Annons
Recension

MarodörerMarodörer krockar kulturella attityder med skarpladdad finess

Bahar Pars och Hannes Meidal som Bertha och Axel i ”Marodörer” på Dramaten.
Bahar Pars och Hannes Meidal som Bertha och Axel i ”Marodörer” på Dramaten. Foto: Markus Gårder

”Marodörer” på Dramaten blir en godisbutik av kulturella attityder: ord och kroppsspråk krockar så det smäller om det. Kulturmannen kläs av i en färd mot natt som är mycket underhållande, skriver Sara Granath.

Under strecket
Publicerad

Marodörer

Genre
Teater
Regi
Jens Ohlin
Medverkande
Bahar Pars, Hannes Meidal, Thérèse Brunnander, Per Svensson, Alexandra Rapaport, Leonard Terfelt.
Var
Dramaten

Text: Hannes Meidal, Jens Ohlin fritt efter August Strindberg. Scenbild, ljus: Sutoda. Kostym: Jenny Linhart. Peruk, mask: Lena Bouic-Wrange.

Många kulturmän har bidragit till den kryddstarka blandning som serveras på Dramatens Lilla scen: Strindberg med urberättelse och titel, citat och rollfigurer; Ingmar Bergman med sin känsliga mage och namnet Egerman och Karl Ove Knausgård med sin kamp.

Jens Ohlin och Hannes Meidal har skrivit ”Marodörer” av 2015, som utspelar sig i ett tidsöverskridande rum i kostymer som har smak av det sena 1800-talet. Ohlin regisserar och Meidal spelar författaren Axel Egerman junior med tungt kulturbagage: medlem i Svenska Akademien, pappa Nobelpristagare. Dessutom har han en förmögenhet och tolvrummaren Elfenbenstornet att skänka som morgongåva åt sin brud.

Det blir inte så. I litteraturprogrammet ”Abel” (efter programledaren Elin Abel, spelad av Thérèse Brunnander) träffar han sin kulturella antagonist: serietecknaren Bertha Ålund från Farsta med vasst ritstift och mild framtoning (Bahar Pars).

Istället för ett dödat djur nedlägger Axel sin dinosauriemanlighet för hennes fötter. Han skänker alla sina pengar till kvinnorörelsen, går klädd i klänning och lämnar sin plats i Akademin (efter en stadgeändring). Han är passionerat förälskad och vill ge henne allt som hon inte ber om. Hon är också kär och börjar skriva på en roman.

Annons
Annons

Uppsättningen är en godisbutik av kulturella attityder: ord och kroppsspråk krockar så det smäller om det. Flosklerna haglar och Per Svenssons karlakarl Carl viftar med armar och ben i förtvivlan över allt man inte längre får säga i det här landet. Han fnyser åt Axels tal om jämställdhet och framställer sitt eget äktenskap som modell.

Vi är skeptiska: Carl kallar hustrun Katla mot hennes vilja; hon (Alexandra Rapaport) tar tillbaka varje yttrande efter en blick på maken och framhäver sin egen obetydlighet. Men hon genomgår en av de intressantaste utvecklingarna i dramat. I samspel med Leonard Terfelts Gaga, en man som är så sympatisk och lyssnande att männen tar honom för homosexuell, visar hon litterär begåvning. I sagor hon berättar på dagis gestaltar hon sitt livs konflikter och är på väg mot ett självständighetsutbrott. Det stöter på patrull, milt sagt.

Axel och Bertha hamnar, som hos Strindberg, i en konstnärlig konkurrenssituation, som får Axels poserande personlighetsförändring att krackelera. Ideal möter verklighet; teorier sätts på hårda prov. Uppsättningen går från uppsluppen komedi till komplicerat drama till något som liknar ett sorgespel. Brunnanders cyniska Abel förutser det hela och lovar att åskåda katastrofen, knaprande på popcorn.

”Marodörer” osäkrar kärleken och kulturlivet med skarpladdad finess. Skådespelarna lyfter fram både klichén och det individuella i sina roller och färden mot natt är mycket underhållande.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons