”Jag insåg inte vilket svek det var att bli lämnad av mamma”. Artisten Martin Stenmark om uppväxten med elva syskon. Martin som Robin Hood i mitten och längst bak på bilden till höger.
”Jag insåg inte vilket svek det var att bli lämnad av mamma”. Artisten Martin Stenmark om uppväxten med elva syskon. Martin som Robin Hood i mitten och längst bak på bilden till höger. Foto: Janerik Henriksson och Kjetil Blomster. Ill: Staffan Löwstedt

Stenmarck: ”Mamma knarkade graviditeter”

Martin Stenmarcks mamma födde 11 barn på 22 år. Han beskriver henne som vild, vacker och karismatisk, ständigt på väg till en ny adress. Som vuxen har Martin fått en helt annan bild av sin barndom genom att djupintervjua sina syskon.

Uppdaterad
Publicerad

Vartannat år fick han ett nytt syskon och minst lika ofta flyttade den allt större familjen. Det finns inte några välordnade familjealbum med foton i kronologisk ordning från Martin Stenmarcks uppväxt. Överst på lille Martins önskelista till jul stod det: ”Inte flytta”, men han fick vänta länge innan han själv fick makten över var han skulle bo. Barndomen med en extremt impulsstyrd mamma var stökig.

Elva syskon konkurrerade om hennes uppmärksamhet.

– Jag tror att hon supertrivdes med att vara gravid. Hon kände mening att ge liv, att vara i centrum. Hon knarkade barn och graviditeter, konstaterar Martin Stenmarck när vi ses i en hotellobby strax före jul.

Mitt i allt kaos hade hon ändå förmågan att tanka varje unge med superkrafter.

Fyra kullar med lika många pappor till barnen blev det.

– Mitt i allt kaos hade hon ändå förmågan att tanka varje unge med superkrafter när hon gav oss ögonblick av total uppmärksamhet, säger Martin Stenmarck förlåtande om Linda som gick bort i cancer redan som 51-åring år 2002.

Annons

Martin var 30 år när hon dog, hans yngste bror bara nio år. Nu är alla syskonen vuxna och det är inte självklart att de hörs av. Ingen mamma säger ”Nu borde du ringa Randi!” eller ”I morgon fyller Benjamin år”.

Liksom i många familjer tunnas kontakten mellan vuxna syskon ut. Var och en lever sitt liv. Ibland ligger gamla konflikter och pyr under ytan som gör att man inte har lust att hålla kontakten. Artisten Martin Stenmarck fick en oväntad bonus av sina syskon när han bestämde sig för att sätta upp en show om sin barndom på scen. Men processen var inte smärtfri.

Som 45-åring insåg Martin Stenmarck sprängkraften i storyn om sin egen uppväxt. Det fanns onekligen både humor och dramatik i den kaotiska barnrikefamiljen från Täby.

När han började samla minnesmaterial till det som skulle bli den show som gått på Maxim under hösten, och som fortsätter på turné runt i landet till våren, förstod han att här fanns det berättelser som berör.

Våra samtal är det största steget jag har tagit i min personliga utveckling. Så många saker jag hade tagit för givna har jag fått en annan syn på.

Annons

Men vad skulle syskonen säga? Hur såg de på sin uppväxt? Var de beredda att ge plats för den på scen? Det gör trots allt ofta ont när vi börjar rota bland spökena i garderoben hos barn till en dysfunktionell – och kärleksfull – mamma.

Martin Stenmarck bestämde sig för att djupintervjua sina syskon för att få fram en tidsaxel med detaljerade berättelser att bygga sin scenshow på. Barndomsminnen är alltid lite dimmiga. Alla syskon har sin version. ”Var bodde vi 1979?” ”Hade David och jag en våningssäng då?”.

Mamma Linda, 1979. Hon gick bort i cancer redan som 51-åring år 2002. På gravstenen har barnen låtit rista in: ”Shine on, you crazy diamond”.
Mamma Linda, 1979. Hon gick bort i cancer redan som 51-åring år 2002. På gravstenen har barnen låtit rista in: ”Shine on, you crazy diamond”. Foto: Kjetil Blomster

Eftersom familjen som blev allt större för varje år dessutom flyttade runt så mycket var minnena i en salig röra. Under en tid fanns pappa Mats med i bilden, under en annan var det Matz med zäta som försökte hitta sin plats den växande flocken.

Martin skulle bli varse att något som inte hade berört honom nämnvärt har satt djupa spår i andra syskons självkänsla. Det handlar inte om något de bråkade om som små, inte heller om flyttkarusellen de åkte runt i.

– Våra samtal är det största steget jag har tagit i min personliga utveckling. Så många saker jag hade tagit för givna har jag fått en annan syn på.

Han tvekar medan han berättar, väljer orden noga.

Annons

– Jag har förstått att situationer som har varit helt oviktiga för mig har varit avgörande för mina syskon i deras liv.

En sån sak var när mamma Linda hade träffat irländaren Eric i London och plötsligt bestämde sig för att flytta dit.

– Då valde hon att ta med ett enda av alla sina barn. Det blev jättekonstigt.

Jag hade bestämt mig för att ”detta berör inte mig” och insåg inte vilket svek det var att bli lämnad av mamma.

För Martin var det inte så dramatiskt. Han hade kommit överens med sin mamma om att flytta till pappan när han hade fyllt tolv. Det gjorde att han inte ens märkte hur hårt Londonflytten tog på andra i syskonskaran.

Minns du vad du kände då i tioårsåldern?

– Jag ville nog ha det lite lugnare. Men jag fick viktig information i det läget i livet och även om mamma var så där ”all over the place” så om hon hade sagt något så var det så.

Annons

Martin funderar på om han alltid varit så framåtfokuserad eller om det är ett resultat av de första barnaåren. Svårt att veta. Som pappa till tre egna barn kan han också, i viss mån, förstå beslutet att ta med det barn som behövde henne mest just då.

– Jag är också sån som person. Jag hade bestämt mig för att ”detta berör inte mig” och insåg inte vilket svek det var att bli lämnad av mamma. Alla ville vara med henne, men en av sju blev utvald. Det blev traumatiskt.

Mamma Linda flyttade till London på 1990-talet, men vände åter med sambon Eric. Familjen fick en ny pappa och efterhand ytterligare fyra syskon.

Tack vare att Martin tog sig tid att lyssna på syskonen, ett i taget, började han förstå mönstren i situationer som kommit många år senare. Till exempel när det ska väljas någon blir det ofta en stor sak. Det hänger gissningsvis ihop med att bara ett av syskonen fick följa med mamma till London.

– Att få sätta ljuset på det en stund och diskutera det. Fantastiskt!

Martin, David och Emelie. Nummer 2, 3 och 4 bland de elva barnen. Randi var först.
Martin, David och Emelie. Nummer 2, 3 och 4 bland de elva barnen. Randi var först. Foto: Kjetil Blomster
Annons

Själv fick Martin i sin tur chansen att förklara varför han själv hade reagerat så lite, kanske kallt, i deras ögon.

– Då fick jag förklara att jag redan i flera års tid hade vetat att jag skulle flytta till pappa. När jag var tio år sa mamma att när man är tolv får man bestämma var man ska bo. Det står i lagen, sa hon. Det var en hel del hon hittade på stories om, men här kände jag att hon gick att lita på.

Mamma var sjukt stark. Jag tog henne inte i armbrytning förrän jag var 18. Det är ovanligt!

Du, David och Emelie flyttade ut till er pappa på landet, hur var det att åka till mamma och syskonen sen?

Annons

– Det blev fest när vi kom och mamma var superglad. Det var alltid en sorg för henne att vi inte bodde där. Som det är efter en skilsmässa eller en vårdnadstvist.

Inför föreställningen ”Syskonkärlek – räkna med bråk” började Martin Stenmarck och Kristoffer Appelquist, som han skrivit manuset tillsammans med, räkna på hur mycket mat som gick åt när de var 12–13 personer som skulle äta. Flera hundra kilo i månaden skulle släpas hem.

Martin minns turerna till mataffären i Åkersberga. Mamma Linda handlade varje dag.

– Hon hade alltid en gråtande unge i en vagn och ett par vid sin sida. Mamma var sjukt stark. Jag tog henne inte i armbrytning förrän jag var 18. Det är ovanligt!

Martin berättar att handlaren i affären reagerade på mamman med sin stora barnaskara.

– En dag kom han och sa: ”Vet du, vi ser dig här i affären varje dag, hur du sliter med dina barn. Vi kan köra hem all mat till dig”. Jag tror att det var där hemkörning av mat började. I Åkersberga, på 80-talet,

Vad minns du av alla gråtande barn?

– Jag fick trösta … Vi som var äldst blev lite en familj i familjen och fick tidigt ta hand om varandra, hämta på dagis, gå ut och åka pulka i ett par timmar. Det fanns ett system. Vi fick ta mycket ansvar.

Annons
Martin Stenmarck hösten 2006. Han gör succé med ”Ladies night”, showen som produceras av hans bror David som är 1,5 år yngre. De var tajta redan som små, ”nästan som tvillingar”.
Martin Stenmarck hösten 2006. Han gör succé med ”Ladies night”, showen som produceras av hans bror David som är 1,5 år yngre. De var tajta redan som små, ”nästan som tvillingar”. Foto: Claudio Bresciani/TT

När mamma blev sjuk var Josef bara sex år. Vi äldre syskon blev nästan föräldrar för de fyra minsta då.

Annons

Martin Stenmarck säger att det här med att ”intervjua” sina syskon kanske låter lite pretentiöst, men att det är värt ansträngningen. Att det är bra att ha en central frågeställning från början och gott om tid att lyssna.

– Det får aldrig bli anklagande, man måste vara frågande.

Hur är relationen med dina minsta syskon som du inte har bott ihop med?

– När mamma blev sjuk var Josef bara sex år. Vi äldre syskon blev nästan föräldrar för de fyra minsta då.

Annons

När mamma Linda blev allt sämre delade syskonen upp sysslorna, stöttade sin mamma, såg till att allt fungerade i skolan för att hjälpa både henne och en olycklig pappa Eric.

– Vi var där på daglig basis. Jag hade tisdagar och söndagar.

När Linda var som allra sämst i sin cancersjukdom bestämde Martin sig för att ta med de tre av syskonen han tyckte behövde det mest på semester en vecka. De hade aldrig varit utomlands.

– Det har satt spår i dem så jag är väldigt mycket storebror fast 20 år äldre. Det gör att även om vi inte träffas mycket nu så finns det en grund. Man ställer upp för varandra.

Utgångspunkten för Martin och hans syskon med sin kaotiska karismatiska, rastlösa mamma var ganska given. En fråga han också ville ha svar på var hur de skulle fortsätta förhålla sig till varandra som syskonskara 15 år och mer efter hennes död.

– Många av mina syskon har varit arga och ledsna över vår barndom, men alla kan skratta åt den också. Vi kan också se galenskaperna med humor.

Kanske hade mamma Linda rätt? ”Kan du inte ta hand om dina barn, skaffa fler så tar de hand om varandra.”

Ett exempel är hennes begravning. Linda hade önskat sig att begravningen skulle vara en glad tillställning. Martin berättar att de bestämde sig för att ceremonin skulle vara i hennes anda. På menyn stod tunnbrödsrullar och chokladpudding.

– Korvgubben trodde väl inte sina öron. 56 tunnbrödsrullar skulle levereras till en kyrka. Det är nog den konstigaste beställning som har gjorts.

2005 sjöng Martin Stenmarck Sveriges Eurovision-bidrag, ”Las Vegas”. Det blev en 17:e plats. Nu står han på scen med ”Syskonkärlek – räkna med bråk”.
2005 sjöng Martin Stenmarck Sveriges Eurovision-bidrag, ”Las Vegas”. Det blev en 17:e plats. Nu står han på scen med ”Syskonkärlek – räkna med bråk”. Foto: Jessica Gow/TT

På scenen sjunger Martin om ”Ingen annan, ingen annan än vårt eget blod”. Varje textrad handlar om något av syskonen.

– Kontentan av vår uppväxt är att om kärleken finns så kan en uppväxt vara hur konstig som helst. Hade det kommit in element som misshandel eller att någon blivit utnyttjad hade det blivit katastrof. Då hade det förstås sett helt annorlunda ut.

Nu konstaterar storebror Martin att trots alla rastlösa turer och tokigheter, har alla i hela syskonskaran blivit fantastiska människor.

Kanske hade mamma Linda rätt? ”Kan du inte ta hand om dina barn, skaffa fler så tar de hand om varandra.”

Mamma Linda, 1979. Hon gick bort i cancer redan som 51-åring år 2002. På gravstenen har barnen låtit rista in: ”Shine on, you crazy diamond”.

Foto: Kjetil Blomster Bild 1 av 4

Martin, David och Emelie. Nummer 2, 3 och 4 bland de elva barnen. Randi var först.

Foto: Kjetil Blomster Bild 2 av 4

Martin Stenmarck hösten 2006. Han gör succé med ”Ladies night”, showen som produceras av hans bror David som är 1,5 år yngre. De var tajta redan som små, ”nästan som tvillingar”.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 3 av 4

2005 sjöng Martin Stenmarck Sveriges Eurovision-bidrag, ”Las Vegas”. Det blev en 17:e plats. Nu står han på scen med ”Syskonkärlek – räkna med bråk”.

Foto: Jessica Gow/TT Bild 4 av 4