Annons
Krönika

Anders Rydell:”Mässkonst” skapar lättsmälta verk för stunden

Maurizio Cattelans verk ”Comedian” åts upp av en annan konstnär, David Datuna.
Maurizio Cattelans verk ”Comedian” åts upp av en annan konstnär, David Datuna. Foto: Del Puppo/Fotogramma/Ropi/TT

”Det är som en bilmässa, folk är bara där för att kränga saker.” Det säger New York-galleristen Stellan Holm om utvecklingen med alltfler konstmässor. Något som i sin tur skapar vad han kallar ”mässkonst”.

Under strecket
Publicerad

Cattelans verk ”America”.

Foto: Kristopher McKay/TTBild 1 av 4

Under 2000-talet har konstvärldens centrum förflyttats från gallerier och museer till auktionskammare och konstmässor, skriver Anders Rydell. Här Miamis konstmässa från december i år.

Foto: Sonia Moskowitz/TTBild 2 av 4

Konstnären David Datuna förklarar varför han valde att äta upp Maurizio Cattelans konstverk ”Comedian”.

Foto: Mary Altaffer/TT Bild 3 av 4

Galleriägaren Emmanuel Perrotin med Maurizio Cattelans "Comedian".

Foto: Siobhan Morrissey/TTBild 4 av 4

Cattelans verk ”America”.

Foto: Kristopher McKay/TTBild 1 av 1

De senaste veckorna har konstnären Maurizio Cattelans ”Comedian, en banan uppklistrad på en vägg vid konstmässan Art Basel Miami, gjort ett medialt ärevarv runt planeten. Verket tycks vara lika oemotståndligt för kultursidor som skvallerpress. Uppmärksamheten minskade inte när en annan konstnär, David Datuna, plötsligt åt upp bananen. I Miami skapade verket en sådan kalabalik hos publiken att bananen till slut plockades ner.

För tillfället tycks allt som den sextioåriga italienaren rör vid förvandlas till magi. Tidigare i år stals Cattelans verk ”America” – en 103 kilo tung toalettstol i rent guld – då den ställdes ut på Blenheim Palace, där Winston Churchill föddes. Cattelan hyllade tjuvarna och ville gärna veta om de uppskattade att ”kissa på guld”. 

Cattelans verk ”America”.
Cattelans verk ”America”. Foto: Kristopher McKay/TT
Annons
Annons

Under 2000-talet har konstvärldens centrum förflyttats från gallerier och museer till auktionskammare och konstmässor, skriver Anders Rydell. Här Miamis konstmässa från december i år.

Foto: Sonia Moskowitz/TTBild 1 av 1

Cattelans ”prank-konst” är närbesläktad med fjolårets mest omtalade konstverk, Banksys tavla ”Girl with balloon” som efter att ha klubbats för över en miljon pund på Sotheby’s i London började strimlas ner med hjälp av en dokumentförstörare i ramen.

Egentligen är ingenting av detta revolutionerande. Steget från Cattelan och Banksy till Duchamp och Warhol är inte särskilt långt. Det underliga är snarare varför vi, hundra år efter ”Fountain”, fortfarande förförs och provoceras av konst som ifrågasätter konstbegreppet.

Kanske har det inte så mycket med verken att göra som med sammanhanget de befinner sig i. Det säger något väsentligt om dagens konstvärld att inget av verken agerar på konstens traditionella arenor. Under 2000-talet har epicentrum istället förflyttats från gallerier och museer till auktionskammare och konstmässor. På en alltmer globaliserad konstmarknad har dessa nya hyperkommersiella arenor expanderat och omformat konstens förutsättningar. 

År 2000 fanns ett femtiotal konstmässor runtom i världen. Idag finns det över 300, enligt UBS:s och Art Basels senaste konstrapport. Det är med andra ord möjligt att besöka i princip en konstmässa om dagen.

De större gallerierna kan omsätta över 50 miljoner dollar under en enda mässa. 

Under 2000-talet har konstvärldens centrum förflyttats från gallerier och museer till auktionskammare och konstmässor, skriver Anders Rydell. Här Miamis konstmässa från december i år.
Under 2000-talet har konstvärldens centrum förflyttats från gallerier och museer till auktionskammare och konstmässor, skriver Anders Rydell. Här Miamis konstmässa från december i år. Foto: Sonia Moskowitz/TT
Annons
Annons

Konstnären David Datuna förklarar varför han valde att äta upp Maurizio Cattelans konstverk ”Comedian”.

Foto: Mary Altaffer/TT Bild 1 av 1

Konstmässorna har i sin tur skapat förutsättningen för ett nytt slags galleri-imperier – som är helt beroende av mässornas ekonomi. De större gallerierna kan omsätta över 50 miljoner dollar under en enda mässa. Få personer har kommit att personifiera denna utveckling som Larry Gagosian, vars galleri under eget namn har hundratals anställda och 17 filialer runtom i världen, från Beverly Hills till Hongkong.

Även auktionshusen har expanderat, drivna av två krafter: Kina och internet. Auktionshusen kontrollerar över 80 procent av världens konstmarknad, som 2018 uppskattades omsätta närmare 70 miljarder dollar.

Konstvärldens expansion har naturligtvis byggt på allt mer upptrissade priser. År 1999 såldes Claude Monets ”Muele” (1891) för 12 miljoner dollar på Sotheby's. År 2016 klubbades samma målning på Christie's för över 81 miljoner dollar.

Samma galna prisutveckling har även varit märkbar för samtidskonsten. År 2002 såldes Peter Doigs ”The architect’s home in the ravine” (1991) för nästan 500 000 dollar. På årets upplaga av Art Basel erbjöd Gagosian tavlan för 25 miljoner dollar. 

Konstnären David Datuna förklarar varför han valde att äta upp Maurizio Cattelans konstverk ”Comedian”.
Konstnären David Datuna förklarar varför han valde att äta upp Maurizio Cattelans konstverk ”Comedian”. Foto: Mary Altaffer/TT

Hur har utvecklingen påverkat själva konsten? För ett tag sedan träffade jag den inflytelserika New York-galleristen Stellan Holm som besökt de viktigaste konstmässorna sedan 1980-talet. Trots att han själv varit en del av utvecklingen ansåg han att konsten har blivit lidande och talade om ”mässkonst”: ”På en konstmässa har folk väldigt lite tid, så de bara går rätt över mässgolvet. Många konstnärer skapar nu konst för ett sådant sammanhang. Konst som ska fungera i ett mässrum – som sticker ut och är lättsmält.”

Annons
Annons

Galleriägaren Emmanuel Perrotin med Maurizio Cattelans "Comedian".

Foto: Siobhan Morrissey/TTBild 1 av 1

Mässornas konstnärliga höjd gav han inte heller mycket för: ”Det är som en bilmässa, folk är bara där för att kränga saker. Allt snack som försöker linda in det i något konstnärligt är bara ”bullshit.”

Cattelans guldtoalett ifrågasatte konstens värde genom ett råmaterial mer värdefullt än konceptet.

Sedan några år talas i konstvärlden om en mäsströtthet – kanske ett tecken på att en peak inom konsten har nåtts. Det är naturligtvis inte svårt att se både Cattelans och Banksys verk som ett finger åt en hyperkommersiell konstvärld som tycks ha förlorat alla proportioner.

Galleriägaren Emmanuel Perrotin med Maurizio Cattelans "Comedian".
Galleriägaren Emmanuel Perrotin med Maurizio Cattelans "Comedian". Foto: Siobhan Morrissey/TT

Banksys pappersförstörare tuggade i sig auktionshusets enda verkliga värde – förtroendet. Och samtidigt var det ett nålstick riktat mot en uppblåst konstballong. Cattelans guldtoalett ifrågasatte konstens värde genom ett råmaterial mer värdefullt än konceptet. ”Comedian” vände på perspektivet – och krävde en hutlös summa för något värdelöst.

Har då Banksy och Cattelan skakat konstmarknaden i dess grundvalar? Knappast. De är själva produkter, eller offer beroende på perspektivet, för den pengahungriga och uppmärksamhetstörstande konstvärld de kritiserar. Banksys tavla fördubblades i värde medan Cattelan kunde kränga sina bananer för över en miljon kronor. Få saker säljer som konstmarknadens egen känsla för masochism. 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons