”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons