Annons

Massakern öppnade för två sicilianska riken

Illustration från 1800-talet av ”Den sicilianska aftonsången” 1282.
Illustration från 1800-talet av ”Den sicilianska aftonsången” 1282. Foto: TT

”På historiska kartor, till exempel över 1800-talets Europa, hittar man den märkliga riksbeteckningen Bägge Sicilierna, syftande på ett land i södra Italien. Men det finns väl bara ett Sicilien? Inte två öar med samma namn? Så varför ’Bägge’ Sicilierna?”

Under strecket
Publicerad

Riksbenämningen är i sanning besynnerlig, men den är också lättförklarad. Terminologin går ytterst tillbaka på den splittring av Syditalien i två delar som ägde rum i slutet av 1200-talet. Dessförinnan hade ön Sicilien och fastlandet varit sammanfogat till ett rike – ”kungariket Sicilien” – men splittringen ledde till skapandet av två separata statsbildningar, som båda förde arvet efter det ursprungliga ”kungariket Sicilien” vidare.

Bakgrunden var som följer. I mitten av 1200-talet härskade det tyska furstehuset Hohenstaufen över Syditalien, något som påven i Rom gärna ville ändra på. Alltså allierade han sig med den franske prinsen Karl av Anjou. Karl var framgångsrik: år 1266 erövrade han kungariket Sicilien och uppnådde även ett stort inflytande över resten av Italien.

Han planerade att ta makten över hela det kristna östra Medelhavsområdet, och stora områden i Albanien och Grekland erkände inom kort hans överhöghet. I och med det hade Karl av Anjou blivit litet väl mäktig, sett ur grannarnas perspektiv. Särskilt den bysantinske kejsaren Mikael VIII Palaiologos och den aragoniske kungen Peter III ansträngde sig för att skapa koalitioner riktade mot Karl. De gynnades av dennes hårda styre på Sicilien, där befolkningen dignade under hårda skatter och förtrycktes av franska knektar. Urladdningen kom på annandag påsk år 1282, då sicilianarna i Palermo massakrerade sina franska herrar (”sicilianska aftonsången”). Massakern följdes av ett allmänt uppror, varvid Peter III övertog ön som eget kungarike i personalunion med Aragoniska kronan.

Därefter fanns det två syditalienska riken som båda hette Sicilien, ett på ön och ett på fastlandet. Öriket fick vid freden i Caltabellotta år 1302 det officiella namnet Trinacria (det antika namnet på Sicilien), men termen slog aldrig igenom, och inom kort hänvisade man åter till riket som ”kungariket Sicilien”. Fastlandsriket började allmänt kallas ”Neapel” efter sin huvudstad, men detta blev inte en officiell benämning förrän på 1500-talet. När ö och fastland vid olika tillfällen senare i historien förenades under samme kung användes följaktligen riksbenämningen ”Bägge Sicilierna”, på italienska Regno delle Due Sicilie. Den riksbildning som kan beskådas på kartor över 1800-talets Europa var en förhållandevis sen konstruktion, som upprättades 1815 och bestod till 1861, då hela området inlemmades i kungariket Italien.

Efter reklamen visas:
Harrisons grundkurs – detta bör du kunna om svensk historia
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons