Elisabeth Massi Fritz är själv uppvuxen i en hederskultur och tvingades tidigt ta fighter. Kanske är det därifrån hennes självkänsla kommer. ”Men när jag ensam flyttade till Stockholm för att läsa juridik var jag livrädd. Dagen före uppropet var jag tvungen att provåka tunnelbanan från mina släktingar i Norsborg till universitetet. Jag hade aldrig åkt tunnelbana förut.”
Elisabeth Massi Fritz är själv uppvuxen i en hederskultur och tvingades tidigt ta fighter. Kanske är det därifrån hennes självkänsla kommer. ”Men när jag ensam flyttade till Stockholm för att läsa juridik var jag livrädd. Dagen före uppropet var jag tvungen att provåka tunnelbanan från mina släktingar i Norsborg till universitetet. Jag hade aldrig åkt tunnelbana förut.” Foto: Lars Pehrson

Massi Fritz: Värsta gruppvåldtäkt jag jobbat med

”Domen är en skam för vårt rättssystem.” Elisabeth Massi Fritz skräder inte orden när hon talar om domen i Fittjafallet. Karin Thunberg har träffat advokaten som vill ta bort preskriptionstiderna när det gäller sexualbrott.

Uppdaterad
Publicerad

Första beskedet är att hon inte hinner träffa mig. Inte före jul. Arbetsbelastningen är för stor, särskilt nu efter metoo-uppropet när flera kvinnor som vittnat om sexuella övergrepp valt henne som målsägandebiträde. Några dagar senare, klockan 03.46, kommer kontrabeskedet via ett plingande sms ”Är på resande fot och uppe innan tuppen gal. Har fått en lucka ...”.

Det är Elisabeth Massi Fritz som väljer vår mötesplats: Cadierbaren på Grand hôtel i Stockholm, fönsterbord ut mot Strömmen. Det är dit hon brukar smita för en stunds andrum under tuffa arbetsperioder, det är där hon kan lyfta blicken över mord och våld bort mot Gamla stans glittrande julgranar. Nu har hon klätt sig i röd blus och långa röda stövlar. Tänkt på fotografen, att det ska bli lite juliga bilder. Har med en klänning ifall ombyte behövs.

Elisabeth Massi Fritz är inte den som lämnar någonting åt slumpen.

Annons

Men vi måste börja med julkortet, det som ännu inte kommit. Hon själv är förstås inte orolig, har lärt att det kan dröja till mellandagarna.

– Men varje jul i 25 år har hon skickat ett kort med hälsningen: ”Må Gud välsigna dig, dina barn och din familj”.

Vi talar om kvinnan som ändrade Elisabeth Massi Fritz hela yrkesinriktning. Kvinnan som en dag dök upp oanmäld på advokatbyrån där Elisabeth Massi Fritz arbetade som affärsjurist och bad, förtvivlat, på arabiska: ”Ge mig 15 minuter, jag behöver din hjälp.”

Hon blev min första brottmålsklient. Det var också mitt första mål med en kvinna som utsatts för hedersbrott.

Varför? Till vad? När kvinnan tog av handsken för att hälsa behövdes inga fler ord. Beviset sträcktes rakt ut i rummet: Handen var bränd, svårt skadad.

– Hon blev min första brottmålsklient. Det var också mitt första mål med en kvinna som utsatts för hedersbrott. Och vi lyckades med det jag trodde var omöjligt: Hennes man blev fälld för brott och hon fick ensam vårdnad om barnen. Först därefter kunde hon fly landet för att skydda sig och barnen. Jag minns att jag stod på Arlanda och undrade hur det skulle gå för dem.

Annons

– Så länge jag får hennes julkort utgår jag från att det går bra.

Elisabeth Massi Fritz valde väg då för 25 år sedan. Bestämde sig för att arbeta med brottsoffer, strida för kvinnor och barn. Hon beskriver det inte som ett jobb, ordet hon använder är högtidligare. Hon talar om ett kall. Att hon har enbart kvinnor anställda på sin byrå beror inte på att män är sämre jurister.

– Men de brinner inte lika mycket för de här frågorna som kvinnorna gör som söker sig till mig.

Hon själv har med åren blivit en auktoritet inom sitt område, är den som kan reda ut begrepp och aktuella mål inför tv-kameror och riksdagsledamöter. Som häromveckan när metoo-rörelsen diskuterades i riksdagen. Inför 15 folkvalda kvinnor – och tre män.

– Ja, det var skandal att så få kom. Men när vi efteråt diskuterade frågorna på Rosenbad var det fullt runt bordet. Och det här Karin, det är en revolution. Det största som hänt på många år. Äntligen vågade några kvinnor berätta vad de utsatts för – och sedan följde alla dessa tusentals offer efter.

Annons
Elisabeth Massi Fritz välkomnar en samtyckeslag: ”Det finns så många subjektiva värderingar, attityder och fördomar när det gäller våldtäktsoffer. Förutom att det finns ett skuldbeläggande. Vi behöver definitivt en samtyckeslag. På sikt kommer den att leda till fler fällande domar.”
Elisabeth Massi Fritz välkomnar en samtyckeslag: ”Det finns så många subjektiva värderingar, attityder och fördomar när det gäller våldtäktsoffer. Förutom att det finns ett skuldbeläggande. Vi behöver definitivt en samtyckeslag. På sikt kommer den att leda till fler fällande domar.” Foto: Lars Pehrson

Har du själv blivit utsatt för sexuella trakasserier eller övergrepp?

– Nej, faktiskt aldrig. Inte en enda gång. Men kom ihåg att jag varit min egen chef i många år, jag har inte stått i beroendeställning.

Och om det hade hänt, om någon tafsat på dig?

– En äldre kvinna skrev i ett brev: ”På 50-talet räckte det att försvara sig med en örfil.” Jag skulle ha gjort likadant. Om någon rört vid mig skulle jag gett vederbörande en örfil. Sagt ifrån: Nu slutar du! Jag vet att min mamma skulle ha gjort likadant. I min släkt... vi är inga kvinnor som finner oss.

Om inte ens kvinnliga jurister och advokater vågar anmäla vad de utsatts för, vilka andra kvinnor ska då våga?

Alla är inte lika starka, lika skyddade – eller har haft samma tur – som Elisabeth Massi Fritz. Långt över 4 000 av hennes kvinnliga kolleger har skrivit under uppropet #medvilkenrätt. Hon nickar bedrövat, säger att det inte bara är chockerande. Det är också oacceptabelt.

Annons

– Om inte ens kvinnliga jurister och advokater vågar anmäla vad de utsatts för, vilka andra kvinnor ska då våga? Det är väl ändå vi som ska stå upp för lag och rätt.

Advokatsamfundets agerande smular hon sönder över kaffekoppen. Hävdar att för lite hänt alldeles för sent. Att utsatta kvinnor inte vänt sig till samfundet måste ju tolkas som brist på förtroende. Nu har generalsekreterare Anne Ramberg skickat ut en enkätundersökning för att kartlägga hur stort problemet är men detta borde, enligt Massi Fritz, ha skett kontinuerligt under många år.

– Det är väldigt konstigt att Advokatsamfundet saknar insyn i hur vår egen bransch ser ut i just denna fråga när man har insyn i så många andra frågor. Att det finns problem är ingen nyhet. Jag känner själv ett flertal kvinnliga jurister som slutat för att de känt sig diskriminerade.

Anne Ramberg skrev i ett debattinlägg, här i SvD, att hon ville ha begreppet ”manliga strukturer” definierat. Elisabeth Massi Fritz förslag är att hon slår upp det i en ordbok.

Annons

– För mig handlar det inte om att sätta ord på en struktur. För mig handlar det om att lösa jämställdhetsproblemen ute på fältet. Stötta kvinnor som behandlas orättvist och kräva att arbetsgivare tar sitt ansvar.

Har Anne Ramberg brustit där, menar du?

– Ja, som generalsekreterare har hon definitivt misslyckats i jämställdhetsfrågor. Men låt oss sikta på framtiden. Nu utgår jag från att man agerar kraftfullt.

Metoo-rörelsen handlade från början om sexuella trakasserier och övergrepp. Nu dyker det upp allt fler vittnesmål om olämpliga och maktfullkomliga chefer. Båda fenomenen behöver uppmärksammas – men är det inte som att blanda päron och äpplen. Med risk att det som var viktiga upprop mynnar ut i ett ingenting.

Elisabeth Massi Fritz skakar på huvudet. Bestämt. Nej, detta är inte att blanda ihop olika saker. Som chef, vd eller generalsekreterare har man ansvar, påminner hon. Är den som ska se till att människor inte blir diskriminerade eller sexuellt trakasserade på en arbetsplats.

Vem har rätt att tysta den kvinna som vill gå ut och berätta vad hon utsatts för under kanske många år?

Annons

– Det är möjligt att alla sexuella trakasserier som kommer fram nu inte kan klassas som brottsliga handlingar. Men vi har inte bara en brottslagstiftning, vi har också lagar och regler för diskriminering och arbetsmiljöfrågor.

Bland alla röster som höjts finns de som varnar för att folkdomstolar – eller lynchmobb på nätet – tar över domstolarnas arbete. Elisabeth Massi Fritz, som själv har rättssalen som arbetsplats, verkar inte oroad. I stället skärper hon rösten till en motfråga:

– Vem, jag frågar vem, har rätt att tysta den kvinna som vill gå ut och berätta vad hon utsatts för under kanske många år?

Men om hon ...

Åren i hetluft och rättssalar har lärt Elisbeth Massi Fritz att hålla fast vid ett resonemang, möjligtvis tystna ett ögonblick om hon blir överröstad, men lika snabbt ta upp den tappade tråden. Nu fortsätter hon, lugnt:

– Det finns en risk, absolut, att hon kan bli polisanmäld för förtal. Det är en risk som jag påtalar för varje kvinna som söker mig som målsägandebiträde. Men alla har hittills vågat ta risken.

Och de som säger att i detta metoo-jordskred också finns kvinnor som vill hämnas...

Annons

– Då säger jag nej, det stämmer inte. Under alla år jag arbetat med den här typen av mål har jag inte träffat en enda kvinna som varit ute efter hämnd. Det som i stället händer är att de har svårt att få upprättelse. Beviskraven i våra domstolar är höga – vilket är bra, det ska de vara – men när det gäller exempelvis våldtäkt menar jag att de är högre än i andra brott. Förutom att det finns en ständig misstro mot brottsoffret/målsäganden.

Runt oss sorlar lågmälda röster, helgfrid kantad av lyx får extra klang och lyster. Bara vid vårt bord dominerar fortfarande det kalla våldet – och den onda, bråda döden. Elisabeth Massi Fritz rabblar mordfallen hon haft bara i år med sådan hastighet att jag tappar räkningen. Bland hennes nytillkomna klienter finns flera av de kvinnor som utsatts för övergrepp av den så kallade Kulturprofilen. Hur många kvinnor det rör sig om vill hon inte säga. Det kan också bli fler, säger hon snabbt. För att sedan tystna. Förundersökningar pågår vilket innebär sekretess.

Ja, jag vill ta bort preskriptionstiderna eftersom vi idag vet att det är brott som är förenade med så mycket skuld och skam att det kan ta lång tid för offren att berätta.

– Men så mycket kan jag väl säga som att några anmälningar kan leda till både åtal och rättegång medan andra kan läggas ner. I brist på bevis eller för att de blivit för gamla och därmed avskrivs utan att man gjort en förundersökning.

Annons

Själv vill hon ta bort – alternativt förlänga – preskriptionstiderna när det gäller sexualbrott.

– Bra Karin, äntligen kommer några av mina favoritfrågor. Ja, jag vill ta bort preskriptionstiderna – som är fem år för sexuellt ofredande, tio år för våldtäkt och 15 år för grov våldtäkt – eftersom vi idag vet att det är brott som är förenade med så mycket skuld och skam att det kan ta lång tid för offren att berätta. Man kan också vara livrädd för konsekvenserna om övergreppen skett på en arbetsplats. I de fall jag utrett är det kvinnorna som fått gå medan de misstänkta männen fått stanna.

Mord saknar preskriptionstid, påminner hon. Samma borde gälla sexualbrott. För grova och brutala gruppvåldtäkter föreslår hon en helt ny brottsrubricering: ”synnerligen grov våldtäkt”. Med maxstraff 18 års fängelse.

– Ta ett av mina aktuella fall; gruppvåldtäkten i Fittja där en ung kvinna blev kränkt och förnedrad analt, vaginalt och oralt. För henne finns ingen tidsbestämning när det gäller konsekvenserna. För henne är det ett livstidstrauma.

Redan första dagen i rättssalen kände jag dåliga vibbar. Skriv det.

Annons

Domen i målet har ännu inte kommit när vi träffas. Elisabeth Massi Fritz utgår från att de fem män som åtalades kommer att frias, eftersom tre av dem redan försatts på fri fot.

– Redan första dagen i rättssalen kände jag dåliga vibbar. Skriv det.

Det är små tecken hon talar om. Sånt hennes magkänsla reagerade på direkt: som att domaren, irriterat, avbröt offret lite för många gånger, att hon log mot de tilltalade men inte mot henne. Och så vidare.

– Men så är min klient heller inte det ”perfekta” våldtäktsoffret. Inte den som kan berätta exakt och i vilken ordning allt hänt på det sätt som rätten kräver. Den här tjejen är missbrukare som hade åkt ut till Fittja för att köpa knark. Där blev hon indragen i en trappuppgång och gruppvåldtagen. Efteråt störtade hon ut och bad om hjälp men alla skyggade, tyckte hon var äcklig. Du kan ju tänka dig i vilket tillstånd hon var, skadad och med sperma i hår och på kläder. Därför åkte hon ner till Plattan där hon visste att det fanns poliser. De körde henne direkt till Södersjukhuset.

– Det våld hon berättar om stärks av rättsintyget.

Annons

Det går att sammanfatta Elisabeth Massi Fritz enkelt – och upprörande. För det hon säger är ju att alla inte är lika inför lagen. En knarkartjej har mindre chans att bli trodd än en sober statsanställd – eller journalist.

– Ja, så är det. Liksom att den rättsliga prövningen kan vara rena lotteriet, tyvärr. Vi som jobbat länge med den här typen av mål vet vilka domare som, oavsett utgången, kommer att göra en rättvis prövning. Med en annan sammansättning i rättssalen vet man från början att ens klient inte har samma chans. Så är det bara, det står jag fast vid. Även om det väcker ramaskri.

Idag har vi massor av människor som vistas här utan att vi fastslagit deras identitet, vi har massor av människor som lever här utan tillstånd, under jord. Vilket är förenat med risker.

Lika tveklöst står Elisabeth Massi Fritz fast vid att utländska medborgare som begår brott ska utvisas.

Annons

– För mig är det en självklarhet. Varje land måste ta hand om sina egna kriminella. Jag är mycket för att vi sträcker ut en hand och hjälper människor i nöd, men det måste vara till rätt hjälpsökande. Idag har vi massor av människor som vistas här utan att vi fastslagit deras identitet, vi har massor av människor som lever här utan tillstånd, under jord. Vilket är förenat med risker. Vi har också tagit in mycket hedersbrott och hedersförtryck.

Att hennes uppfattningar hyllas på främlingsfientliga sajter, till exempel i nättidningen Fria Tider, är hon inte ens medveten om. Hellre talar hon om gehöret hon känner från ”majoriteten av svenskar”, och ”majoriteten av invandrare”.

– Jag vet ju vad mina egna landsmän från Mellanöstern säger: den som fått förtroende att komma till Sverige måste också förvalta det förtroendet. Vi kan inte ta hand om världens alla kriminella. Eller värna mer om männen som begår hedersbrott än om deras offer som får gömma sig och byta namn. Där måste vi bestämma oss. Vem ska vi välja, vem behöver vårt stöd bäst?

Det hon efterlyser är statistik över förövares etnicitet för att våldtäkter ska kunna bekämpas och förebyggas. Eftersom det är dags för konkreta åtgärder som ger konkreta resultat. Mer än en gång – det verkar vara två – har Elisabeth Massi Fritz erbjudits jobb på hög politisk nivå. Vilka jobb vill hon inte avslöja. Det räcker att hon tackade nej.

Annons

– Om det funnits en brottsofferminister och man erbjudit mig jobbet – då hade jag tackat ja. Nu är det många, inte minst inom regeringen, som vill se förändringar men deras förslag är för lama.

Var står du själv politiskt?

– Det tycker jag inte vi ska diskutera. Men jag vill se krafttag, reella förändringar. Alla partier är i princip överens om problemen, några vill bara ta i lite mer när det gäller att lösa dem.

Foto: Lars Pehrson

Frukosttid har blivit till lunch och vid bordet intill har Mats Qviberg med sällskap börjat smutta på sina champagneglas. Elisabet Massi Fritz tömmer sin cappuccinokopp och talar med längtan om julhelgen när hon ska skrota runt i morgonrock så mycket det bara går. Under mellandagarna tänker hon åka runt till några klienter med ”en liten symbolisk julklapp”, bland annat till tjejen som blev gruppvåldtagen i en trappuppgång i Fittja.

Annons

– Jag tänker mer på dem som är ensamma över julen, ömmar mer för dem, än jag gjort tidigare. Kanske för att det varit ett ovanligt tufft år, med så många råa och vidriga brott.

Fotografen är på plats, med tillstånd att ta bilder i Spegelsalen på hotellet. Elisabeth Massi Fritz försvinner iväg med långa kliv i sina röda stövlar. Hennes klädintresse har vi inte ens nuddat, inte heller hennes smak för färg, form och design. Men jag hör hur hon tipsar fotografen Lars Pehrson om bilden hon tror blir bäst: ”Jag tänkte att om jag sitter ner på en snygg pall eller så, så stövlarna syns. Och ser allvarlig ut men också lite glad, det är ju jul. Vad tror du om det?”

Det här är den värsta gruppvåldtäkt jag jobbat med under alla år. Domen en skam för vårt rättsystem.

Några dagar senare kommer domen i målet om gruppvåldtäkten i Fittja. De fem åtalade killarna frias helt. Elisabeth Massi Fritz påminner att hon hade ”dåliga vibbar” redan rättegångens första dag. Hon är inte förvånad – men desto mer upprörd:

Annons

– Det här är den värsta gruppvåldtäkt jag jobbat med under alla år. Domen en skam för vårt rättssystem. Nu överklagar vi, förstås. Enligt min uppfattning finns det tillräckligt med stödbevis för en fällande dom. Vi ger inte upp.

En ljusglimt finns, trots allt:

– Häromdan kom julkortet från kvinnan i mitt första brottmål.

Elisabeth Massi Fritz välkomnar en samtyckeslag: ”Det finns så många subjektiva värderingar, attityder och fördomar när det gäller våldtäktsoffer. Förutom att det finns ett skuldbeläggande. Vi behöver definitivt en samtyckeslag. På sikt kommer den att leda till fler fällande domar.”

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 2
Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 2